SD och den bruna skuggan från Lund

vasakarven-och-jarnroret-om-den-langa-bruna-skuggan-fran-lundIdag recenserar jag Per Svenssons senaste bok ”Vasakärven och järnröret: Om den långa bruna skuggan från Lund” (Weyler förlag) i Sydsvenskan. Boken är en ganska tunn närmast essä-liknande betraktelse över nationalism och motstånd mot judisk invandring i Lund på 1930-talet, och dagens rörelse Sverigedemokraterna, vars ledning till stor del studerat just på Lunds universitet. Jag finner den intressant och välskriven, som alltid när det gäller Per Svensson, men hade önskat mig fler exempel på hur SD omsätter arvet från Lund i praktisk politik i dagens Sverige.

Här följer den senare delen av texten:

”Extremister kan med Per Svenssons uttryck bli ”politikens växthusgaser” som driver fram klimatförändringar. Vänsterns röstsiffror var inte imponerande under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Ändå styrde de dagordningen på ett sätt som liknar SD:s.

Lyckas då Per Svensson knyta ihop SD med den bruna skuggan från Lunds universitet? Jag blir inte helt övertygad. Han snirklar runt sitt ämne, och levererar många namn och händelser i det förflutna. Jag skulle velat se mer av hur SD omsätter tankarna från då i dagens Sverige, och hur de rent konkret tar avstamp i det idéarv som finns i Lund, som jag också är helt övertygad om har format dem mer än de vill tillstå. (Det är svårt att annat än le åt historien om hur ledande sverigedemokrater firar Karl XII i hemlighet med ett fackeltåg redan den 29 november, alltså dagen före det traditionella högtidlighållandet av kungens dödsdag, för att undgå upptäckt.)

Jag kan inte heller gå med på att de hatar Sverige, som Per Svensson påstår. Jag tror snarare att det inte finns ett Sverige utan många olika, och ett land av mångfald rymmer olika föreställningar både om vår nutid och vår historia. Även den i mitt tycke unkna och delvis felaktiga Sverigebild som SD företräder får finnas. Sedan är det förstås så att den politik som kan bli konsekvensen av sådana föreställningar utgör ett hot mot vårt fria och öppna samhälle.

Och då inte bara i form av järnrör.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Svenskarnas parti möter motstånd på valturnén

svenskarnasparti-fanaDet var, som väl de flesta noterat, turbulent i helgen i samband med att Svenskarnas parti besökte Malmö på en turné inför valet. Den lilla skara av partianhängare (har inte fått någon exakt uppgift, men färre än 10) möttes av flera hundra motdemonstranter. Polisen verkar ha fått svårt att hantera situationen, och kom sedan med överdrifter kring hur motdemonstranterna agerat. Säkert stökigt och provokativt, men inte med det övervåld som förekom i de första beskrivningarna från polisen.

Svenskarnas parti ställer alltså upp i valet på ett 40-tal platser i landet. Aldrig har ett nazianstruket parti gått ut så stort inför ett allmänt val sedan 1945. Det återstår att se vad detta ger, gissningsvis har de möjligen en chans i några kommuner där det krävs väldigt få röster för ett mandat. Ett enstaka mandat i en kommun ger inget politiskt inflytande. Återstår också att se om de verkligen har partimedlemmar som är villiga att ställa upp om de röstas in. Det hade de inte i Grästorp där de röstades in i förra valet så den stolen har stått tom.

Jag medverkade i flera intervjuer i radion i helgen och i går, länkar nedan. Lyssna särskilt på P4-intervjun med Stefan Jacobsson, ledare för Svenskarnas parti. Den avslöjar mycket var partiet står, som att judar inte kan ses som svenskar och att alla som kommit till landet efter 1975 ska kastas ut samt att de som har annan etnicitet ska berövas medborgarskapet. De fruktansvärda konsekvenserna av en sådan politik kan man knappt föreställa sig. I helgen kommer Svenskarnas partis valturné till Stockholm.

Radio Östergötland ringde redan i helgen i samband med att Svenskarnas parti höll möten i deras område. Under gårdagen talade jag med Eftermiddag i P 4 Radio Malmöhus: Efter drygt 40 minuter börjar ett reportage där partiets ledare Stefan Jacobsson intervjuas, sedan kommenterar jag. Hallå Skåne i P4 Kristianstad. De börjar med samma inslag, det börjar efter 1 timme och 11 minuter, och sedan kommer en kommentar från mig – lustigt nog en annan för de ringde mig separat.

NYTT: I dag publicerades även en artikel i Sydsvenskan där jag och Anders Bergman uttalar oss om den autonoma rörelsen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Petterson & Bendel och bilden av juden i svensk film

pettersson och bendelEn skamfläck i svensk filmhistoria är onekligen 1933 års filmatisering av Waldemar Hammenhögs ”Pettersson & Bendel”. Det fanns ett antisemitiskt drag redan i romanen från 1931, men det förstärktes i den första filmade versionen med Adolf Jahr och Semmy Friedman i titelrollerna. De ene av de två skojarna, Bendel, framstår som penningfixerad och opålitlig, helt enligt den klassiska antisemitiska nidbilden av en jude. Filmen blev en succé både i Sverige och när den så småningom visades i Nazi-Tyskland. Den ska ha varit en av propagandaminister Joseph Goebbels favoritfilmer.

