Är nog lite glad ändå över Sahlin

Publicerat den 18 mars, 2007 av annalenalod

Så var då Mona Sahlin installerad på socialdemokraternas partiledarpost. Som väntat.
Vad ska man säga? Göran Greider skriver att han letar förgäves efter att den där lyckokänslan ska infinna sig. Margot Wallström gråter rörd (men säkert lättad över att slippa själv, tror det var ett ärligt menat nej, hon ville absolut inte).
Jag känner inte heller någon eufori, men möjligen ett litet spirande hopp. Fyra år med alliansen räcker. Det är som om de inte heller tror själva att de vinner nästa val. Därför måste allt rivas ner och styras om nu, bums. Helst så mycket att det blir ogörligt att vrida klockan tillbaks.
Med Sahlin kan det kanske gå vägen att få tillbaks en vänsterregering. För skolans skull, kulturens, biståndets, de arbetslösas, ja faktiskt av väldigt många skäl. Jag ingen övertro på en mirakulös förändring av politiken. Men 2010 kommer nog lite gammal hederlig socialdemokrati ändå att kännas som ett välbehövligt avbrott.

Publicerat i Margot Wallström, Mona Sahlin, Socialdemokraterna | 4 kommentarer

Zarah – på gott och ont

Publicerat den 15 mars, 2007 av annalenalod


Idag skulle Zarah Leander fyllt 100 år. Själv har jag firat henne varje sommar i flera år, uppmuntrad av min närmaste granne på landet som är en stor Zarah Leander-fantast. Kanske låter konstigt med tanke på hennes flirt med nazismen, som jag defintivt inte tycker man ska släta över. Men så helt ovanligt var väl inte hennes beteende, och många andra har blivit förlåtna. (Ingmar Bergman, Coco Chanel, Hamsun…) Någon övertygad nazist var hon säkert inte men självklart skodde hon sig på sin stora tyska publik och den karriär som hon hade i Nazi-Tyskland.
Men om vi för ett ögonblick glömmer detta kontroversiella ämne och ser henne som en kvinnlig ikon. Gayvärlden har sedan länge tagit hennes gränsöverskridande personlighet till sina hjärtan. Hon är det närmaste man kan komma en svensk Marlene Dietrich. En kvinna som inte är något offer, som väljer vad hon vill och dikterar villkoren. En kvinna som inte trycker in sig i för små skor och korsetter utan breder ut sig både fysiskt och med en röst som har ett nästan manligt djup.

De texter hon sjöng, ofta signerade Karl Gerhard, handlar om sex och relationer till män på kvinnans villkor. Hör på ”Du är så väldigt lik en jag känner” och ”Jag är blott en stackars kvinna som försöker ta det som en man” som protesterar mot bilden av kvinnan som det svaga könet och berättar om en kvinna som rumlar runt, slåss, dricker och är otrogen och smyger in utan samvetsbetänkligheter på morgonsnåret med ”lackskorna i hand”.
Att våga vara en påfrestande diva som låter omvärlden snurra kring sig (”En filmidol”). Eller hennes kravlista på hur en man ska vara (”Det fattas en man”, nästan min favorit tror jag) som handlar om hur missbelåten hon är med att ”gamla Adams släkt blivit så defekt”. Med textraden: ”Jag vill ha en verklig karl, en karl som har temperament. Får jag blott en sådan karl så tar jag på honom patent.” Det här går ju absolut inte att ta på allvar. Men det finns något skamlöst okvinnligt i hennes uppenbarelse som man kan fascineras av och som inte åldrats.

Publicerat i nazism, Zarah Leander | 23 kommentarer

Med 12-åriga dottern på Shakira

Publicerat den 13 mars, 2007 av annalenalod

Gårdagskvällen tillbringade jag på en konsert i Globen med Shakira. Hon är min 12-åriga dotters stora favorit (bland annat eftersom hon började spela trummor i höstas och gillar rytmerna). Men jag måste erkänna att jag också tyckte det var klart över förväntan. Hon är en väldigt stark sångerska och musiker, dessutom en artist med stor integritet, absolut ingen Britney Spears-produkt.

Lite intressant är hur hon som så många andra blandar kulturer. Shakira beskrivs alltid som bördig från Colombia, flera sånger är på spanska. Men hennes pappa kommer från arabvärlden och hennes namn är också arabiskt. Orientalisk musik och dans (inte minst magdans) har en stor plats i hennes show. Det är etno från halva världen, indiska tempeldanserskor, keltiska klanger. Bandet består annars mest av latinamerikaner, om jag hörde rätt vid presentationen (vi hade fem skrikande tyska småtjejer raden bakom – hur sannolikt är det?).

Vi uppfattar ju ofta globalisering som något som drabbar oss, det onda kommer utifrån och äter upp det svenska. Förra året såg jag ett TV-reportage från Ikea där folk köade för att prova den exotiska gravade laxen, pepparkakorna och sillen. Precis som vi tagit parmesan, olivolja och andra italienska produkter till oss. Just den här mixen är ett globalt fenomen som är väldigt typisk för vår tid. Antar att många av er som läser min blogg är livrädda för detta. Själv har jag svårt att se det som något annat än en berikning, vi väljer fritt från ett allt större bord och det gör inte bara musik och mat utan faktiskt det mesta i livet mer spännande.

Publicerat i globalisering, Shakira | 6 kommentarer