Jag har skrivit en bok om Sverigedemokraterna som kommer ut lagom till partiets dag i Almedalen den 6 juli: Svart på vitt – om Sverigedemokraterna (Atlas). Min tanke är att servera en bred men ändå lättillgänglig introduktion till SD om partiets historia, ideologi och hur det fungerar både centralt och lokalt. Självklart handlar det mycket om centrala företrädare som Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson. Jag tror att även den som följt SD har en del att hämta i form av analyser, teman och påminnelser om hur det sett ut. Det är svårt att minnas allt som berättats om partiet genom åren, jag tror inget annat svenskt parti genererat lika många böcker, reportage och forskarrapporter.
Jag lutar mig delvis mot att jag följt SD ända sedan föregångarna BSS och Sverigepartiet och aldrig släppt taget. När jag satte mig ner för att skriva hade jag många hyllmeter med sparat material. Bland det första som flöt upp var SD:s första egna historik (1988–1991: Ett partis framväxt, det har blivit fler genom åren) där det framhålls redan i förordet att det är ”viktigt att historien om oss själva inte överlåts till element som Anna-Lena Lodenius …”. Jag har blivit bokstavligen utburen från möten, mina texter och uttalanden har varit föremål för massiv kritik, och ändå står vi nu här, drygt trettio år senare.
Det var inte självklart att jag skulle ge mig i kast med SD en gång till. Men faktum är att trots att jag skrivit så mycket om SD har jag hittills bara skrivit en enda bok som fokuserar uteslutande på partiet. Extremhögern, som jag skrev med Stieg Larsson, och som kom första gången på Tidens förlag 1991, innehåller flera kapitel om SD, men också mycket annat (det var för övrigt jag som skrev just dessa kapitel liksom det mesta som handlade om Sverige). Det är förresten lite ironiskt att den forskare som SD städslat för att skriva partiets vitbok nämner just den här boken (tidskriften Kvartals podd) allra först när han blir ombedd att lyfta upp andra böcker som inspirerat honom. Slaget om svenskheten från 1999 (Atlas, med Mats Wingborg) handlade specifikt om att ta debatten med SD och analyserade ideérna. Det här är alltså första gången som jag skrivit något bredare om partiet i bokform.
”Det kommer flera böcker om SD i år”. Ja, det är ju valår i år. Då dyker de upp med ett gökurs regelbundenhet!
Ja, fast fler vissa valår än andra. Det kom många SD-böcker strax innan riksdagsinträdet, inte lika många 2014 och 2018 men nu verkar de ju kunna bli stödparti till regeringen om det blir regeringsskifte så då är intresset större.