I år är det 75 år sedan befrielsen av Auschwitz. Det markeras genom att man lyfter fram problem med antisemitism och vikten av att hålla minnet av Förintelsen levande. Nu satsas åter miljoner på att sprida information som ska motverka antisemitism. Detta motiveras av ökat judehat och att många judar är oroliga för sin säkerhet. Frågan är vad som är rätt metod att bemöta hatet?
Jag vill framför allt ifrågasätta nyttan av standardlösningen att skicka mängder av svenska skolelever till Auschwitz, en verksamhet som bara fortsätter, även inom ramen för nya satsningar. Jag tror nämligen inte att särskilt många längre hämtar näring för sina fördomar/föreställningar just i nazismens folkmordspolitik. Nazister är små i grunden obetydliga sekter idag, även om de förstås kan upplevas som ytterst obehagliga av den som drabbas av deras våld. Kunskapen om vad som hände under Förintelsen är stor, och folkmordet är svår att bortförklara för den som idag försöker sprida nazismen.
Det hat som möter judar i Sverige har mycket mer att göra med situationen i Mellanöstern där urgamla antisemitiska föreställningar blandas med kritik av Israels politik, och även blir ett redskap i blodiga krig och konflikter. Motorn i hatet mot judar är en våg av radikal jihadism vars yttersta konsekvens är terrorgrupper som IS och al-Qaida. Grundbulten i deras uppfattning är att otrogna, kufar, de andra, inte är människor, och det gör inte minst judar till en legitim måltavla. Men även utövare av andra religioner och inte minst andra muslimer som inte lever efter just den här tolkningen, vilket i realiteten betyder de flesta muslimer.
Det talas nu om insatser riktade mot nyanlända från länder där antisemitismen är legio, och rentav statligt sanktionerad. Men man kan inte utgå från att människor från vissa länder är antisemiter. Dessutom tolkas lätt sådana riktade insatser ovanifrån som beviset på hur den svenska staten vill åsiktskontrollera medborgare.
Antisemitismen är en flera tusen år gammal företeelse, mycket äldre än både nazismen och dagens radikala jihadism. Det kan skolor informera om, och det önskar jag verkligen att de gör. Inte minst tror jag skolor kan göra en stor nytta genom att attackera konspirationsteorier och preudovetenskapliga föreställningar som sprids av olika slags extremister. Jag tror på att vädja till människors intelligens och breda angreppssätt.
Det finns även mer subtila former av antisemitism, både inom delar av den mindre extrema hyfsat etablerade delen av extremhögern och även inom vänstern, där den märkts till och med i socialdemokratiska ungdomsförbundet. Antisemitiska föreställningar kan faktiskt finnas överallt, och jag tror vi verkligen måste angripa problemet just så: som något som rör alla och envar, och som inte går att upphäva genom att peka ut andra, de onda som har fel rätt och slätt. Den risk vi tar genom att skriva någon på näsan upphävs lätt genom att vi ökar möjligheterna att faktiskt få någon i demokratiska samtal att börja ifrågasätta sina föreställningar.
Anna-Lena Lodenius 
Men Annalena, är inte den mest påfallande antisemitismen i dagens värld den som utövas av staten Israel själv? Dels förtrycket av ortodoxa judar, som inte är sionister, https://www.lindelof.nu/israels-regering-har-mycket-allvarligt-antisemitiskt-problem/ och det rent rasistiska förtrycket mot palestinier, som ju är semiter.
Ordet antisemitism har kommit att utnyttjas för att slå ner alla former av kritik mot staten Israel, men det sättet att använda det på riskerar att förringa betydelsen av alla dom fruktansvärda vidrigheter som utfördes av nazisterna under WWII.
Du rör till saker. Antisemitism är beteckningen på de urgamla föreställningar om den judiska gruppen som sprids av alla möjliga grupper och det har pågått i över 2000 år. Det handlar alltså långtifrån bara om andra världskriget och nazismen. Sionism är kopplat till upprättandet av den judiska staten, långtifrån alla judar står bakom detta. Kritiken mot staten Israel kan ibland inslag av antisemitism, men kan förstås också vara helt frikopplad. Förtrycket av palestinier uppfattar jag inte som en fråga om rasmässiga föreställningar utan ett territoriellt krig med fatala följder, vi måste kunna prata om det och peka ut orimligheter och övergrepp utan att gå vilse i begreppsdjungeln.
Naturligtvis kan man inte förtycka semiter utan att bedriva antisemitism och staten israel gör just det. Att det skulle finnas någon slags patent på begreppet, där vissa semiter är undantagna känns mest som ett rent påhitt av Israels anhängare.
Sedan är din beskrivning av konflikten i Palestina snudd på obehaglig. Här bedrivs krigföring mot en specificerad etnisk grupp, med speciella lagar och regler som gäller enbart för dom. Nelson Mandela såg, till skillnad från dig, tydligt parallellerna mellan Israel och apartheidstaten Sydafrika. https://en.wikipedia.org/wiki/Palestine%E2%80%93South_Africa_relations.
I Israel bedrivs rasism, etnisk rensning och apartheid och dess anhängare skyddar sig med att kleta antisemitstämpeln på alla kritiker. I kampen mot rasism och nazism måste man vara konsekvent Annalena.
Jag är oerhört upprörd över hur palestinierna behandlas, men min avsikt var inte att diskutera den frågan som trots allt ligger utanför ämnet för texten. Begreppet antisemit är olyckligt och missvisande men allmänt vedertaget. Antisemitism betecknar just synen på judar och ingenting annat, enligt forskningen. Jag kan ha hur mycket åsikter som helst om hur staten Israel agerar. Det blir inte bättre för att jag smetar dit det i sammanhanget felaktiga begreppet antsemitism, det blir bara förvirrande. Det här är ett parallellfall till att kalla SD för nazister. Det är rent sakligt fel, och när jag säger det betyder det inte att jag tar SD i försvar.
Din rubrik tar upp ”de verkliga antisemiterna”. och jag kan inte se annat än att jag håller mig mycket strikt till den. Jag uppfattar det dock som att du själv inte riktigt vill kännas vid din egen rubrik. DET blir förvirrande och riskerar att leda oss vilse i begreppsdjungeln.
Personligen tänker jag hålla mig till Nelson Mandelas syn på saken och verka så gott jag kan för en värld utan rasism och då är klarspråk ett användbart redskap.
Nej, jag skriver om exakt det som min rubrik säger. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter definierar antisemitism enligt följande:
”Antisemitism är en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judar eller icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser”.
Helt rätt, nazisterna är få. Därtill kommer att deras antal har varit konstant under de senaste trettio åren. Det rör sig om vid pass tvåtusen organiserade (NMR) individer, av vilka högst en tiondel kan anses vara drivande. Journalister och politiker nonchalerar vänsterns antisemiter. De får hållas, man förnekar rent av att de existerar.