Fyra år sedan Breivik, och vad visste vi?

Årsminnesdagen av de fruktansvärda händelserna i Oslo och på Utöya har just passerat, och varje gång går tankarna tillbaka till den där chockartade eftermiddagen. Som så ofta blir det mer triviala som hände en själv vid samma tidpunkt starkt förbundet med det inträffade, precis som vid mordet på Olof Palme och andra tragiska händelser som påverkat mig. Dofter, klädesplagg, repliker, allt fogas till berättelsen om den 22 juli 2011.

Jag satt i en bil och hade just varit och avlivat ett marsvin som hade en blodig säck som hon släpade på som visade sig vara den utstötta livmodern. Jag hade just ringt min dotter i sommarstugan som grät när jag berättade att veterinären sagt att det inte fanns något annat att göra. Den lilla pappersasken med en tecknad duva med olivkvist i näbben vilade på bilsätet intill mig i väntan på en värdig begravning.

Vi hinner knappt avsluta samtalet innan mobilen låter och ett SMS berättar att någon galning håller på och spränger i Oslo. Sedan följer händelserna slag i slag, och min plan att återvända till sommarön ersätts med försök att förstå vad som hänt och en ström av artiklar och medieframträdanden. Den lilla katastrofen förbyts i en ofattbart mycket större.

Jag har många gånger fått frågan hur man kan skriva något över huvud taget så kort efter det som Anders Behring Brevik gjorde. Det är möjligen en yrkesskada men för mig känns det ofta som om orden är det enda jag har att ta till, att skriva blir ett sätt att hantera min egen ångest. Såhär efteråt kan jag förstås tycka att en del av det jag skrev inte var så bearbetat. Men jag tror medierna spelar en oerhört stor roll vid sådana här tillfällen. Vi kände alla att vår världsbild rämnade, att dåden helt enkelt inte gick att ta in. I medierna pågick ett kollektivt försök att hantera detta, med alla de brister och fel som de första dagarnas snabba analyser kan ha.

Försöken att förstå Breivik och det han gjorde har fortsatt och det har kommit mängder av böcker, framför allt i Norge. Ganska snabbt blev slutsatserna mindre tvärsäkra, människan Breivik är och förblir ett mysterium. De många offren för hans attentat 2011 är fortfarande en påtaglig realitet och ett svart hål i norsk historia. Han dödade inte minst en stor del av de som skulle föra den norska socialdemokratin in i framtiden. Jag ser med glädje att SSU och deras norska motsvarighet, Arbeiderpartiets ungdomsförbund, i år samlades på Utöya för ett gemensamt läger för första gången sedan dåden.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 4 kommentarer

Farväl till Kanal Global

106171779_640

Här intervjuas jag av Victor Musa i långköraren Hola Hola Amigos i Kanal Global.

I början av 2015 lades Kanal Global ner efter 22 år under olika namn och i olika skepnader. Ett sorgligt besked för oss som följt kanalens resa på olika sätt, själv har jag inte bara varit tittare utan också medverkande i, och ibland programledare för, intervjuprogrammet Miniatyr. Som tittare älskade jag den våldsamma blandningen med allt från TV-såpor och filmer från alla världsdelar, matlagningsprogram och kultur till svenska svartvita långfilmer som Åsa-Nisse och Nils Poppe. Som programledare fick jag helt fria händer att bjuda in gäster för samtal som lät människor  tala till punkt om väsentliga frågor på ett sätt som sällan andra etermedier ger plats för.

Television

Mojdeh Zandieh, VD för Kanal Global, intervjuas i senaste numret av Magasin Television.

Nyligen anlände senaste numret av tidskriften Magasinet Television med en stor genomarbetad artikel om Kanal Global. Här berättas hela historien om tre bröder Salehi – Behrouz, Behzad och Bijan – från Iran som mot alla odds lyckas skapa en egen TV-kanal. Men sveken är många längs vägen, och trots alla välvilliga uttalanden och försäkringar är det få politiker och andra medieföretag som bidrar genom att skapa förutsättningar för att kanalen ska kunna existera. Att den ändå gör det i hela 22 år är anmärkningsvärt och stort.

Men framför allt handlar artikeln om Mojdeh Zandieh som kom som ensamkommande flyktingbarn till Falun och pendlande till Stockholm som praktikant med ansvar för barnprogram. Hon blev kvar och många år senare var hon kanalens VD, den har varit en stor del av hennes vuxna liv. Jag har lärt känna henne som en engagerad mångsysslare med en enorm arbetskapacitet, något som förstås varit nödvändigt mot bakgrund av bristen på tillgångar. Men Mojdeh är också en brinnande politiskt engagerad person, vi gjorde bland annat program om hur svenska kabelföretag distribuerar regimvänliga iranska kanaler och skrev debattinlägg i samma ämne. Jag önskar både henne och de andra på kanalen ett stort lycka till med vad allt vad de tar sig för i framtiden.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Sir Nicholas Winton är död

winton_a_dite

669 tjeckiska barn tros ha räddats genom de insatser som leddes av Nicholas Winton och som utgick från Prag 1939.

