Anna-Lena Lodenius

SD sätter Stefan Löfven i en rävsax

Publicerat den 19 september, 2014 av annalenalod

Jimmie Åkesson håller tal vid SD:s valupptakt på Långholmen i Stockholm 25 maj 2014. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det finns inget skäl att misstro Stefan Löfvens när han försäkrar att han till varje pris vill minimera SD:s möjligheter till inflytande. Men vad han än gör kommer det antagligen att gynna SD, skriver jag idag på SvD.s debattsida Brännpunkt. Jag utgår från den vanliga teorin om att samarbete över blockgränserna, och en situation där partierna framstår som allt mer lika, är en viktig faktor för att högerpopulistiska partier växer sig starka:

”Hade Stefan Löfven bjudit in Vänsterpartiet till regeringen hade det blivit ett tydligt vänsteralternativ som hade kunnat ställas mot Alliansen. Det hade alltså funnits två distinkta alternativ i politiken. Men eftersom SD är vågmästare, och oftast stött Alliansens politik, hade de ju haft goda möjligheter att gång på gång tillsammans med Alliansen kullkasta regeringens förslag. I det läget hade SD kunnat få ett reellt inflytande.

Vänsterpartiet i opposition betyder att det finns en större frihet att konfrontera regeringen både från höger och från vänster. Men det betyder också att regeringen tänker sig att mer eller mindre regelmässigt gå över till högerblocket för att få stöd för sin politik. Intrycket för väljarna blir just det som högerpopulistiska partier alltid brukar lyfta fram: Det spelar igen roll vilket av de etablerade partierna man röstar på.

Slutsatsen blir pessimistisk: Oavsett vad Stefan Löfven väljer kommer det antagligen att gynna SD. I det första fallet direkt, i det andra nästa gång väljarna går till valurnorna. De finns ingen anledning att tro att SD:s 13 procent är något slags tak; Schweiziska folkpartiet har varit uppe och vänt på nästan 30 procent och FPÖ:s glansperiod nämndes tidigare. Sedan finns det förstås en rad faktorer som kan göra att stödet rasar. I korthet handlar det då ofta om svagheter inom det högerpopulistiska partiet och förändringar i omvärlden, men det är ämnet för en annan artikel.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt SD, Socialdemokraterna, Stefan Löven, Sverigedemokraterna | 1 kommentar

SD blev tredje största parti – trots mobbning

Publicerat den 15 september, 2014 av annalenalod

10665186_10152338439143372_8066168486516938348_n

Intressant att se att kvällstidningarna valt varsin stor nyhet. Att vi byter regering måste väl ändå anses som det viktigaste. Men att nästan 800 000 personer röstat på SD är förstås sensationellt. Foto: Anna-Lena Lodenius

En av valets stora nyheter var förstås att Sverigedemokraterna fick hela 13 procent av rösterna i riksdagsvalet. Partiet har fördubblats i varje val sedan starten 1988. Nu gick det ännu lite bättre, i förra valet fick partiet 5,7 procent.

Eftervalsdebatten är redan i full gång, och teorierna om varför partiet gått så bra är många. Ökade klyftor, misslyckad integration och partiernas svårigheter att få ut sin politik är bara några av förslagen. Den bästa analysen jag sett under dagen är Ann-Cathrine Jungars i Svd som lyfter partiets målmedvetna organiseringsarbete.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur sådana här politiska förändringar ofta följer ett mönster över stora delar av Europa. Det har länge funnits liknande partier som SD i andra länder, och rätt var det är växer de sig väldigt stora. Ofta har detta skett i samband med att andra partier blivit allt mer lika, kanske sökt allianser över blockgränserna och suddat bort olikheter i en vilja att både behålla makten och hålla ute högerpopulisterna (det namn många väljer för den här typen av partier). SD lockar väljare som är skeptiska till etablissemanget och vill ha något nytt.

Jag kom plötsligt att tänka på något jag ska ha sagt redan 1999 (fråga mig inte var), och som plockades upp av tidskriften Neo för något år sedan. Här förutspår jag att SD plötsligt ska vara tredje största parti. Det dröjde ju ett tag innan det hände, men jag tror att jag baserade min slutsats på just detta att om det har hänt i andra länder kan det hända här.

