Anna-Lena Lodenius

Missnöje med SD-ledarnas höga löner

Publicerat den 6 april, 2011 av annalenalod

Jag har inte tidigare kommenterat förra veckans nyhet om missnöjet som växer inom SD med ledningens höga löner. Först hette det att halva kommunföreningen i Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg i Blekinge hade lämnat partiet och andra kommunföreningar väntades följa efter. Uppgifterna visade sig senare vara något överdrivna, och tidningen Expo som först skrev om bråken har backat och erkänt att man publicerat felaktiga uppgifter (Expo1,Expo2, Expo3). Tydligen rör det sig framför allt om föreningen i Karlshamn som tappat en del medlemmar.

SD:s representanter i riksdagen tjänar som alla de övriga 56 000 kronor i månaden. Men därutöver uppges Jimmie Åkesson ha ett extra arvode från partiet på 36 000, alltså en månadslön på 92 000 kronor. Partisekreteraren Björn Söder uppges ta ut 24 000 kronor av partiet vilket i så fall ger en månadslön på 80 000. Samtidigt som många i partiet arbetar helt ideellt.

Versionerna av vad som verkligen har hänt och hur många som lämnat partiet går isär. Jag har inga detaljer kring detta, men är inte direkt förvånad om det visar sig att det finns partimedlemmar som tycker att sådana lönenivåer (om de stämmer) sticker i ögonen. Redan 56 000 i månaden är en hög lön för de flesta.

Även innan SD hamnade i riksdagen fanns en missnöje med växande klyftor mellan lokalavdelningarna och partiets ledning. Det lär knappast ha minskat sedan ett antal av partiets representanter upphöjdes till riksdagsmän. Det är väl därför Rickard Jomshof,tidigare i Karlskrona fullmäktige, varit så angelägen om att korrigera uppgifter i det här fallet. Men någon korrigering av uppgifterna om lönenivåerna i partiet har jag ännu inte sett.

Publicerat i Sverigedemokraterna | Märkt Björn Söder, Jimmie Åkesson, Rickard Jomshof, Sverigedemokraterna | Lämna en kommentar

Än är inte loppet kört för Berlusconi

Publicerat den 6 april, 2011 av annalenalod

Snaran dras åt kring Berlusconi, som för första gången står anklagad inför en domstol för handlingar som han utfört personligen, inte för verksamhet i olika företag etc. Nu handlar det om maktmissbruk och sex med minderårig. Men man ska nog inte vara för säker på att han fälls, nyss meddelades det att rättegången skjuts upp (se TV4 och Ekot). Tydligen handlar det om rent formella saker, som om det är rätt instans som målet n u ligger i (för tillfället domstolen i Milano).

Berlusconi har ju som bekant lyckats krångla sig ur många processer tidigare, ofta genom att få till stånd förändringar av lagstiftning, förkortade preskriptionstider etc. En genomgång av hur detta varit möjligt hittar man i Kristina Kappelins utmärkta bok ”Berlusconi, italienaren”.

Att Berlusconi också är mediemogul har en betydelse för allmänhetens bild av rättsliga processer kring hans person. Erik Gandini, som gjorde dokumentärfilmen ”Videocracy” om Berlusconis medieimperium, säger till SVT Rapport att Berlusconi lyckats ändra italienarnas moraluppfattning.

Hans medier arbetar stenhårt med att normalisera hans beteende: att det är okej att gilla små tjejer och att tjejer ska vara avklädda i tv. Nu skämtar hans tv-kanaler om åtalet och kvinnoaffärerna. På så vis tar de bort allvaret totalt. Det är en mycket medveten taktik.

Ett av de intressantaste kapitlen i Kristina Kappelins bok är det som handlar om kvinnornas ställning i det italienska samhället och den enorma bristen på jämställdhet. Berlusconis mansgrisiga framtoning måste ses i ljuset av detta.

Publicerat i Högerpopulism | Märkt Silvio Berlusconi | Lämna en kommentar

En halv miljard i sjön

Publicerat den 5 april, 2011 av annalenalod

En halv miljard har regeringen satsat på rehabilitering av sjuka. Resultatet är inte ens mätbart enligt SVT som läst en utvärdering genomförd av Karolinska institutet. Rehabiliteringsgarantin skulle bli den största statliga satsningen på rehabilitering någonsin. Det fanns uttalade målsättningar att få ut långtidssjukskrivna i arbete. Hittills har projektet inte haft någon som helst effekt på sjuktalen.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) medger att det är svårt att få ut långtidssjukskrivna i arbete, svårare än vad regeringen hade tänkt sig förmodligen (fast det säger han inte). Jag tror att regeringen har en helt felaktig syn på hur problemen ser ut för människor som är sjukskrivna. I Ulf Kristerssons och många andra moderaters värld kan alla arbeta med en rejäl knuff i baken och mindre pengar i plånboken så att de tvingas till försörjning.

I stället handlar det, vad jag tror, om en kombination av ett arbetsliv som inte tillåter några som helst skavanker och människor som har komplicerade diagnoser som gör det svårt att återinträda i arbetslivet. Flera av de långtidssjukskrivna som jag känner har fått diagnoser som ADHD, Aspberger och liknande sent i livet efter att ha gått in i väggen många gånger på sina arbetsplatser och så småningom fasats ut i allt längre sjukskrivningar. Andra har missbruksproblem förenat med olika psykiatriska diagnoser eller svårbehandlade sjukdomar som fibromyalgi, komplicerade arbetsskador etc.

Garantin skulle drivas igenom snabbt, vilket berodde på att man förändrade sjukförsäkringen. Många riskerade att bli utförsäkrade, rehabiliteringsgarantin skulle mildra effekten och lotsa tillbaks till yrkeslivet. Vad utredarna kunnat se är att mycket av pengarna fastnat på vägen, de som gått till sjukskrivna har medfört att de mår bättre, men inte tillräckligt bra för att kunna arbeta.

Välkommen till verkligheten, Ulf Kristersson!

Förvånansvärt få av andra medier har hittills följt upp nyheten, men desto fler bloggar.