Ska vi hoppas på en ”Hänt i veckan” om SD?

nationellidgNationell Idag har gått in i en ny fas, vilket möjligen är värt några rader. För den som inte är bekant med tidningen kommer här en sammanfattning: Den startades av Nationaldemokraterna, ett parti som bildades 2001 av personer som då nyligen hade brutit sig ur Sverigedemokraterna som ansågs ha blivit för urvattnade och mesiga i sin iver att behaga större väljargrupper. Nationell Idag fick presstöd 2009, något som blev mycket omdebatterat och ifrågasatt. Stödet stoppades tillfälligt på grund av anklagelser om prenumerationsfusk, men sedan togs beslut om att tidningen skulle beviljas fortsatt stöd. Även internt förefaller det att ha varit en viss turbulens, tidningens chefredaktör Vavra Súk sparkades 2012 efter anklagelser om att ha förskingrat delar av tidningens kapital.

Nationaldemokraterna är nu på fallrepet, vare sig hemsidan eller Facebooksidan har uppdaterats sedan oktober. ND:s partiledare Marc Abramsson lämnade sin post som ordförande i tidningens styrelse redan förra året. Men en tidning som får så mycket pengar av staten kan förstås inte lägga ner. Nationell Idag framträder sedan en tid som ”obunden sverigedemokratisk”. Det lär finnas mycket att skriva om med tanke på det missnöje som pyr i olika hörn av SD mot bland annat toppstyrning, bristande intern demokrati etc. Kommer Nationell Idag att kunna spegla detta på ett intressant sätt, jag utgår från att de har många källor inom partiet? Eller blir tidningen snarare en kanal för svårbedömt skvaller från olika läger?

Det har såvitt jag vet bara existerat en enda tidning i Sverige som både sett sig som en del av den nationalistiska rörelsen i Sverige, och samtidigt velat skildra händelser och kommentera snett utifrån. Jag tänker på ett synnerligen anspråkslöst stencilerat blad, Aktinform, som gavs ut av fascisten Bengt Olov Ljungberg. Han hade ambitioner att täcka in hela den brokiga floran av småpartier som fanns fram till någon gång på 1980-talet, vilket väl är mer än Nationell Idag utlovat. Bengt Olov Ljungberg var medlem i Sveriges Nationella Förbund som dock klöv sig i många små bitar, en process han beskrev med yttersta precision. För oss som studerade miljöerna var hans tidning synnerligen läsvärd, och vi kallade den skämtsamt för ”Extremhögerns Hänt i veckan”.

SD har föga förvånande inte mottagit kursändringen för Nationell Idag med någon större entusiasm. Det beror säkert delvis på personerna bakom. Nuvarande chefredaktören för Nationell Idag Patrik Ehn var tidigare gruppledare för SD i Göteborgs kommun och Västra Götalands regionfullmäktige, men uteslöts ur SD i mars 2013. Före SD var han med i Centerpartiet, men på 1980- och i början av 90-talen var Ehn aktiv i nazistiska organisationer som Nordiska Rikspartiet, NRP, och Föreningen Sveriges Framtid. Enligt SD hade Ehn inte tillräckligt tagit avstånd från sitt förflutna, och även kört ett dubbelspel där han fortsatt ha vissa kontakter och framföra vissa åsikter som SD såg som kontroversiella. Inrikesredaktör är Jimmy Windeskog som uteslöts ur SD 2005 för att bl a ha kritiserat att en partikamrat hade ett adopterat utländskt barn, Windeskog har senare varit med i ND. 2011 gav han ut boken ”Non, je ne regrette rien – Ett decennium i Sverigedemokraternas ledning” som utan att vara något litterärt mästerverk ger en inblick i livet i SD innan det nationella genombrottet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , ,

Om stöd för avhoppade nazister

Hilfe zum AusstiegDet känns konstigt att sprätta kuvertet från förlaget med den senaste boken som jag medverkar i. Jag kan nämligen inte läsa texterna, den lilla tyska jag lärde mig på två år i gymnasiet har tyvärr raderats mer eller mindre fullständigt.

Antologin ”Hilfe zum Aussteig” tittar på avhopparverksamhet både i Tyskland och i andra länder. Min text om avhopparstöd för nazister handlar om svenska Exit, en verksamhet som bedrivs på Fryshuset. Texten skrevs på engelska, och det finns en möjlighet att även den engelska versionen publiceras (en brittisk organisation tittar just nu på detta). Annars läggs den antagligen ut på nätet.

