5i12-rörelsen föddes för trettio år sedan i Härnösand, och det har uppmärksammats inte bara där utan även i Stockholm och Bryssel. Jag deltog tidigare idag i manifestationen i Härnösand och höll även ett föredrag på biblioteket under eftermiddagen.
De uppmanade mig att skicka ut ett utkast till vad jag skulle säga i förväg, och jag är visserligen usel på att följa skrivna manus. Men såhär blev det som jag skickade:
Jag tror inte vi förstår hur unikt det som händer nu är.
1) Strikta gränskontroller, ålderstester, tillfälliga uppehållstillstånd etc. Partierna är i stort sett överens om en striktare linje i migrationsfrågan. Det märks inga tecken på en lösning av de krig som driver människor hit, inga tecken på mattade flyktingströmmar. Men allt fler kan nu inte längre ta sig vidare till länder där de kan söka skydd utan fastnar någonstans på vägen eller i värsta fall i Medelhavet.
2) Vi har ett politiskt parti som uppstod i nazistiska miljöer som är landets tredje största parti, t o m allra störst bland arbetande män i LO-kollektivet. SD framhåller sig numera som det nya partier för sjukvård och välfärd – bara för det rätta folket, svenskarna förstås. Det här ska vi ha råd med – om vi bara kastar ut invandrarna och inte tar emot annat än ytterst få, säger SD. SD politik borde synas mycket mer än vad som sker, tycker jag. Inte bara när de pratar invandring. Det finns mycket som skaver betänkligt i hela deras syn på människovärde och ett öppet demokratiskt samhälle.
3) Vi har åter nazistdemonstrationer i landet, det är inte första gången men de har ökat aktivitetsnivån och har märkts betydligt mer på senare år, inte minst innan valet. Det nya är att flera partier talar om att de borde förbjudas på något sätt. I Sverige har vi ofta tyckt att får man tycka vad som helst, i stort sett. Jag tror inte att förbud är vägen att gå. Men det säger något om allvaret i situation att även den frågan kommer upp.
Vi lever i en tid då vår vilja att göra gott prövas hårdare än någonsin, och då ord som solidaritet och människovärde är viktigare att lyfta än någonsin.
Snart tre månader har gått utan att vi fått en ny regering. En av nyckelfrågorna som drivit fram den här situationen är att ganska många partier vill hålla Sverigedemokraterna borta från makten och undvika att de kan utnyttja situationen till att driva fram beslut som leder till att genomföra partiets politik. Heder åt alla partier som har den inställningen, och den kostar, populariteten för vissa partiledare rasar, de ses som besvärliga och bråkiga.
I kulisserna sitter Jimmie Åkesson och gnuggar händerna. Han önskar sig ett extra val, och allt tyder på att SD växer om det blir så. Samtidigt som flera småpartier kan ramla ur riksdagen. Jag tror inte vi fattar vad det kan betyda om SD blir ännu större och kan börja påverka på riktigt. Samtidigt – och det är förstås dilemmat, kan en bred koalition mellan sinsemellan olika partier stärka bilden av SD som den enda verkliga oppositionen.
Någon hade kanske trott att SD:s företrädare i det här laget skulle anstränga sig hårt för att eventuellt komma närmare KD och M. Men i stället är det som om partiet nu visar sitt rätta ansikte. Dagen efter riksdagsvalet skrev SD:s förmodligen mäktigaste man – vid sidan av Åkesson – Mattias Karlsson ett Facebook-inlägg där han deklarerade att det är nu som kampen börjar. De har utvalts av öde och det är segra eller dö som gäller, en strid som ska omforma Sverige, och den svenska nationen. Må det inte ske, säger jag. Låt oss förenas, alla kloka människor i ett stöd för demokratin och människovärdet, för öppenhet och mångfald.
Vi ska vara stolta över Sverige. Men det som gör Sverige unikt i världen är en stark välfärd och en tydlig målsättning att minska klyftorna mellan människor, både de ekonomiska och sociala, oavsett sådant som ursprung, religion, kön och sexuell läggning. Det svenska är också att vi inte bara stirrar inåt, på oss själva, utan att vi är öppna för att ta in andra kulturer och människor och låta dessa berika oss. Självklart inte i en omfattning som totalt hotar den svenska välfärden. Men en politik som den SD förespråkar rimmar dåligt med svensk tradition och är därtill dåligt för landet som helhet.
Anna-Lena Lodenius 
”Heder åt alla partier som har den inställningen,”
Jaha, varför rösta i val överhuvudtaget med den uppenbara antidemokratiska inställningen?
Ursäka, men tro fan SD växer när man håller på med sånt här otäckt spelande utanför demokratiska spelplanen.
Jag röstade inte på dem men förstår allt mer folk som gör det, ni kan kalla dem vad ni vill ”rasister” eller ”högerpopulism” eller vad nu genmälet är för tillfället – folk. bryr. sig. inte.
Ser inte det odemokratiska i just det agerandet. Över 80% av svenska folket röstade INTE på SD.
