Idag publicerade DN Kultur en artikel av mig som kommer i papperstidningen i morgon. Den handlar om högerpopulisters relation till Ryssland i allmänhet, med exemplet Donald Trump i fokus. Här ett utdrag:
”Donalds Trumps valseger kan bli starten för en ny världsordning där USA vänder sig inåt. Det vore helt i linje med vad en rad högerpopulistiska partier i Europa önskar sig, ooch även för Vladimir Putin. Rysslands ledare var bland de första att gratulera Donald Trump till valsegern. I ett telegram förklarade att han ser fram emot bättre relationer mellan Ryssland och USA som varit sällsynt kyliga på grund av Rysslands agerande på Krim och i Syrien. Putin kan nu se fram emot en president som möjligen kan tänka sig att lätta på sanktionerna, och som är villig att diskutera även andra utrikespolitiska frågor.
Men framför allt kan han räkna med en president som beundrar honom, och som tänker lägga sig i så lite som möjligt. Trump har ju redan under valrörelsen meddelat att Nato-länder inte ska räkna med att USA kommer till undsättning om de blir attackerade. Detta har inte minst oroat de baltiska länderna som fasar framför allt just för ryska angrepp.
/…/Det ryska stödet till Europas högerpopulister handlar om en investering i framtiden, och särskilt viktig anses då Marine Le Pen som skulle kunna bli president i ett av Europas folkrikaste länder. Efter Brexit blir det kanske en Frexit – och sedan kan fler länder följa efter. I december röstar österrikarna i andra omgången av presidentvalet, och Norbert Hofer från Jörg Haiders gamla parti FPÖ vann första omgången. 2017 går tyskarna till valurnorna, och det är ingen vild gissning att Alternativ für Deutschland, som radikaliserats under sin nya ledare Fraude Petry, går kraftigt framåt och hotar att utmana Merkel.
Frågan om den ryska regimen bidrog till valresultatet i det amerikanska valet, till exempel genom att sätta hackare, möjligen Wikileaks, på att få fram icke önskvärda mejl ur Demokratiska partiets mejlserver, förblir obesvarad. Donald Trump har beskrivit sitt stöd för Putin som ett slag mot det amerikanska etablissemanget. Nu är han själv, enligt alla rimliga sätt att se det, en del av detsamma. Hur han tänker tackla denna förändring är förstås omöjligt att sia om.”
Anna-Lena Lodenius 
Vi kan nu börja skönja valda dela av facit. Trump höll – mot mångas förmodan – flera av sina mer remarkabla vallöften. Uppfattningan om att gnället med tiden skulle komma att tonas ner visade sig vara fel, och det har definitivt inte övergått i enstaka suckar.
Rekommenderar gärna Seth Meyers’ komedishow ”A closer look” som faktisk på ett ganska träffande sätt återger ”the American sentiment”: https://www.youtube.com/watch?v=Encvsgqbt0I
(just det avsnittet från förrigår är dock inte ett av hans bästa)
Är inte Donald Trump jämte Dwight Eisenhower (president 1953-1961) de enda amerikanska presidenter som nådde sitt höga ämbete utan föregående politiskt karriär? General Eisenhower gick in i det republikanska partiet samtidigt som han startade sin kampanj. Politiskt stod Eisenhower inte bara till vänster om merpaten av de sina utan också till vänster om företrädaren Harry Truman, en demokrat.
Att Trump brister i politisk erfarenhet är ett aber. Dock lindrar den republikanska majoriteten i senat och representanthus nackdelarna av otillräcklig kompetens.
Jag hoppas på mycket gott från Vita Huset under de närmsta åtta åren. Att gnället med tiden kommer att tonas ner och övergå i enstaka suckar är naturligt.
Jag vet inte om du har rätt, men så kan det kanske vara. Allt hänger väl nu på om Trumpt gör allt det han sagt, och det han sagt är ju delvis motsägelsefullt. Så att en Facebookvän skrev något i stil med att han önskade att Trump gjorde som politiker ofta göra: inte infriar sina vallöften. Är böjd att hålla med.