Jag tog en promenad på stan igår för att titta på hur det skulle gå för de som demonstrerade mot svenskfientlighet i centrala Stockholm. Som de flesta säkert noterat i pressen blev det en stökig eftermiddag med mängder av motdemonstranter som försökte stoppa tåget från att ta sig fram genom att blockera, kasta knallskott, rökbomber etc. I tumultet skadades personer, polisen körde bland annat på foten på en motdemontrant.
Mest drivande närmast högerextremisterna var ”Vi är 94 procent”, de flesta av de övriga motdemonstranterna (t ex LO-förbunden) höll sig på behörigt avstånd från Gamla stan. Rekordmånga protesterade jämfört med på senare år i Salem, kanske för att det hela i år utspelades sig mitt i stan. Det rörde sig också om många olika slags demonstranter, mest uppfinningsrika var väl Brittans damgympa som protesterade med färgglada kläder och 80-talsdisco (se P4 Radio Sörmland).
Jag kom aldrig så nära den nationalistiska demonstrationen (bestående av Svenskarnas parti, Nationaldemokraterna m fl) att jag kunde fotografera, men enligt uppgifter i medierna rörde det sig om cirka 500 personer. Referat av marschen och bilder på Nationell Idag (se även Sanna Hills blogg). Bland talarna märktes Nick Griffin, ledare för British National Party.
Som ni ser av min bild var medelåldern bland motdemonstranterna låg och många var kvinnor. Jag förstår definitivt känslan av frustration över att högerextremister visar sig. Men de som samlades på Mynttorget är endast delvis nazister, de flesta är andra former av mer försåtliga extremister och de försöker med varierande framgång hävda att de rör sig inom ramarna för ett demokratiskt öppet samhälle. Självklart inte med någon stor trovärdighet, brottslighet våld etc vittnar om annat. Men just nazistbegreppet passar dåligt på dagens grupper.
”Vi är 94 procent” syftar på de som inte röstar på Sverigedemokraterna, som de för övrigt också kallar för nazister. SD var inte över huvud taget där i Gamla stan. De som tycker man ska tvinga bort extremisterna från gatan utgör inte några 94 procent, långt därifrån. Även extremister har yttrandefrihet, även om jag kan undra varför de prompt måste tåga just på Nobeldagen.
Jag har svårt att se några vinster med att motdemonstranter beter sig som vissa gjorde i Gamla stan. De riktigt militanta högerextremistiska grupperingarna är tack och lov ett relativt perifert problem för demokratin. De står för ett våld som drabbar en skilda men utgör knappast någon maktfaktor. Däremot känner de sig säkert betydelsefulla över den enorma uppmärksamhet de möter vid sådana här konfrontationer. Invandrare, asylsökande, papperslösa etc i Europa oroar sig nog mindre över Svenskarnas parti än över myndigheter och beslutsfattare samt i viss mån de stora högerpopulistiska partier som driver på en främlingsfientlig politik som dock måste få ett bredare stöd politiskt för att drivas igenom, se Danmark som varnande exempel.
Lästips: Anders Lindberg skrev i Aftonbladet häromdagen om hur även SD laborerar med begreppet svenskfientlighet och hur främlingshatet växer i Europa, SR Ekot, SD närstående sajt, Avpixlat, rapporterade om marschen men inlägget togs bort – se 24Nyheter och Sydsvenskan, DN, SVT, ABC, TV4, TV4 2, Aftonbladet, Expressen, mer Ekot, 7 omhändertagna enligt SvD. Den autonoma vänsterns sajt Motkraft rapporterade händelserna minut för minut.
Den så kallade Malmö-skytten, Peter Mangs, var inspirerad av Lasermannen. Det avslöjades i går i en radiodokumentär (lyssna här och här). Han hade klart rasistiska åsikter och kallade invandrare för apor, enligt arbetskamraterna. Han har också varit aktiv i en löst sammansatt konspirativ organisation som kallas Sanningsrörelsen där han delat ut antisemitiska flygblad. Peter Mangs utreddes av psykiatrin men hade ändå fått vapenlicens. Mangs anklagas för 3 mord och 13 mordförsök.
Anna-Lena Lodenius 