80 år sedan Auschwitz öppnades

Utställning i Pinkassynagogan i Prag. Foto: Anna-Lena Lodenius

Igår var jag i Mjölby för att prata på årsminnesdagen av Förintelsen. Det är ett datum då jag ofta bjuds in att hålla föredrag, förra året var jag i Norrtälje. I många kommuner samlas man varje år den 27 januari för att påminna sig om det som hände, men också för att prata om de svårigheter vi ser i vår egen tid.

Förintelsen är så ofattbar att man ofta behöver de enskilda berättelserna för att närma sig någon slags förståelse. Igår inledde jag med att berätta om min resa till Prag i höstas då jag besökte Pinkassynagogan och såg en utställning med barnteckningar från Theresienstad, koncentrationslägret som låg lite utanför Prag. Barnen hade bland annat gjort uttrycksfulla teckningar på temat rädsla. Intill teckningarna fanns foton på de som ritat och en text som berättade om hur länge de vistades i lägret och om de fick leva vidare eller dog redan under krigsåren. De fick alltså någon slags skolundervisning. Jag blev oerhört berörd av berättelserna och jag tror att det handlade om att jag kan relatera till både att vara barn och att ha barn, våldet kryper därför närmare.

Jag började mitt liv som journalist för 40 år sedan med att skriva om nazism och högerextremism. Sedan dess har jag bevakat våldsbejakande extremism även i andra former och det har blivit uppenbart hur judarna ses som allas fiender. Nazisterna gav judarna skulden för kommunismens framväxt. Kommunisterna anklagade judarna för kapitalismen (och det höll nazisterna med om). Det fanns muslimska Waffen-SS-förband och banden mellan muslimska grupper och nazisterna är väl dokumenterade. Idag finns inslag av antisemitism till exempel hos den vänster som backar upp palestinierna och den dominerande gruppen som sprider antisemitism har idag kopplingar till Mellanöstern, vid sidan av det väl kända hatet inom dagens nya nazistiska grupper.

Vi ser en påtaglig ökning av antisemtismen efter Hamas attack på Israel den 7 oktober förra året och de följder som detta fick i form av militära motreaktioner som vid det här laget gått helt över styr. Man kan självklart ha synpunkter på hur båda sidor agerat, men det är också uppenbart att Israels agerande triggar igång fortsättningen på en mer än två tusen år lång antisemtisk historia. Jag önskar att fler kunde förmå att se detta så skulle vi kanske kunna diskutera dagens Israel på ett mer sakligt sätt utan de här antisemitiska övertonerna.

Jag pratade också om hur andra världskriget och Förintelsen trots allt ledde fram till avgörande positiva förändringar i form av ett ökat internationellt samarbete för att bevara freden. FN grundades ju 1945 och tre år senare presenterades FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Ett storslaget projekt för att stärka tanken på humanism och människovärde. FNs dåvarande högkommissarie för de mänskliga rättigheterna Louise Arbor sa i samband med att deklarationen fyllde 60 år:

”Idag är det svårt att föreställa sig vilken förändring den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna bidrog till då den antogs för 60 år sedan. I en efterkrigstida värld, som var sargad av förintelsen, delad av kolonialismen och plågad av orättvisor, var det ett modigt åtagande att utforma den första globala texten som slog fast alla människors värdighet och jämlikhet oberoende av hudfärg, tro eller ursprung. Det var inte heller ett åtagande som var garanterat att lyckas. Förklaringen har legat som grund för en omfattande struktur som skyddar våra grundläggande fri- och rättigheter.”

Mot slutet av samtalet kändes det som att det behövdes åtminstone något positivt exempel på människor som agerat för att förhindra ondskan och jag kom på att jag skulle berätta mer om det som hände i Prag vid den här tiden. Jag valde då att nämna Nick Winton som ses som tjeckernas motsvarighet till Raoul Wallenberg. Han är ett gott exempel på någon som inte alls var politiskt intresserad men som blev så tagen av insikten att mängder av tjeckiska barn från judiska familjer skickades till koncentrationsläger att han började arrangera resor för dem till England. På pappret skulle de bli sommarbarn hos brittiska familjer som svarat på hans annonser i pressen, men i realiteten blev de flesta kvar, och överlevde. Jag skrev om Nicks historia bl a i samband med hans död 2015. (Här föreslår jag att man hedrar honom med ett besök på Hotell Europa där han hade sitt kontor, men det renoverades tyvärr när jag besökte Prag i höstas. Hoppas det kan återfå sin forna glans och helst att man också uppmärksammar den här kopplingen till räddningsaktionen.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

100 år av svensk nazism

Expo satsar på fyra poddar med anledning av att det 2024 är 100 år sedan det första svenska nazistpartiet bildades. Jag har ju bland annat skrivit mycket om Birger Furugård, som kom att bli partiets ledare, och som hade bildat det tillsammans med två av sina bröder, och jag har även berört annat som hände inom den svenska nazismen fram till 1945. Därför blev jag inbjuden att prata i den första delen tillsammans med historikern Heléne Lööw.

Vi pratar även om Sveriges Fascistiska Kamporganisation, SFKO, som kom att slås ihop med Furugårds parti och som höll ihop några år ungefär tills dess att Hitler tog makten i Tyskland, Nationalsocialistiska Blocket – en form av överklassnazism som inte blev någon större succé, antisemitism och rasism inom kyrkliga organisationer, Sveriges Nationella Förbund, Socialistiska partiet under Nils Flyg, Munckska kåren och annat som hände inom det här segmentet av politiken under den här perioden fram.

I del 2 pratar jag och Helene Lööw vidare om efterkrigstiden fram till 1970-talet. En svår period som det inte forskats särskilt mycket på, men som präglades av reorganisering, försök att förneka förintelsen och en ökad internationalisering. Vi pratar om till exempel Nordiska Rikspartiet, Per Engdahls Nysvenska rörelsen och Lundahlaffären.

Del 3 ska handla om 1980- och 90-talen, den period som jag själv började ägna mig åt de här frågorna, och efter avhopp blev jag tillfrågad att delta där också. Jag samtalar med Daniel Pohl från Expo som också hörs i den sista delen med andra från Expo.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Snart är det jul igen

I år började julen tidigt med Jul-Sunkit redan den 25 november. Det blir däremot inget julprogram i P4 där jag och Fredrik af Trampe sänt sedan 2015. Tråkigt men besparingar och nya chefer har spelat in. Desto mer glädjande att vi har bjudits in att prata julmusik i Förmiddag i P1 med Johar Bendjellou på julafton. Det blir hyfsat med tid och vi ska även få spela några låtar.

Annars kan jag rekommendera min senaste spellista med lite ovanligare julmusik som kanske kan vara bra att ha tillgänglig när det vanliga utbudet börjar trötta ut öronen en bit in i advent.

Här kommer en lista på vilka låtar vi spelade på årets Jul-Sunkit. Det blev lite färre än tidigare vilket bland annat berodde på ett trevligt julklappslotteri och att stället skulle stänga redan kl 23 (normalt 01.00). Det blev som vanligt en blandning med några nyare fynd och många som de som deltog säkert kände igen. Sunkit är ett ställe där stammisarna kommer fram och önskar ”Vi önskar er alla en riktigt god jul” med Paul Paljett som ses som en klassiker här men knappast på särskilt många andra ställen.

Låtlista Jul-Sunkit 2024

Come Back Christmas – Allen Ginsberg
Så ska julen låta – Peter Harrysson
Santa Came on a Nuclear Missile – Heather Noel
Sjömansjul på Hawaii – Gustav ”Stålfarfar” Håkansson
En vit HD, tomten kommer på HD – Kenneth and the Knutters
Kör hem till julen (Driving home for Christmas) – Lessebos Elvis
En riktigt god jul – Loket feat. Harald Treutiger
Jag önskar er alla en riktigt god jul – Paul Paljett
Jingle Bells – The Singing Dogs
Jul i Vilda Västern – Cacka Israelsson
Nu tändas tusen juleljus – Eilert Pilarm
Julen är här – Thore Skogman
Nisses juljoddel – Klasse Möllberg
Beatles Bossa Nova (The Girl from Ipanema) – Anita Lindblom
Vart tog tomten vägen – Leif ”Loket” Olsson
Mössens jul – Freddie Wadling
Jag vill inte va’ din pepparkaksgubbe – Lasse Berghagen
Juldans – Sommarkatten
Jul i Las Palmas (Sjömansjul på Hawaii) – Harry Brandelius
En spansk jul – Östen Warnebring
Ett julkort från förr – Målle Lindberg
Mer sprit (Mer jul) – J Ahlstrand
En julsaga (Fairytale of New York) – Lotta Engberg och Sven Wollter

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar