SD och Dansk Folkeparti lockar runt var femte väljare

Bert Karlsson ny s-rådgivaredansk flaggaOpinionsmätningarna slår verkligen åt olika håll numera, och det är svårt att veta vilka siffror man ska tro på, alla har olika mätmetoder förstås. Men många är osäkra och bestämmer sig sent vad de ska rösta på, vad människor tycker mellan valen ska man nog ta med yttersta försiktighet. Jag har sagt i många år att SD har en potential på runt 20 procent, och det är vad partiet får i Yougovs senaste mätning i Metro. Känns ändå trist att säga: Vad var det jag sa.

Skulle SD verkligen kunna få 20 procent i ett allmänt val? Antagligen inte än, men vad vet man. Det beror förstås helt på vilka frågor som kommer upp, och hur andra partier agerar, samt händelser i omvärlden som kan föra partiet mot centrum eller periferi.

Osäkerheten är stor även i det danska valet, som går av stapeln idag. Det röda och det blåa blocket har legat jämnt, senast jag tittade var det en liten övervikt för det blåa blocket som varit störst tidigare under valrörelsen, men häromdagen var plötsligt det röda störst. Dansk Folkeparti har inte synts så mycket det senaste halvåret, men ligger över 18 procent i opinionsmätningarna. En annan senare fråga är förstås om ett blått block kan tänka sig att ta med DF i en eventuell regering (partiet har f ö närmat sig även vänstern, även om det förstås framför allt är ett högerparti).

I valrörelsen (som i Danmark bara varar några veckor) har DF kommit med några utspel kring asylpolitiken. Men skillnaden mellan var DF och de andra partierna står i sådana frågor är som bekant mycket mindre i Danmark än mellan SD och resten av de svenska borgerliga partierna. Kristian Thulesen Dahl är mer nertonad jämfört med föregångaren Pia Kjaersgaard. Skillnaden handlar egentligen inte om sakfrågorna, det är mer i tonläget och debattstilen som de märks. Allt kan hända, och rekordmånga väljare hade inte bestämt sig dagarna innan valet. Det nya Alternativet, som är ett grönt entreprenörsparti med viss hippievarning, enligt belackarna, är ett osäkert kort och väntas få röster som nätt och jämnt räcker för representation. Snart vet vi, och jag kan lika lite som någon annan (verkar det som) sia om hur det går.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 3 kommentarer

Marine Le Pen lanserar ny grupp i EU-parlamentet

SONY DSC

EU-parlamentet i Bryssel innehåller nu två grupper med EU-skeptiska och radikala partier på högerkanten. Foto: Anna-Lena Lodenius

Den oändliga följetongen med familjen Le Pens försök att bilda allianser i EU-parlamentet har fått ett nytt kapitel. I dag lanserade Marine Le Pen en ny allians vid namn Europe of Nations and Freedom. Vid sin sida har Marine Le Pen liksom vid sitt förra misslyckade försök det nederländska Frihetspartiet och dess ledare Geert Wilders, italienska Lega Nord, Österrikiska Frihetspartiet och Vlaams Belang från Belgien. Nytillskotten är Polska Nya högern (Polish Congress of the New Right, KPN) samt Janice Atkinson som uteslutits ur brittiska Ukip. Därmed har hon de sju länder och 25 ledamöter som krävs.

1622089_10152377454397060_6454085477120368100_n

Valaffisch för polska nya högern med tidigare partiledaren Korwin-Mikke.

Polska KPN är värda några rader. Partiet övervägdes för samarbete redan strax efter EU-valet maj 2014, men bedömdes som alltför extremt. Dåvarande partiledaren Janusz Korwin-Mikke har sagt att kvinnor inte ska ha rösträtt eftersom de är dummare än män, och tycker inte funktionshindrade ska få vistas på offentlig plats. Han har hävdat att Hitler förmodligen inte kände till utrotningen av judarna, och har kallat judiska försök att vinna tillbaka egendom som stals under den nazistiska regimen för en ”Förintelseindustri”. När han kallade Europas arbetslösa för negrer i september 2014 fälldes han för rasistiska uttalanden i EU-parlamentet.

Men när Ukips Nigel Farage fick problem med att få ihop sin grupp (som tappat en ledamot och riskerade att rasa ihop) valde man att ta in en enstaka ledamot av just KPN som hade partiets stöd att gå in och stötta upp Europe of Freedom and Direct Democracy, EFDD, där även SD sitter med. Däremot har Farage deklarerat att samarbete med Marine Le Pen och Front National är otänkbart bland annat på grund av antisemitismen i partiet.

Man kan tolka den här cirkusen som motiverad endast av viljan till mer pengar och talartid i parlamentet. I EFDD finns även en enstaka ledamot för Front national som uppenbarligen föredrar Nigel Farage framför Marine Le Pen. Nu har Marine Le Pen fått en avhoppad från Ukip så dött lopp mellan de extrema falangerna i parlamentet är väl dagsnoteringen (och så får vi börja räkna dagarna tills någon av grupperna rasar samman igen).

Korwin-Mikke avsattes som partiledare i januari 2015 och uteslöts ur KPN, vilket dock framför allt ska ha berott på att det avslöjades att han hade två utomäktenskapliga barn.

Se även: EU-Observer

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Fler berömmer min senaste bok

Kan inte låta bli att berätta att jag fått fler positiva recensioner för min senaste bok ”Vi säger vad du tänker – högerpopulismen i Europa”. I går skrev Lars Linder i DN och kallade mig en av de bästa vägvisarna man kan få i den djungel som de högerpopulistiska partierna utgör. Han skriver också att det är ”oavbrutet intressant och mycket lärorikt alltihop” och kallar mitt sätt att skriva ”lättläst och levande”.

Från den stora tidningen till ett mycket mindre forum: Biblioteket i Kungsbacka har bjudit in mig att komma och föreläsa i vinter, och publicerar samtidigt en recension: ”Anna-Lena Lodenius är påläst och noggrann, ibland blir det kanske lite för detaljerat men det är en randanmärkning. Själva upplägget, att utan beröringsskräck försöka ta reda på vad de olika partierna står för, är värt en stor eloge.”

Jo, jag vet att Sydsvenskan publicerat den mest kritiska recensionen hittills, vilket någon var snabb att påpeka. Jag tycker den är obegripligt illvillig och slarvig (vissa direkta felaktigheter som att jag jämställer Syriza med Gyllene gryning). Dessutom en ganska omotiverad jämförelse med Heléne Lööws senaste bok som handlar om en helt annan typ av mycket våldsammare och extremare partier, och dessutom bara i Sverige. Det finns väl plats för oss båda, hoppas jag.

NYTT: Ser att Hanne Kjöller i DN gör något så ovanligt som att recensera en recension, nämligen Sydsvenskans. Hon drar paralleller med Knausgårds text häromveckan och talar om ytterligare ett exempel på att vi lever i cyklopernas tid.

FLER RECENSIONER: GöteborgsPosten uppskattar mest när jag letar mig ner i partiernas rötter och skildringen av försöken att samarbeta. Barometern i Kalmar skriver: ”Lodenius bok fungera som en ögonöppnare för dem som blundat eller inte velat förstå sig på framgångarna för de populistiska partierna. Lodenius ger nycklar till förståelse genom att sätta in partierna i en bredare politisk kontext.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 3 kommentarer