Att mobba ut SD lönar sig föga, det visar väl Expressens kampanj i valrörelsens slutspurt där det tog hjälp av Researchgruppen, igen, som knäckte nätalias för att se vad vissa SD-representanter säger i olika nätforum. De hittade en hel del obehagliga uttalanden. Jag är inte förvånad. SD har nog fler personer som kan göra sådant än de andra partierna. Men Janne Josefssons omtalade valstugereportage 2002 visade ju att liknande åsikter även finns i andra partier.

Jag kan ha synpunkter på det integritetskränkande i att organisationer med inslag av våldsvänster ska ha tillgång till känsliga privata uppgifter, det finns något oetiskt i metoderna oavsett resultatet. Men man kan också ifrågasätta värdet av publiceringarna. Uppenbarligen anser inte SD:s väljare att det här är någon stor sak, det bara förstärker bilden av att partiet är mobbat, vilket gör dem ännu mer lojala. Åtminstone kortsiktigt. SD svarade med att mobba ut Expressen som inte fick komma in på partiets valvaka.

Publicerat i Uncategorized | Märkt Ann-Cathrine Jungar, högerpopulism, Researchgruppen, SD, Sverigedemokraterna | 5 kommentarer

Rasistförbud behövs inte för att bekämpa Svenskarnas parti

Publicerat den 15 september, 2014 av annalenalod

Svenskarnas parti demonstrerar i Stockholm inför valet 2014. Foto: Anna-Lena Lodenius

Motdemonstranter mot Svenskarnas parti i Stockholm. Foto: Anna-Lena Lodenius

Från vänster Daniel Carlsen, partiledaren Stefan Jacobsson och Anders Ärleskog. Foto: Anna-Lena Lodenius

Närvaron av nazistiska Svenskarnas parti i den nyss avslutade valrörelsen aktualiserade på nytt en fråga som varit uppe många gånger förut: ska vi förbjuda rasistiska partier? FN anser att om vi ska följa deklarationen om de mänskliga rättigheterna så måste vi ha ett sådant förbud. En svensk lagändring har utretts många gånger, och varje gång har svaret blivit att den skulle krocka med andra mänskliga rättigheter, främst organisationsrätten och yttrandefriheten.

Sverige har i stället valt att förstärka lagen om hets mot folkgrupp, och dessutom har vi en straffskärpningsregel som gör att ett brott, där det fastställs att det finns ett rasistiskt motiv, ska ha ett högre straffvärde. Vi ska inte straffa åsikten eller organiseringen utan handlingen. Problemet är att lagstiftningen inte används särskilt ofta. Det tycker jag är ett problem. Däremot tror jag inte ett partiförbud vore att föredra. Partierna lär sig snabbt var gränsen går och lägger sig alldeles vid sidan om den så att de kan fortsätta verka. Kriminella våldsorganisationer agerar redan underjordiskt, eftersom de är rädda att straffas för andra brott. En jämförelse är Tyskland som har ett förbud men som nästan aldrig använder det.

Partiförbud var ämnet för Filosofiska rummet där jag samtalade med Peter Nobel, Sveriges förste diskrimineringsombudsman, och filosofen Magnus Jiborn. Peter Nobel argumenterade för ett förbud, och av principiella skäl kan jag möjligen ställa mig bakom den tanken. Men en sådan lag skulle bara ha ett symboliskt värde, den skulle visa på samhällets inställning, men någon praktiskt betydelse tror jag inte att den skulle ha.

Svenskarnas parti är också ämnet för Tendens den här veckan, där fokus bland annat är motdemonstranternas våld och våldets betydelse för alla sorts politiska extremistgrupper. Tema-blocket består av tre delar, och jag medverkar i en lång intervju. NYTT: Här är direkt länk till del tre av veckans Tendens där jag medverkar.

Trots all uppmärksamhet fick Svenskarnas parti inte ett enda kommunalt mandat i årets val. Partiet har satsat stort och ställt upp i 34 kommuner, den största satsningen genomförd av ett sådant här parti under hela efterkrigstiden. (Se Expo) Uppenbarligen är få väljare beredda att stödja ett så pass extremt parti. Man ska dock betänka att Svenskarnas parti, som fick ett mandat i Grästorp i förra valet 2010, senare tog sig in i flera ytterligare kommuner genom att personer som valts in på SD-listor hoppade av och bytte parti (Mönsterås, Lidköping och Hedemora). I Nykvarn valde en tidigare representant för numera nedlagda Nationaldemokraterna att gå över till Svenskarnas parti. Om samma sak inträffar efter årets val återstår att se.