Jag har skrivit en bok om Sverigedemokraterna som kommer ut lagom till partiets dag i Almedalen den 6 juli: Svart på vitt – om Sverigedemokraterna (Atlas). Min tanke är att servera en bred men ändå lättillgänglig introduktion till SD om partiets historia, ideologi och hur det fungerar både centralt och lokalt. Självklart handlar det mycket om centrala företrädare som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson. Jag tror att även den som följt SD har en del att hämta i form av analyser, teman och påminnelser om hur det sett ut. Det är svårt att minnas allt som berättats om partiet genom åren, jag tror inget annat svenskt parti genererat lika många böcker, reportage och forskarrapporter.
Jag lutar mig delvis mot att jag följt SD ända sedan föregångarna BSS och Sverigepartiet och aldrig släppt taget. När jag satte mig ner för att skriva hade jag många hyllmeter med sparat material. Bland det första som flöt upp var SD:s första egna historik (1988–1991: Ett partis framväxt, det har blivit fler genom åren) där det framhålls redan i förordet att det är ”viktigt att historien om oss själva inte överlåts till element som Anna-Lena Lodenius …”. Jag har blivit bokstavligen utburen från möten, mina texter och uttalanden har varit föremål för massiv kritik, och ändå står vi nu här, drygt trettio år senare.
Det var inte självklart att jag skulle ge mig i kast med SD en gång till. Men faktum är att trots att jag skrivit så mycket om SD har jag hittills bara skrivit en enda bok som fokuserar uteslutande på partiet. Extremhögern, som jag skrev med Stieg Larsson, och som kom första gången på Tidens förlag 1991, innehåller flera kapitel om SD, men också mycket annat (det var för övrigt jag som skrev just dessa kapitel liksom det mesta som handlade om Sverige). Det är förresten lite ironiskt att den forskare som SD städslat för att skriva partiets vitbok nämner just den här boken (tidskriften Kvartals podd) allra först när han blir ombedd att lyfta upp andra böcker som inspirerat honom. Slaget om svenskheten från 1999 (Atlas, med Mats Wingborg) handlade specifikt om att ta debatten med SD och analyserade ideérna. Det här är alltså första gången som jag skrivit något bredare om partiet i bokform.
Anna-Lena Lodenius 
Det är intressant varken aldrig någon journalist skriver böcker om andra partiers förflutna fanns ju nazism i både Socialdemokraterna och bondeförbundet ( nuvarande Centerpartiet) i dåtidens 30- 40 talet. Från rasbiologiska institutet till.Vipeholmsexperimentet. Ständigt SD i fokus med negitivism och kritik från hela journalistkåren.
Journalister brukar rösta på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet enligt någon undersökning som gjorts och även Janne Josefsson har sagt det.
Jomen det skrivs väl böcker även om andra partier. Det kommer snart en bok om Vänsterpartiets historia av Magnus Utvik, jag har flera böcker om Miljöpartiet och en om KD. Centerpartiet skulle genomföra en slags vitbok också, det kom en som jag inte läst som kanske inte gav svar på alla frågor, men en del. Det finns massor om du är intresserad.
Mycket av det som man anklagar S för beslutades om i brett samförstånd i riksdagen. Annat låg i tiden, du ser liknande beslut om sådant många tycker är fel idag även i våra grannländer. Rasbiologiska institutet fick en mer vänsterinriktad ledare efter Herman Lundborg som ändrade inriktning. Under Gunnar Dahlbergs ledning gick institutet från rasbiologi till forskning inom medicinsk genetik och socialmedicin. (Han utsattes för attacker från nazister som ogillade honom och i Nazi-Tyskland ansåg man att institutet var förlorat.)
Jag har ingen total statistik över vad journalister röstar på men det beror säkert också på vad slags journalister vi pratar om. Ekonomijournalister förställer jag mig är moderater hela bunten. De som skriver om samhällsfrågor, arbetsmarknad, kultur och miljö tenderar nog att rösta på partier som tycker att just dessa frågor är intressantare än t ex näringslivsfrågor.
”Det kommer flera böcker om SD i år”. Ja, det är ju valår i år. Då dyker de upp med ett gökurs regelbundenhet!
Ja, fast fler vissa valår än andra. Det kom många SD-böcker strax innan riksdagsinträdet, inte lika många 2014 och 2018 men nu verkar de ju kunna bli stödparti till regeringen om det blir regeringsskifte så då är intresset större.