Nu har dock SD visat sina kort och röstat igenom en nyliberal högerbudget som ytterligare kommer att urholka statskassan och beröva ännu fler vanliga människor på fungerande sjukvård, skolor, barnomsorg och annat. I det här läget fattar inte jag att S, V och MP ens vill bilda regering. Birger Schlaug ställer i tidningen ETC frågan om klimatminister Isabella Lövin blir den som formellt avvecklar flygskatten!
Resultatet av allt det här verkar bli principlöshetens triumf, det låter nästan som en film av Leni Riefenstahl, men det är verklighet i dagens Sverige. Hade vi inte politikerförakt innan så lär vi nog få det nu och det med all rätt.
Ja det är oerhört märkligt det som händer nu. Samtidigt vore väl inte ett extra val heller något vidare.
Faktum är ju att nyval eller ej, så är skillnaderna mellan riksdagspartierna inte större än att dom i princip borde kunna slås ihop till ett parti allihop. T.om. V sitter och administrerar nyliberal politik runt om i kommuner och landsting.
Inget parti är fotat i någon folklig demokratisk rörelse. Kanske naturligt då sossarna har dragit tänderna ur alla sådana som fanns tidigare, men det ger iallafall ett kompakt stöd till överhetens skattesänkningar och plundring av välfärden, samtidigt som alla tendenser till kritik tystas ner. Snacka om att kratta manegen för högerpopulismen!
För ett par veckor sedan var jag på en demonstration i Göteborg emot sossarnas och överhetens försök att inskränka strejkrätten. Den drog ca 600 personer, men varken Västnytt eller GP sa ett ord om den vad jag kunde se. En klimatdemonstration med 50 deltagare på samma plats några timmar senare rapporterade dom däremot om. Den var antagligen ofarligare i deras ögon.
Detta är symptomatiskt för dagens överhetskontrollerade media och folkliga protester kan bara läsas om på diverse vänstersajter på nätet. Svenska folket skall hållas ovetande och titta på sina såpor och sin sport så dom dom håller sig lugna.
Nu får vi lite inspiration från Frankrike att börja ta itu med vår arroganta överhet vid sidan om deras inpinkade revir i parlamentet. kanske kan det leda någonstans. Svårt att säga mer än så i nuläget, men vi måste vara uppmärksamma på hur högerpopulisterna gör allt dom kan för att infiltrera detta och rikta fokus på migration och på deras alldeles egna saga om att klimatfrågan är en bluff.
På fredag ska de rösta om Stefan Löfven nu kl 9.00 i riksdagen i den andra statsminister omröstningen.
Hej Anna. Jag var och lyssnade på dig i Kungälv idag. Mycket bra föreläsning, men en tanke som inte riktigt ville hoppa ur skallen efteråt var att när vi pratar om högerpopulismens framgångar så pratar vi i första hand om ett symptom. Själva diagnosen är det knappt någon som pratar om.
I Sverige livnär sig SD som en parasit på ett mycket berättigat folkligt missnöje mot lönenedpressning, osäkra anställningar, sämre skola, sämre sjukvård, sämre pensioner, sämre vägunderhåll osv. osv.
SD skyller detta på invandrarna, i första hand muslimerna. Tänker man efter aldrig så lite så fattar man att det har andra orsaker. På diverse vänsterbloggar och annat beskrivs dom orsakerna, Där kan man läsa om hur överheten har tagit ett fast grepp om Sveriges politik. Ständiga skattesänkningar och RUT och ROT som nu innebär en oerhörd dränering av skatteintäkterna varje år. Privatisering av skola, vård och omsorg, som sedan plundras av diverse, ofta oseriösa aktörer. Alla vet att klassklyftorna ökar hela tiden. Dom rika blir rikare och dom fattiga fattigare. Alltihop säkrat i lagstadgad nyliberal högerpolitik i EU och möjliggjort genom att socialdemokratin har förvandlat den en gång demokratiska och kämpande arbetarrörelsen till en ofarlig och pampstyrd administratör av företagens personalpolitik.
Det mesta talar för att den beskrivningen är korrekt och i så fall, så har vi här själva diagnosen.
Den här u-svängen i Svensk politik har administrerats av dom som SD kallar sjuklövern och när dessa partier skall kritisera SD så kan dom helt enkelt inte berätta sanningen om vad som raserar välfärden, utan att genast avslöja sig själva som både medlöpare och ofta pådrivare.
Alla stora media i Sverige antingen ägs direkt av överheten eller kontrolleras av dom partier som administrerar nedmonteringen av välfärdssamhället, så även där pratas det bara om etnicitet. Klassfrågor existerar knappt i mainstream media.
Hur sjutton skall man med någon som helst effektivitet kunna bekämpa högerpopulism och rasism, när ingen utom några vänsterbloggar vågar berätta sanningen? Den frågan pratade vi inte om på mötet i Kungälv, men den kräver verkligen sitt svar.