Nätaktivisterna är andra klassens SD-are

SONY DSC

SD-sympatisörer hyllar partiledaren vid ett möte på Norrmalmstorg strax innan valet 2014. Foto: Anna-Lena Lodenius

Jag skriver idag på SVT Opinion om hur nätaktivister kuppade igenom att Jimmie Åkesson ”vann” partiledardebatten i SVTs opinionsmätning på nätet, trots att han var i princip sämst. Jag skriver om nätaktivister som värdefulla opinionsbildare, starka stödtrupper och helt ofarliga till skillnad mot dem som agerar i partiets namn i kommuner, landsting och riksdag. Jag skriver bland annat:

Det anmärkningsvärda är hur detta manifesterar det populistiska draget hos SD. SD vill uppfattas som ett annat slags parti än de övriga, ett antietablissemangsparti som utgör en motvikt mot elitpolitiker och proffs.

Det gör att sympatisörer till SD kan vara extra hängivna och villiga att visa sitt stöd för partiet. Det gör också att de överser även med taffliga prestationer av partieliten. De är ju ändå folkets sanna representanter. (Minns hur Bert Karlsson gjorde bort sig i TV som Ny demokrati-ledare, och ändå bara fick kärlek av sina väljare.)

SD:s starka närvaro på nätet är delvis en kvarleva från de dagar då partiet tyckte sig diskriminerat i vanliga medier.

Eftersom partiet, enligt den interna bilden, inte framställdes på rätt sätt i etablerade medier fanns behov av alternativa forum i form av t ex partiets egna YouTube-kanal, Facebook-sidor och mängder av mer eller mindre partinära bloggar.

Även om SD idag är i många avseenden lika närvarande i medierna som andra partier lever synen på medierna kvar. Att journalisterna i viss mån fortfarande behandlar SD annorlunda och mer negativt än andra partier är något som närmast förstärker den bild som partiet vill ge omvärlden.

Det blir själva kvittot på exkluderingen, elitens bestraffning av folket representanter, det mobbade partiet som behöver allt stöd och all hjälp de kan få.

 /…/ Ett högerpopulistiskt parti erbjuder sina väljare att vara med eller mot, inte olikt att hålla på ett visst idrottslag eller en artist. Nätaktivismen kan ses som ett substitut till ett fungerande medlemsinflytande.

Det positiva för SD är att denna typ av sympatisörer aldrig kan kopplas samman med partiets ledning. Inte ens när partiledningen är så involverad i ett nätforum som Kent Ekeroth i Avpixlat anses det ha något direkt med SD att göra.

Nätaktivisterna är andra klassens SD:are. De är värdefulla opinionsbildare, starka stödtrupper och helt ofarliga till skillnad mot de som agerar i partiets namn i kommuner, landsting och riksdag. Framför allt är de lojala.

För inte ens de kan väl ha tyckt att Jimmie Åkesson var bäst i partiledardebatten?

Annons

Om annalenalod

Journalist och författare med fokus på högerpopulism och politiskt och religiöst våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten samt islamism.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nätaktivisterna är andra klassens SD-are

  1. Mikael skriver:

    Jojo, Jimmys Åkesson skulle ha varit sämst! Detta rimmar väl med fastställda värderingar. Trump kanske inte blir president, likväl tycker jag att nersnacket mot denne klumpige men kanske hedervärdige politiker är schematiskt, både i USA och hemma hos oss. Är demokratin i kris, en urkramad apelsin? Jag tror inte det. Då skulle det ha gått bättre för nu upphörda Svenskarnas Parti. Politikers och journalisters ständiga taktiserande väcker vårt missnöjde.

    PS. Jag tycker Åkesson var bäst. Naturligtvis!

  2. Kjell Wiklund skriver:

    Din röst är så viktig, Anna-Lena Lodenius! Tack för att Du hörs:)..bara fortsätt. Vänligen.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s