Hiv/Aids hotar demokratin

Hiv hör till de där hoten som inte längre riktigt finns i medvetandet hos många i vårt land. Som har makats undan av fågelinfluensa, tsunamikatastrofer och annat.

Men så börjar jag läsa mer. Jag har nyligen av avslutat arbetet med ett studiematerial om hiv/aids för Palmecentret. Som alltid när man ska lära andra saker lär man sig själv mest. Materialet handlar inte om hiv/aids som ett hälsoproblem. Det tar fasta på hur epidemin hotar demokrati och mänskliga rättigheter, och hur utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter också är enda sättet att bekämpa epidemin.

Det är de allra fattigaste som drabbas. I Afrika söder om Sahara, där nästan alla av världens minst utvecklade länder. I rika länder, där de mest marginaliserade och utsatta alltid drabbas värst, prostituerade, injektionsmissbrukare, invandrare från afrikanska länder etc.

Vi har ingen epidemi, för vi har råd att stoppa den och ge dem som smittats bromsmediciner. I fattiga länder kan smittan spridas obehindrat. Och särskilt mycket sprids den där det saknas yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, där kyrkan och samhället blundar och det civila samhället inte kan agera fritt, där utsatta grupper inte är skyddade, där kvinnor gifts bort unga och inte kan bestämma över sin egen kropp och sexualitet, där barn på grund av fattigdom tvingas in i sexhandel, barnarbete och ett liv där risken för aids bara är en av många fasor.

Mer information om Palmecentrets arbete mot hiv/aids. Mitt studiematerial är tänkt att användas i studiecirklar.