Nyligen fick jag reda på att tyska Exit - alltså motsvarigheten till den svenska organisationen – av någon anledning inte varit tillfrågad om att medverka i den här antologin. Jag vet inte vad orsaken är, men jag har varit i kontakt med dem flera gånger och har ett gott intryck. Den här typen av organisationer, som delvis drivs av personer med en egen bakgrund i de organisationer de valt att bekämpa, är ofta skakiga projekt, vilket min text berättar om. Men det finns också en oerhörd fördel i att ha kunskapen om miljöerna och de egna berättelserna. Genom en samverkan med professionella kan det bästa resultatet uppnås.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ett slutnare Sverige drabbar företagen

SONY DSC

Bilden tog jag vid SD:s valkonferens i Älvsjö den 15 mars 2014.

I början av veckan besökte jag Lund för att prata om höger-populismen i Europa med utgångspunkt i min och Mats Wingborgs bok ”Krutdurk Europa”. I samband med detta föredrag, som arrangerades av SNS, bad Sydsvenska Dagbladet att jag skulle skriva ett debattinlägg.

I artikel diskuterar jag det faktum att när SD växer betyder det att Sverige håller på att få en situation som liknar den som finns i flera andra länder i Europa med tre jämstora block, ett röd/grönt, ett blått och ett högerpopulistiskt. Hittills har samtliga partier undvikit samarbete med SD. Men om SD växer blir hela den parlamentariska situationen oklar och svårnavigerad, och det kan göra att något av blocken – erfarenhetsmässigt är det oftast det blåa – till sist ändå öppnar dörren för ett visst mått av inflytande från högerpopulistiskt håll.

Eftersom det var näringslivet som arrangerade diskuterade vi en del kring hur företagen kan och bör förhålla sig till partier som SD. Flera deltagare uttryckte en rädsla för ökad protektionism och att det kan bli svårare att rekrytera arbetskraft i andra länder när högerpopulistiska partier får mer att säga till om. Moderator för seminariet var Lars Mogensen, och dessutom deltog Björn Fryklund från Imer som skrivit om högerpopulism ända sedan 1970-talet. Hans doktorsavdhandling handlade om nordiska missnöjespartier, och jag läste den med stort intresse när jag började skriva om detta. Då var det ännu ingenting som  vi i Sverige sett särskilt mycket av, annat än att det fanns enstaka lokala partier i Skåne.

NYTT: Föreläsningen fick för övrigt lysande recensioner av min antagonist på vänsterkanten Petter Larsson som skriver i Helsingborgs Dagblad. Så något måste jag väl ha gjort rätt. Jag tror möjligen vi delar en frustration över att det finns så många missförstånd som behöver redas ut kring de här partierna.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

En film säger mer än tusen ord

Det är ju valår, och därför har jag tagit en titt på SD:s valfilmer genom åren. Det intressantaste fyndet är onekligen den som gjordes redan 1991. Bered er på en osedvanligt trög start som går i asatrons tecken. Man får tänka in partiets förmodligen mycket begränsade budget och en annan tid. Men det är ändå slående hur mycket som hänt med partiet propagandaavdelning. Dessutom är agitationen mot invandringen betydligt tydligare än idag då det talas mer om assimilering, kulturella skillnader etc.

Notera även sekvensen strax efter 7 minuter med de tyska Republikanernas ledare Franz Schöhuber och Front Nationals Jean Marie Le Pen, en försmak av det Europasamarbete som just nu diskuteras mycket inför valet till EU-parlamentet (de återkommer även i slutet där man ser svenska besökare i den tyska publiken).

Schönhuber var för övrigt på Sverigebesök samma år, det finns en inspelning av det tal han höll under SD:s valupptaktsmöte i Stockholm den 7:e september 1991, tyvärr är det mycket dålig bildkvalitet.

Inför valet 2006 fick partierna göra egna valfilmer med hjälp av TV3-programmet ”Insider”. SD valde att göra ett anspråkslöst pastoralt bildcollage.

SD:s senaste valfilmen från 2010 var som många minns en obehaglig tävling mellan en äldre dam med rullator och burkaklädda kvinnor med burka. Den stoppades av TV4 men fick ett stort genomslag på nätet.

Sist ut en valfilm från kyrkovalet 2013, och nu börjar det likna filmer man ser från Dansk Folkeparti och Schweiziska folkpartiet. Det är proffsigt, känslosamt, barn och kvinna i nära samspel i vacker natur, på det hela taget säkert effektivt för den som inte störs av känslan av att ha hamnat i reklam för någon amerikansk frikyrka.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 3 kommentarer