Jag lyckades för något år sedan äntligen få tag i en kopia av denna fram tills nu utomordentligt svåråtkomliga film (tack Peter på Klubb Nostalgia), och fann det mycket intressant att den kunnat passera i stort sett utan allvarlig kritik, trots att den hade premiär samma år som nazisterna tog makten i Tyskland. Många recensenter lade förstås märke till skildringen av juden, men tyckte ofta inte att den var särskilt anmärkningsvärd. Så här skrev t ex signaturen Moje i Socialdemokraten:

pb_packshot_small”Och hur skulle man nöjaktigt kunna beskriva en kurre som Bendel, den strykrädde lille halvjuden med de kattlika gesterna, det strålande affärsgeniet, den otroliga närigheten och den utsökta fräckheten, som trots allt inte är osympatisk. Han är värd att studeras med ögon, öron och alla sinnen. Det är inte en romanfigur, utan en livs levande inkarnation av sitt släkte. Waldemar Hammenhög säger i en intervju på annat ställe, att Semmy Friedmann i denna roll fullständigt täcker begreppet Bendel, och det kan man nog knappast förneka.” (Citat från Svensk Filmdatabas)

Nu har Studio S gett ut denna film på DVD, och den är klart värd att se. Inte för att det är särskilt bra, utan för att den säger något om sin tid. Jag anbefaller dock alla att börja med den utmärkta introduktionen av filmprofessor Rochelle Wright, författare till ”The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film”, som sätter in filmen i sitt sammanhang. Det är också intressant att höra Nils Petter Sundgrens intervju med filmens regissör, Per-Axel Brenner, som kallar sig själv aningslös utan avsikt att sprida antisemitism. Just så tror jag många tänker, både då och nu, att de inte är så påverkade av de fördomar som finns i tiden som de faktiskt är.

pettersson_och_bendels_nya_affarer_49Som så ofta när det gäller Studio S-filmer är bonusmaterialet minst lika intressant. Vi får också uppföljaren ”Pettersson & Bendels nya affärer” från 1945, året då andra världskriget tog slut och nazismen föll, som har varit om möjligt ännu mer svåråtkomlig. Här ser vi den folkkäre Thor Modén som Pettersson och Arne Lindblad som juden Bendel. Tiden var nu en annan, kritikerna var medvetna om hur positivt den förra filmen mottagits i Nazi-Tyskland. De noterade att bilden av juden även denna gång var full av klichéer. Trots allt som hänt och kunskapen om förföljelserna av judarna serveras många av de stereotyper om giriga penningfixerade judar som fanns i den tidigare filmen. Men filmen är mer motsägelsefull, och här finns också hänvisningar till att Bendel gått igenom svårigheter som märkt honom vilket gjort honom givmild mot personer i samma situation.

P & B (1983) Filmografinr 1983/23Långt senare, 1983, kom Hasse Alfredssons ”P&B”, vars handling faktiskt ligger närmare boken än i de tidigare filmerna, trots att det rör sig om en i högsta grad uppdaterad version. Hasse Alfredsson var förstås medveten om kritiken mot tidigare filmatiseringar och valde att göra Bendel (Allan Edwall) till en invandrare av oklart ursprung. Pettersson (Stellan Skarsgård) blir här en ranglig haschrökare av 70-talssnitt som åtminstone inledningsvis drar runt i fett långt år och jeanskläder. Jag såg faktiskt inte ”P&B” förrän nu i veckan (fattar inte varför jag dröjt så länge), och jag uppskattade framför allt samspelet mellan huvudpersonerna. Hasses underbara humor i scener som konserten med den falska Rod Stewart varvas med en del svärta och tragik, som så ofta i både hans och Tages filmer. Många bra biroller som t ex Lill Lindfors kärlekstörstande parfymbutiksägare.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tre år sedan terrordåden i Norge

breivik 3Det har idag gått tre år sedan Anders Behring Breiviks fruktansvärda dåd i Oslo på på Utöya. Med anledning av det skriver många tidningar om framför allt offren, och det känns på alla sätt bra att inte gärningsmannen är i centrum en dag som denna. Jag blev djupt gripen av SvD:s möte med syskon till unga människor som offrade sitt liv för andra på Utöya och de som överlevde för att andra gick emellan skotten.

Mina artiklar om terrordåden finns samlade här, och de handlar tyvärr mest om gärningsmannen. Jag läser med viss förvåning min egen text som skrevs dagen efter och publicerades den 24 juli i DN och inser hur mycket som hänt på den korta tiden, hur de första tvärsäkra uttalandena om att det var ett islamistiskt dåd avlösts av insikten att det rörde sig om en norrman och hur tankarna snarare gick till lasermannen, Oklahomabombarna och Peter Mangs. Mina artiklar (det blev flera även i andra tidningar) handlar bland annat om fenomenet störda män som tilldelar sig själva rollen som frälsare för planeten där spillda människoliv ses som triviala offer i kampen. En arketyp som är vanlig även i filmens värld.

Vi ägnar Anders Behring Breivik några tankar kring frukosten och konstaterar att vi inte har så mycket mer att säga just nu, antalet böcker om honom har vuxit lavinartat, antalet artiklar är omöjligt att överblicka, han lär sitta där han sitter och vi är helt enkelt väldigt trötta på honom. Någon konstaterar att han inte heller verkar ha fått någon rörelse kring sig, enstaka personer har fascinerats men det rör sig verkligen i marginalen tack och lov. Desto mer tänker vi på tillståndet i Norge och hoppas såren ska läka.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar