Anna-Lena Lodenius

Lyssnar de främlingsfientliga på vad regeringen säger?

Publicerat den 19 december, 2011 av annalenalod

Regeringen har lagt upp en sida på nätet där de bemöter myter och fördomar om invandring. Det handlar om vanliga missförstånd och uppfattningar som ofta framförs, inte bara av främlingsfientliga partier. DN har även publicerat en debattartikel av Erik Ullenhag kring detta. En god tanke men jag är inte så säker på att det hjälper.

DN har just publicerat en artikel där jag och Lisa Bjurwald kommenterar. Lisa tror att det även kan vara kontraproduktivt, att regeringen slår tillbaks mot konspirationsteorier kan i viss mån bekräfta dessa. Det är förstås möjligt. Jag tänker mer på att de som har den här typen av fördomar också är triggade av ett populistiskt budskap om överhetens svek och den bortträngda sanningen om sakernas tillstånd. De lär ju knappast ta till sig det som skickas med regeringen som avsändare.

Däremot kan förstås vederhäftig information vara av värde för den som för en kamp i sin egen tillvaro mot rasism och främlingshat som lärare, föräldrar, fritidsledare etc. Men det viktiga är egentligen att den kampen förs bland gräsrötter och att kunskapen om de här frågorna sprids inte från regeringen till folket utan bland de som befinner sig ute i verkligheten (nu låter jag som Göran Hägglund, inser jag, men ni fattar!).

Publicerat i Alliansen, Uncategorized | Märkt Alliansen, Erik Ullenhag, Lisa Bjurwald | Lämna en kommentar

Den sjungande barberaren

Publicerat den 16 december, 2011 av annalenalod

Göteborgs-Postens Bengt Christian har uppmärksammat Kapten Stofils julalbum som kom tidigare i höstas. Han skriver särskilt om artiklarna om julmusik som jag medverkar i, texten ligger inte på nätet så jag tar mig friheten att citera:

”I varje nummer av Kapten Stofil återfanns den bakåtblickande populärkultur-avdelningen Stupido, så även i denna julspecial. Anna-Lena Lodenius skriver om julmusik som ”trillat bredvid”, till exempel en hel hop sjömans-visor med julmotiv. Hon har spårat upp den flitige göteborgske sångartisten Erik Källquist (1896-1952). Mellan 1934 och 1944 kom han varje år med en julskiva (78-varvare) med titlar som En sjömans julekväll, Julafton vid ratten, Julminnen från havet, Jul i skansen, Nu är det jul igen på Tahiti.

– Trots att Källquist var en flitig artist även på scen, och framträdde i folkparkerna i många år, vågade han aldrig satsa helt på artistkarriären, berättar Lodenius. Han drev en kombinerad frisersalong och rakstuga vid sidan av.

Sådana eggande fakta finns det många av på Stupido- sidorna i Kapten Stofil.”

Mer information om Erik Källqust och hans imponerande skivutgivning hittar ni här. Vill också tipsa om Naxos trippel-CD-album ”Jultoner från förr” där man bland annat kan höra hans ”Nu är det jul igen på Tahiti”. En mycket bra samling av äldre julmusik som verkligen rekommenderas för endast 99 kronor.

Ett smakprov ur Kapten Stofils julspecial hittar ni här. Albumet kan man t ex köpa hos Adlibris.

Publicerat i Musik | Märkt julmusik, Kapten Stofil | Lämna en kommentar

Vilket hot utgör högerpopulismen i Europa?

Publicerat den 16 december, 2011 av annalenalod

I helgen hölls ett seminarium på temat ”Vems Europa?” i ABF-huset i Stockholm. Jag medverkade i en debatt om högerpopulism där även Mattias Gardell och Magnus Linton satt med i panelen. Några av debatterna finns utlagda på ABF:s hemsida (seminarierna sändes för övrigt live på nätet). Mattias Gardell är ju religionshistoriker som bland annat skrivit mycket om radikal islam och Magnus Linton, som väl är mer känd för att ha skrivit om veganer, kokain och en rad andra ämnen, kommer snart ut med boken ”De hatade – om radikalhögerns måltavlor” som ingår i en bokserie som släpps i samband med projektet ”Vems Europa” (som alltså innefattar mer än helgens seminarier).

Vet inte om vi sa så mycket nytt men vi hade lite olika infallsvinklar och lyckades, tror jag, hålla en nyanserad ton i ett ämne där det mesta tenderar att bli väldigt polariserat. Ett stort problem när man diskuterar högerpopulism är att många väljer att berätta hur mycket sådana partier växer samtidigt som de exemplifierar med de mest extrema partierna som Jobbik, NDP i Tyskland etc som väl snarare egentligen är högerextremister. Men sanningen är att det oftast är de mer nertonade partierna som växer snabbast, och det är också dessa som lyckas driva igenom sin politik genom att gå i allians med andra partier. SD uppstod i en miljö med starka inslag av nazism och fascism, men började inte växa förrän partiet fått en mer rumsren framtoning.