I dagarna meddelades det att Sir Nicholas Winton är död, jag kallade honom en Raoul Wallenberg för tjecker i mitt blogginlägg 2012, eftersom han räddade tjeckiska och slovakiska barn som riskerade förföljelser, och vars föräldrar senare ofta avrättades i koncentrationsläger. Andra har talat om en brittisk Schindler, en jämförelse som förstås också låter sig göras. Han blev aktingsvärda 106 år.

Åtminstone 669 tjeckiska barn har Nicholas Winton att tacka för sitt liv. Genom insatser från den grupp som han satte samman året efter Kristallnatten fann de nya hem hos fosterfamiljer i Storbritannien.  Hotet om en tysk ockupation ryckte allt närmare, och många judiska familjer försökte desperat hitta på sätt för att deras barn skulle klara sig.

De flesta av barnen visste inte vem som var deras välgörare, Winton pratade inte ens med sin fru om det som hänt, och det avslöjades inte för en bredare allmänhet förrän 1988 då BBC gjorde ett program om honom i serien ”That’s Life” (”Här har du ditt liv” hette den svenska versionen av samma program). De som träffades via programmet fortsatte att hålla kontakt och kallar sig ”Nicks family”, de försöker också stödja varandra på olika sätt. Det har gjorts flera filmer och dokumentärer om Wintons insatser, en visades nyligen i svensk TV. Men fortfarande finns 370 barn som räddades men som inte gått att spåra upp.

SONY DSC

Nicolas Winton hade sitt kontor på anrika Hotel Europa. Foto: Anna-Lena Lodenius

Den som vill hedra Nicholas Winton kan sätta sig på Hotel Europa i Prag, det ligger centralt vid Vaclavplatsen, och beställa in något att äta eller dricka, varför inte en tjeckisk öl. Här upprättade nämligen Winton sitt kontor som insatserna administrerades från. Jag brukar själv tänka på honom när jag är där, och han lever starkt i tjeckernas minne har jag märkt när jag gått guidade historiska turer. Det finns också en staty vid järnvägsstationen i Prag som jag någon gång tänkt leta upp, ser den först nu på bild i samband med Wintons död.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ny partiledare i AfD kan förstärka invandringsfientligheten

SONY DSC

Alternative für Deutchland delar ut blommor på mors dag i Berlin strax före EU-valet 2014. Foto: Anna-Lena Lodenius

Bråken i toppen av Alternative für Deutchland har pågått länge, men frågan är om den senaste utvecklingen är ett steg mot en lösning eller början till slutet. Partiet har haft hela tre partiledare, förutom grundaren Bernd Lucke som har en mer ekonomiskt liberal profil, även Frauke Petry och Konrad Adams som hört till partiets nationalkonservativa falang.  De senare har anklagats för att vilja öppna upp partiet mer mot extremhögern, och också varit mer fokuserade på invandringsfrågan än Lucke som betonat att AfD framför allt kritiserar euron . (Men invandringsfrågan förekommer även i hans utspel, vilket jag själv märkte när jag hörde honom i en debatt i Köln förra våren.)

I början av året väckte Lucke frågan om att få bli ensam partiledare, vilket väckte starka reaktioner från en grupp som bland annat innehöll de båda andra partiledarna, och som kritiserade hans despotlika ledarstil och jämförde honom med en gammaldags godsherre. Nu har en extra kongress valt Frauke Petry till ensam ordförande, ett beslut som togs med 60 procent av rösterna. De båda andra, Lucke och Adam, degraderades till vice ordförande. Reaktionerna från partimedlemmarna är blandade, allt från de som anser att AfD nu visar att det är ett demokratiskt parti till de som menar att partiet går i en riktning bort från den ursprungliga.

Vid extrakongressen blev Lucke utbuad när han hävdade att AfD inte är ett Pegida-parti, det är väl känt att många av partiets medlemmar deltagit i islamfientliga Pegidas manifestationer. Lucke uttryckte sin besvikelse över atmosfären i lokalen som han beskrev som aggressiv och ”pöbelaktigt” och en motsats till hans eget sätt att tänka. Efteråt meddelande han att han nu lämnar AfD, och han får med sig ett stort antal andra som formerat sig  under namnet Neustart2015 (Nystart). Det återstår att se vad detta initiativ leder till.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 3 kommentarer