Vårt kvarter håller på att säljas ut till hyresgästerna och i går hade vi stormöte i en skolaula. Det kändes som att vara med i någon konstig pjäs. Aulan var full och jag såg alla mina grannar på en och samma gång, ett unikt tillfälle. Vi är många, kvarteret består av nästan 500 lägenheter. Många är äldre, handikappade, lågutbildade. De är rädda, de förstår ingenting. Någon visste inte ens vad amortering betyder. De har bott i hyresrätt hela sitt liv. Ändå spår jag att de kommer att köpa. Just för att de känner sig skrämda från vettet av alla hotbilder som målas upp.
De tror att det händer något alldeles fruktansvärt annars som marknadshyror eller utförsäljning till skumma fastighetsvärdar som är sämre än allmännyttan. Vi har tillsammans erbjudits en affär på 1,1 miljarder. En ofattbar summa.(Egentligen rör det sig om 1,25 miljarder om man räknar i ett lån för att hålla nere avgifterna de första åren, i sig ett märkligt förfarande som man kan frestas tro handlar om att människor först senare ska upptäcka hur hög den verkliga kostnaden är).
Styrelsen i bostadsrättsföreningen visade sig för första gången, det har varit klagomål på att de varit osynliga. De verkade vara hyggliga människor. Men känslan var ändå att det är advokaterna som säljer fastigheten till oss. De stod på podiet och mässade som hämtade ur Home Shop på TV vilket är naturligt eftersom de går på provision, tar det hem det här får de minst 3,8 miljoner, annars ingenting.
Min granne Johan, drivande i föreningen Rädda Linjalen, summerade: Nu säljer kommunen vårt kvarter till staten, d v s den statsägda banken som också höll ett långt säljanförande för att få oss att låna till hela köpesumman (amorteringsfritt). Bostadsrättsombildningarna tas upp i flera program i Uppdrag granskning just nu. Såg reprisen av första programmet i går och där visade man att många, inte minst de som varit ordförande i de föreningar som drivit igenom köpet, flyttar nästan omgående efter ombildningen. Så mycket för alla utfästelser om att trivas med att äga och bo kvar. Självklart drivs många av chansen att göra ett klipp och i dessa finanskrisens dagar när priserna rasar på bostadsrätter är det oklart om vi ens kommer att göra en bra affär.
Se även: Barbros bostadsblogg, Thomas Hartman, Om att bo och annat viktigt