Högerpopulisterna sviker Putin

Putin har haft många vänner bland Europas högerpopulister, men efter attacken på Ukraina och det pågående kriget har allt fler valt att vända honom ryggen. Det här skriver jag om i en rapport för Palmecentret: ”Frihet under attack – Putin och de europeiska högerpopulisterna”.

Jag har försökt jag ringa in vilka motiv som Putin har för att söka stöd bland högerpopulistiska partier och vilka partier som kan räknas till vänkretsen. Jag berättar också lite om vilka metoder som använts och hur umgänget sett ut.

Avslutningsvis går jag igenom ett antal länder och partier och försöker beskriva hur relationerna både sett ut och hur de ser ut idag. Det finns flera europeiska länder där man av historiska skäl har en komplicerad relation till Ryssland, till exempel Finland. Sannfinländarna har följdriktigt inte utmärkt sig genom att vara något påtagligt Putin-vänligt parti.

Länderna i östeuropa har också ofta en komplicerad relation till stormakten i regionen. Tjeckien har länge betraktats som det mest Putin-skeptiska landet efter USA. Men stödet för den ryska regimen skär rakt genom det forna östblocket. Putin har en av sina varmaste supportrar i den ungerske ledaren Orbán och hans parti Fidez medan polska Lag och rättvisa, som ofta jämförs med Fidez och som driver en likartad politik som mött kritik för kränkningar av mänskliga rättigheter, ställt sig helhjärtat på Ukrainas sida. Polen har också kritiserat Ungern för en alltför välvillig inställning till Ryssland.

Den 14 juni hålls ett seminarium kring denna text och en annan text av Mats Wingborg om Sverigedemokraterna och Putin. Den som är intresserad kan anmäla sig, information finns i bilden här intill. Annars finns rapporten på nätet, se länk ovan.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Svart på vitt om Sverigedemokraterna

Jag har skrivit en bok om Sverigedemokraterna som kommer ut lagom till partiets dag i Almedalen den 6 juli: Svart på vitt – om Sverigedemokraterna (Atlas). Min tanke är att servera en bred men ändå lättillgänglig introduktion till SD om partiets historia, ideologi och hur det fungerar både centralt och lokalt. Självklart handlar det mycket om centrala företrädare som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson. Jag tror att även den som följt SD har en del att hämta i form av analyser, teman och påminnelser om hur det sett ut. Det är svårt att minnas allt som berättats om partiet genom åren, jag tror inget annat svenskt parti genererat lika många böcker, reportage och forskarrapporter.

Jag lutar mig delvis mot att jag följt SD ända sedan föregångarna BSS och Sverigepartiet och aldrig släppt taget. När jag satte mig ner för att skriva hade jag många hyllmeter med sparat material. Bland det första som flöt upp var SD:s första egna historik (1988–1991: Ett partis framväxt, det har blivit fler genom åren) där det framhålls redan i förordet att det är ”viktigt att historien om oss själva inte överlåts till element som Anna-Lena Lodenius …”. Jag har blivit bokstavligen utburen från möten, mina texter och uttalanden har varit föremål för massiv kritik, och ändå står vi nu här, drygt trettio år senare.

Det var inte självklart att jag skulle ge mig i kast med SD en gång till. Men faktum är att trots att jag skrivit så mycket om SD har jag hittills bara skrivit en enda bok som fokuserar uteslutande på partiet. Extremhögern, som jag skrev med Stieg Larsson, och som kom första gången på Tidens förlag 1991, innehåller flera kapitel om SD, men också mycket annat (det var för övrigt jag som skrev just dessa kapitel liksom det mesta som handlade om Sverige). Det är förresten lite ironiskt att den forskare som SD städslat för att skriva partiets vitbok nämner just den här boken (tidskriften Kvartals podd) allra först när han blir ombedd att lyfta upp andra böcker som inspirerat honom. Slaget om svenskheten från 1999 (Atlas, med Mats Wingborg) handlade specifikt om att ta debatten med SD och analyserade ideérna. Det här är alltså första gången som jag skrivit något bredare om partiet i bokform.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 4 kommentarer

Svenska sångdivor

”Radikalism och avantgarde 1947-67” är en antologi som kommer ut i slutet av september och där jag medverkar. Min text handlar om svenska sångdivor som var aktuella under perioden som Zarah Leander, Alice Babs, Monica Zetterlund och Sonya Hedenbratt. Jag resonerar kring förutsättningarna för att ha ett eget uttryck och villkoren för i synnerhet kvinnor i underhållningsbranschen att flytta fram gränserna.

Redaktörer för antologin är Torbjörn Elensky och Christian Abrahamsson, den ges ut av Timbro. Bland övriga författare kan nämnas: Kalle Lind, Jan Lumholdt, Tobias Hübinette, Petra Werner och Edvard Blom. Jag har inte läst de andra texterna än men vet att boken spänner över ett vitt fält av ämnen och aspekter av perioden.

Min text tar sin utgångspunkt i den här filmen som var en del av en Hasse och Tage-revy på Gröna Lund:

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar