Ikonmålaren Savvas Xiros misslyckades genomföra ett terrordåd i Pireus 2002 och det blev starten på rättsprocessen mot gruppen 17 november.
I dagens DN finns en artikel om den i Sverige tämligen okända terrorsekten 17 november. Jag fascinerades av den när jag skrev min senaste bok ”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist” och ägnade den ett helt kapitel. Blir ni nyfikna när ni läst DN rekommenderar jag min bok som ger hela den besynnerliga och våldsamma historien bakom gruppen. Det måste vara det mest omfattande som skrivits om den på svenska, och faktum är att den inte omtalas särskilt ofta ö h t utanför Grekland.
Min bok ”Vi måste förbereda oss på död” från 2017 innehåller ett helt kapitel om den grekiska terrorgruppen 17-november.
Terrorism med vänsterextremistiska förtecken hör ju annars mest 70-talet till (RAF, Röda brigaderna etc). Men 17 november, som uppstod på 70-talet, fortsatte ända till 2002. De avslöjades av en ren slump när en av medlemmarna misslyckades med ett terrordåd, en sprängladdning gick av för tidigt och skadade endast den som tänkt lägga ut den i hamnen i Pireus. De inblandade hade förmått att leva ett dubbelliv i alla år och haft civila liv med fredliga yrken som ikonmålare, biodlare och instrumentbyggare samtidigt som de begick 23 mord och otaliga väpnade rån.
Grekland har fortfarande tämligen mycket politiskt våld med vänsterextremistiska förtecken, jämfört med resten av Europa. Det finns nya grupper som beundrar i synnerhet den operativa ledaren i 17 november Koufodinas som släpps fri om bara några år.
Anna-Lena Lodenius 
Minns en intervju med en grekisk motståndsman under militärdiktaturen. Kan tyvärr inte ange källa men det var i en morgontidning. Han hävdade med bestämdhet att det är omöjligt att bedriva underjordisk verksamhet under så lång tid som 17:e november gjort utan att ha någon form av beskydd ”uppifrån”. Utifrån egen erfarenhet så sa han att maxtiden låg på mellan ett och ett och ett halvt år Innan säkerhetstjänsten hade spårat upp dem. Att hålla på i decennier var i princip omöjligt enligt denne man.
Ingen aning om han har rätt, men visst är det märkligt att de kunde hålla sig undan så länge.
Greklands särväg vad gäller kommunism är väl känd. Ingenting lyckades ju för de grekiska kommunisterna trots en beslutsam och offervillig guerilla (1941-1950). Sovjet ville slippa ett politiskt block Jugoslavien/Grekland (kanske med inslag av andra balkanländer) och nöjde sig med ett klent moraliskt stöd åt guerillan. Tito bytte sida under det kalla kriget och upphörde sålunda att leverera handeldvapen, ammunition, sjukvårdsutrustning, konserver och militär expertis. Guerillan tröttnade.
Enligt Jaltaöverenskommelsen så skulle Grekland tillhöra Storbritanniens intressesfär. Det kan ha påverkat Stalins agerande.
Stalin var exakt när det gäller sådant som eljest lät sig förenas med Sovjets intressen. Annars inte. Tänk på Tjeckoslovakien eller Spanien. I det förra fallet gick Sovjetunionen emot Jalta, i det andra emot en stor antifascistisk opinion i hela Europa. Stalin handlade alltid pragmatiskt, aldrig på något annat sätt (Molotov/Ribbentrop o.s.v.).