Yrvaken insikt om islamismen i politiken

Senaste veckan har nyheterna duggat tätt om samröre mellan islamister och extremister och politiker i Miljöpartiet. Jag kan tycka att det finns något märkligt yrvaket över insikten att radikal islamism är ett växande problem i samhället, och att det även är något vi måste förhålla oss till i politiken.

Bara för att friska upp minnet: Redan för ett tiotal år sedan ifrågasatte många moderatpolitikern Abdirizak Waberi, f d riksdagsman och även tidigare ordförande i Islamiska förbundet i Sverige, som hävdade att kvinnor utan slöja skapar oro i samhället, propagerade för månggifte och att mannen har rätt att slå hustrun om hon är otrogen. 2013 debatterades Omar Mustafa, som aldrig valdes in i den socialdemokratiska partistyrelsen, eftersom han i sin roll som ordförande i samma organisation bjudit in föreläsare som spritt antisemitiska och homofoba budskap. Någonstans i perioden däremellan försökte  Mahmoud Aldebe kandidera till riksdagen för Centerpartiet, trots att han hade en demokratisyn som ifrågasattes, t ex ville han införa sharialagar i Sverige. (Han drog tillbaks sin kandidatur och lämnade sedan partiet).

Nu är det alltså dags för Miljöpartiet där Mehmet Kaplan fått lämna posten som bostadsminister efter kritik mot möten med så väl högerextremister som radikala islamister. Därtill har Yasri Kahn, som var på väg in i partistyrelsen, ifrågasatts för att inte ta kvinnor i hand av religiösa skäl. Jag tycker han verkar problematisk även av andra skäl. I den här debatten har han svårt att ta avstånd från dödsstraff för ateister, och svamlar på ett sätt som borde få MP att ta sig en rejäl funderare på om han är rätt man för posten.

Jag fattar inte varför det kan passera att människor med annan kulturell och religiös bakgrund ska få framföra åsikter om kvinnor, homosexuella och judar som aldrig skulle godtagits om det gällt andra grupper, eller odla kontakter med grupper som står för sådana uppfattningar. Den typen av missriktad hänsyn är ett hån mot tanken om allas lika värde och rättigheter. Det vittnar också om väldigt låga tankar om vad man kan förvänta sig av muslimer i Sverige, en grupp som är lika sammansatt som kristenheten och andra religiösa grupper, och där många är precis lika oroade som alla andra över olika former av växande radikal islamism.

Eller för att citera Alexandra Ivanov i SvD: ”Föreställ er för ett ögonblick om finansminister Magdalena Andersson ätit söndagsmiddag med ‘Soldiers of Odins’ svenska ledare. Det hade med rätta väckt ramaskri: som minister representerar man Sverige.”

Se även Nalin Pekgul i TV4 och läs Kurdo Baksis artikel i UNTdär han hävdar att Kaplans band till Erdogans parti AKP är starkare än det med Miljöpartiet. Det senare är något jag bara har hans ord på, men det är helt klart att tanken att muslimer är portade i politiken knappast stämmer. Många av de som hörts i debatten kring bl a Kaplan har själva muslimsk bakgrund, syskonen Pekgul och Baksi är bara några exempel.

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Yrvaken insikt om islamismen i politiken

  1. ”Jag fattar inte varför det kan passera att människor med annan kulturell och religiös bakgrund ska få framföra åsikter om kvinnor, homosexuella och judar som aldrig skulle godtagits om det gällt andra grupper, eller odla kontakter med grupper som står för sådana uppfattningar. ”

    Att man såg detta komma för typ 20 år sedan var en av anledningarna till att jag blev politiskt aktiv. Det var illa då, det är värre nu – och det kommer bara bli än mer hemskt.

    Loddan, tycker du verkligen inte att du själv tidigare varit en del i detta?

    • annalenalod skriver:

      Det kan verka förmätet, men nej, jag tycker jag hört till dem som länge försökt prata om vikten av att behandla människor likvärdigt i alla avseenden. Att sedan den frågan ibland inte stått överst på agendan i den allmänna debatten är en annan sak.

    • Mikael skriver:

      Jag kallar aldrig Anna-Lena för ”Loddan”.

      • annalenalod skriver:

        Det är det ingen annan som gör heller, kan jag avslöja. Alltså ingen annan än den person som brukar göra det ibland i sina kommentarer på min blogg.

  2. Jag bävar för all förtrolig information Kaplan, som muslimsk kameleont, erhållit i regeringsarbetet bl.a som IT-ansvarig.

    • annalenalod skriver:

      Nu tror jag inte man ska vara alltför konspiratorisk.

      • Mikael skriver:

        Håller med. Min personliga uppfattning är att det var Säpo som slog till – genom att informera Löfvén – och gjorde det omöjligt för Kaplan att fortsätta som minister. Mediadrevet ser jag som sekundärt och instrumentellt. Är Kaplan farlig för nån så är det inte för Sverige utan för Miljöpartiets toppskikt.

  3. Majsan skriver:

    För mig som vanlig svensk i ett jämlikt äktenskap är det lätt. Bara föreställa sig här i Sverige:

    1) vi möter en muslimsk man (vi är medvetna om att muslimska kvinnor kan vägra handskak med, men vi skulle reagera motsvarande) som handskakar maken men sedan enbart bevärdigar mig med handen på hjärtat hälsning. Min karl skulle få slag i efterskott …

    2) det är emot våra fördomar, att slikt folk först skulle hälsa på kvinnan med hand över hjärtat och sedan kunna sträcka över kardan till min man. Min karl skulle få slag direkt och vägra ta emot handen.

    Och i hilvitte, vi tar hellre DOs böter än anställer sådana.

    Den biten har jag saknat i handskadsdebatten. Hur regerar lika könet mot vägran att skaka tass med olika könet pga någon religios ståndpunkt. Enbart kvinnors reaktioner har tagits upp. Jag kan lova att tjag skulle bli lika förolämpad om en kvinna kan skaka hand med mig men inte med min man. Dock är vi båda överens om att om ingen av oss får handskakning, dvs religionen är jämlik, så kan vi acceptera det med en hel del grums internt och i efterskott. Trots allt är detta Sverige. Det vore en helt annan sak om vi vore i typiska könsseparerande länder.

    Jag behöver nog inte beskriva vad vi tycker om diskussioner om könsseparerade bad mm pga …. ja …

    • Mikael skriver:

      Jag förmodar att det är jobbigt att vara politiskt korrekt. Särskilt slitigt är det naturligtvis för våra kära jämlikhets- och mångfaldsvänner. Hur klara av såväl jämlikhet som mångfald i samma stöt? När detta inte lyckas blir det att ta till allehanda intellektuella krumbukter i syfte att nära föreställningen om att man likväl har någon form av kontroll.

  4. Anna skriver:

    Nu har jag jag också läst, från feministiskt initiativ, att det uteblivna handslaget är hel okej, därför att alla muslimer gör så, det är obekvämt för dom att beröra en handflata av ett annat kön.

    • annalenalod skriver:

      Fast nu har ju en rad erfarna reportrar med Mellanöstern som bas, t ex Cecilia Uddén, rapporterat om att det inte är vanligt att män inte tar kvinnor i hand och vice versa. Så något generellt för muslimer är det definitivt inte.

      • Anna skriver:

        Visst, olika länder har ju olika hälsningar, tex japan där man bugar lite för varandra, eller Italien där man luftpussar på kinden. Det ursäktar ju inte att vara medvetet oförskämd, en vuxen man vet väl hur man ska uppföra sej, och var nog medveten om att det skulle uppfattas som just en oförskämdehet.

      • Vad har det med saken att göra?

      • Robin skriver:

        Det finns några (om minnet tjänar) förklaringar till detta;

        1) De antar att allt och alla de möter är rent/rena (rituellt rent ”Taharat”) att handskas med, därför har de inget problem att ta i hand med främlingar.

        2) Taahir, religiöst besläktade grupper, eller grupper inordnade under denna term, anses vara rena och då antar en troende Muslim att personen är Taharat.

        3) Taharat, rituell renhet antas så länge man inte vet religionen hos personen — uppdagas att personen tillhör orena så bör man inte röra personen. Blir det beröring så skall den troende genomföra rening.

        Någon som anses oren är oftast en icke-Muslim, variationer på detta förekommer så klart. Många verkar vara överens om att ateister är orena och skall inte beröras. Blir en barnlek att gissa varför det finns Muslimer i Sverige som vägrar handskakning i ett av världens minst religiösa nationer. Här är det bättre att gestikulera som en dirigent för att skydda sin rituella renhet än att söka hjälp för käpphästen och växa upp.

      • annalenalod skriver:

        Känner inte alls till det du beskriver. Men muslimer är lika olika som kristna. Du kan inte utgå från att muslimer ska bete sig på ett visst sätt. Alla muslimer jag känner tar folk i hand. De flesta i muslimska länder gör det också.

      • Robin skriver:

        Noterade du vad jag skrev och uppfattade du innebörden bakom förklaringen? Jag har inte påstått att ALLA Muslimer beter sig så här, mitt syfte var att ge en möjlig förklaring varför Muslimer tar folk i hand oavsett var de är någonstans.

      • annalenalod skriver:

        Ok, då missförstod jag dig, trodde du gav en bild av ALLA muslimer

  5. villacalifornia skriver:

    Ännu några kloka ord från dig Anna-Lena!

  6. Mikael skriver:

    Går sharia att förena med svensk lagstiftning? När det gäller civilrätt går det nog rätt bra om Riksdagen så vill. I många länder – själv tänker jag i detta nu främst på Nigeria – finns det parallella rättssystem. Ibland tre, ofta kanske endast två. Ett är Sharia – ett konkurrerande system kan exempelvis vara brittisk Common law med lokala tillägg, alternativt fransk Code civil, också denna naturligtvis modifierad för att möta gällande nutida behov. Parterna måste välja system innan de börjar processa. Man får inte byta även om målet under lång tid förs uppåt genom alla tre instanserna. Domare och advokater är specialiserade.
    Mångfald är ett honnörsord inom svensk politik. Så varför inte då gå islamisterna till mötes?

    • annalenalod skriver:

      Låter ju väldigt krångligt i mina öron. Nigeria känns väl inte direkt som någon förebild med avseende på mänskliga rättigheter. Saxar från Wikipedia:
      ”Enligt den Shariabaserade strafflag som gäller för muslimer i tolv nordliga delstater bestraffas brott som alkoholkonsumtion, homosexualitet, otrohet och stöld strängt, och kan resultera i amputation, prygling, stening och långa fängelsestraff.”

      • Mikael skriver:

        Nigeria har det enklare än vad som gäller i andra länder med samma problem. I detta land har man god hjälp av geografin. Sharia i norr, brittisk lag i söder. I andra afrikanska stater är det knepigare. Nigeria har en areal som är dubbelt mot Sveriges och ca 190 miljoner invånare.
        Jag avhandlade – för svenskt vidkommande – endast den civilrättsliga aspekten, inte straffrätt enligt sharia. Den senare är väl omöjlig i vårt land, nu och på sikt.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s