SD blev tredje största parti – trots mobbning

10665186_10152338439143372_8066168486516938348_n

Intressant att se att kvällstidningarna valt varsin stor nyhet. Att vi byter regering måste väl ändå anses som det viktigaste. Men att nästan 800 000 personer röstat på SD är förstås sensationellt. Foto: Anna-Lena Lodenius

En av valets stora nyheter var förstås att Sverigedemokraterna fick hela 13 procent av rösterna i riksdagsvalet. Partiet har fördubblats i varje val sedan starten 1988. Nu gick det ännu lite bättre, i förra valet fick partiet 5,7 procent.

Eftervalsdebatten är redan i full gång, och teorierna om varför partiet gått så bra är många. Ökade klyftor, misslyckad integration och partiernas svårigheter att få ut sin politik är bara några av förslagen. Den bästa analysen jag sett under dagen är Ann-Cathrine Jungars i Svd som lyfter partiets målmedvetna organiseringsarbete.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur sådana här politiska förändringar ofta följer ett mönster över stora delar av Europa. Det har länge funnits liknande partier som SD i andra länder, och rätt var det är växer de sig väldigt stora. Ofta har detta skett i samband med att andra partier blivit allt mer lika, kanske sökt allianser över blockgränserna och suddat bort olikheter i en vilja att både behålla makten och hålla ute högerpopulisterna (det namn många väljer för den här typen av partier). SD lockar väljare som är skeptiska till etablissemanget och vill ha något nytt.

10646792_10152337766183372_3699880169019211141_nJag kom plötsligt att tänka på något jag ska ha sagt redan 1999 (fråga mig inte var), och som plockades upp av tidskriften Neo för något år sedan. Här förutspår jag att SD plötsligt ska vara tredje största parti. Det dröjde ju ett tag innan det hände, men jag tror att jag baserade min slutsats på just detta att om det har hänt i andra länder kan det hända här.

Att mobba ut SD lönar sig föga, det visar väl Expressens kampanj i valrörelsens slutspurt där det tog hjälp av Researchgruppen, igen, som knäckte nätalias för att se vad vissa SD-representanter säger i olika nätforum. De hittade en hel del obehagliga uttalanden. Jag är inte förvånad. SD har nog fler personer som kan göra sådant än de andra partierna. Men Janne Josefssons omtalade valstugereportage 2002 visade ju att liknande åsikter även finns i  andra partier.

Jag kan ha synpunkter på det integritetskränkande i att organisationer med inslag av våldsvänster ska ha tillgång till känsliga privata uppgifter, det finns något oetiskt i metoderna oavsett resultatet. Men man kan också ifrågasätta värdet av publiceringarna. Uppenbarligen anser inte SD:s väljare att det här är någon stor sak, det bara förstärker bilden av att partiet är mobbat, vilket gör dem ännu mer lojala. Åtminstone kortsiktigt. SD svarade med att mobba ut Expressen som inte fick komma in på partiets valvaka.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 1 kommentar

Rasistförbud behövs inte för att bekämpa Svenskarnas parti

IMG_8197

Svenskarnas parti demonstrerar i Stockholm inför valet 2014. Copyright: Anna-Lena Lodenius

Närvaron av nazistiska Svenskarnas parti i den nyss avslutade valrörelsen aktualiserade på nytt en fråga som varit uppe många gånger förut: ska vi förbjuda rasistiska partier? FN anser att om vi ska följa deklarationen om de mänskliga rättigheterna så måste vi ha ett sådant förbud. En svensk lagändring har utretts många gånger, och varje gång har svaret blivit att den skulle krocka med andra mänskliga rättigheter, främst organisationsrätten och yttrandefriheten.

Sverige har i stället valt att förstärka lagen om hets mot folkgrupp, och dessutom har vi en straffskärpningsregel som gör att ett brott, där det fastställs att det finns ett rasistiskt motiv, ska ha ett högre straffvärde. Vi ska inte straffa åsikten eller organiseringen utan handlingen. Problemet är att lagstiftningen inte används särskilt ofta. Det tycker jag är ett problem. Däremot tror jag inte ett partiförbud vore att föredra. Partierna lär sig snabbt var gränsen går och lägger sig alldeles vid sidan om den så att de kan fortsätta verka. Kriminella våldsorganisationer agerar redan underjordiskt, eftersom de är rädda att straffas för andra brott.  En jämförelse är Tyskland som har ett förbud men som nästan aldrig använder det.

Partiförbud var ämnet för Filosofiska rummet där jag samtalade med Peter Nobel, Sveriges förste diskrimineringsombudsman, och filosofen Magnus Jiborn. Peter Nobel argumenterade för ett förbud, och det kan ju ha av symboliska skäl, för att visa samhällets inställning. Men någon praktiskt betydelse tror jag inte att det skulle ha.

Svenskarnas parti är också ämnet för Tendens den här veckan, där fokus bland annat är motdemonstranternas våld och våldets betydelse för alla sorts politiska extremistgrupper. Tema-blocket består av tre delar, och jag medverkar i en lång intervju i del 2 eller 3 (som ännu inte sänts).

Trots all uppmärksamhet fick  Svenskarnas parti inte ett enda kommunalt mandat i årets val. Partiet har satsat stort och ställt upp i 34 kommuner, den största satsningen genomförd av ett sådant här parti under hela efterkrigstiden. (Se Expo) Uppenbarligen är få väljare beredda att stödja ett så pass extremt parti. Man ska dock betänka att partiet, som fick ett mandat i Grästorp i förra valet 2010, senare tog sig in i flera ytterligare kommuner genom att personer som valts in på SD-listor hoppade av och bytte parti (Mönsterås, Lidköping och Hedemora). I Nykvarn valde en tidigare representant för numera nedlagda Nationaldemokraterna att gå över till Svenskarnas parti. Om samma sak inträffar efter årets val återstår att se.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

SD och den bruna skuggan från Lund

vasakarven-och-jarnroret-om-den-langa-bruna-skuggan-fran-lundIdag recenserar jag Per Svenssons senaste bok ”Vasakärven och järnröret: Om den långa bruna skuggan från Lund” (Weyler förlag) i Sydsvenskan. Boken är en ganska tunn närmast essä-liknande betraktelse över nationalism och motstånd mot judisk invandring i Lund på 1930-talet, och dagens rörelse Sverigedemokraterna, vars ledning till stor del studerat just på Lunds universitet. Jag finner den intressant och välskriven, som alltid när det gäller Per Svensson, men hade önskat mig fler exempel på hur SD omsätter arvet från Lund i praktisk politik i dagens Sverige.

Här följer den senare delen av texten:

”Extremister kan med Per Svenssons uttryck bli ”politikens växthusgaser” som driver fram klimatförändringar. Vänsterns röstsiffror var inte imponerande under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Ändå styrde de dagordningen på ett sätt som liknar SD:s.

Lyckas då Per Svensson knyta ihop SD med den bruna skuggan från Lunds universitet? Jag blir inte helt övertygad. Han snirklar runt sitt ämne, och levererar många namn och händelser i det förflutna. Jag skulle velat se mer av hur SD omsätter tankarna från då i dagens Sverige, och hur de rent konkret tar avstamp i det idéarv som finns i Lund, som jag också är helt övertygad om har format dem mer än de vill tillstå. (Det är svårt att annat än le åt historien om hur ledande sverigedemokrater firar Karl XII i hemlighet med ett fackeltåg redan den 29 november, alltså dagen före det traditionella högtidlighållandet av kungens dödsdag, för att undgå upptäckt.)

Jag kan inte heller gå med på att de hatar Sverige, som Per Svensson påstår. Jag tror snarare att det inte finns ett Sverige utan många olika, och ett land av mångfald rymmer olika föreställningar både om vår nutid och vår historia. Även den i mitt tycke unkna och delvis felaktiga Sverigebild som SD företräder får finnas. Sedan är det förstås så att den politik som kan bli konsekvensen av sådana föreställningar utgör ett hot mot vårt fria och öppna samhälle.

Och då inte bara i form av järnrör.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Svenskarnas parti möter motstånd på valturnén

svenskarnasparti-fanaDet var, som väl de flesta noterat, turbulent i helgen i samband med att Svenskarnas parti besökte Malmö på en turné inför valet. Den lilla skara av partianhängare (har inte fått någon exakt uppgift, men färre än 10) möttes av flera hundra motdemonstranter. Polisen verkar ha fått svårt att hantera situationen, och kom sedan med överdrifter kring hur motdemonstranterna agerat. Säkert stökigt och provokativt, men inte med det övervåld som förekom i de första beskrivningarna från polisen.

Svenskarnas parti ställer alltså upp i valet på ett 40-tal platser i landet. Aldrig har ett nazianstruket parti gått ut så stort inför ett allmänt val sedan 1945. Det återstår att se vad detta ger, gissningsvis har de möjligen en chans i några kommuner där det krävs väldigt få röster för ett mandat. Ett enstaka mandat i en kommun ger inget politiskt inflytande. Återstår också att se om de verkligen har partimedlemmar som är villiga att ställa upp om de röstas in. Det hade de inte i Grästorp där de röstades in i förra valet så den stolen har stått tom.

Jag medverkade i flera intervjuer i radion i helgen och i går, länkar nedan. Lyssna särskilt på P4-intervjun med Stefan Jacobsson, ledare för Svenskarnas parti. Den avslöjar mycket var partiet står, som att judar inte kan ses som svenskar och att alla som kommit till landet efter 1975 ska kastas ut samt att de som har annan etnicitet ska berövas medborgarskapet. De fruktansvärda konsekvenserna av en sådan politik kan man knappt föreställa sig. I helgen kommer Svenskarnas partis valturné till Stockholm.

Radio Östergötland ringde redan i helgen i samband med att Svenskarnas parti höll möten i deras område. Under gårdagen talade jag med Eftermiddag i P 4 Radio Malmöhus: Efter drygt 40 minuter börjar ett reportage där partiets ledare Stefan Jacobsson intervjuas, sedan kommenterar jag. Hallå Skåne i P4 Kristianstad. De börjar med samma inslag, det börjar efter 1 timme och 11 minuter, och sedan kommer en kommentar från mig – lustigt nog en annan för de ringde mig separat.

NYTT: I dag publicerades även en artikel i Sydsvenskan där jag och Anders Bergman uttalar oss om den autonoma rörelsen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar