Kristina Winberg, SD, tog plats i EU-parlamentet våren 2014. Foto: Anna-Lena Lodenius
Fick just ett samtal från Johar Bendjelloul på P1 Morgon som ska intervjua mig i morgon bitti. Hans första kommentar är att min nya bok är så aktuell att det gäller att läsa den nu, innan en massa omständigheter som jag berättar om har ändrat sig. Jag föreslår att han ska göra så bra reklam för den att väldigt många läser den de närmaste veckorna, och det svarar han av uppenbara skäl inte på (menat, förstås, som ett skämt).
Han sätter fingret på exakt det som varit något av ett problem under hela skrivprocessen: de frågor jag tar upp skär rakt in i tiden och många avsnitt måste hela tiden prövas mot en rykande färsk artikel i Le Monde eller Guardian eller någon forskningsrapport från någon välrenommerad forskare som börjar ifrågasätta något av det han eller hon tidigare skrivit. Det är nog inte vanligt att så många fotnoter refererar till texter som publicerats under korrläsning och slutbearbetning av ett bokmanus. Man kan se det som en styrka, att jag skriver om ett ämne som verkligen spelar roll just här och nu.
Samtidigt tror jag faktiskt att boken har ett värde även senare eftersom den också berättar partiernas historia, och då går jag tillbaks flera decennier. En stor del av boken består av beskrivningar av radikala högerpopulistiska partiers rötter och tidigare utveckling och då lyfter jag ofta fram enskilda personer och centrala händelser. Om två år kan man läsa även det som händer nu 2015 som historia och själv fylla på med det senaste från andra källor. Även försöken att definiera partierna och tankarna kring varför de växer har en längre giltighet, teorier kring sådant ändrar sig inte lika snabbt.
Anna-Lena Lodenius 