Idag skriver Svd om planer på att bredda den avhopparverksamhet som organisationen Exit bedriver på Fryshuset i Stockholm. Jag intervjuas eftersom jag utvärderade Exit för Ungdomsstyrelsens räkning förra året (läs rapport här).
Tanken att vidga verksamheten är logisk, problemet med just våldsamma nazister är olika stort och behoven varierar från år till år. Emellanåt är det andra våldsbejakande ungdomskulturer som dominerar och likheterna mellan sådana grupper är påtagliga. Samtidigt känns det konstigt att verksamheten ska utvidgas till grupper som av politiska skäl anses viktiga: vänsterextremister och islamister. Trots att de konkreta behoven av att hjälpa individer från just dessa grupper knappast är särskilt påtagligt.
Jag kan ha fel, men jag tror inte att vänsterextremister självmant söker upp Exit som startades av före detta nazister och som fortfarande leds av personer med en bakgrund i den miljön. Det blir en alltför stor kulturell barriär att överskrida. Dessutom är det inte lika stigmatiserande att ha varit vänsterextremist. Människor från sådana miljöer lämnar dem efter några år och går vidare utan större problem. Dessutom döms de sällan för lika allvarliga brott. Jag föreställer mig ändå att en del har erfarenheter både av att tillgripa våld och bli utsatt för våld som de skulle behöva hjälp att bearbeta, men kanske i någon annan form i så fall.
Steget till den islamistiska världen är ännu större, dessutom är personer där ofta äldre och kan knappast sorteras in i gruppen ”ungdomsproblem”. De islamister som dykt upp som terrorister varit helt okända, ofta har inte ens deras familj känt till vad de sysslat med. De sociala problem som mycket av stödet till nazistiska avhoppare fokuserar på verkar inte alls lika påtagliga.
Det är lätt att förstå att de första utvidgningarna av Exits verksamhet kom att handla om personer som ville lämna opolitiska kriminella gäng. Passus startade förra året, finns också på Fryshuset men är numera en separat organisation. Många nazister är kriminella och en del fortsätter på en kriminell bana även efter att de trappat ner på den politiska verksamheten. Åtminstone tidigare har en del nazister rekryterats på fängelserna.
Exit är den enda varaktiga avhopparverksamhet vi har i landet. Även om det alltid finns saker som kunde bli bättre är det därför viktigt att erfarenheterna tas till vara. Jag betonade i min rapport behovet av långsiktighet i alla former av verksamhet som bygger på kontakter med socialt utsatta personer. Där har det väl ännu inte hänt så mycket. Jag hoppas inte det framtida stödet är villkorat, d v s att de måste ta itu med alla möjliga och omöjliga andra grupper i stället för att fokusera på det som de bra på.
Anna-Lena Lodenius 