Året närmar sig sin ände, alltför många har lämnat oss – både nära anhöriga och mer offentliga kontakter som jag haft. Sven-Olle Olsson i Sjöbo är en person som jag väl inte direkt sörjer personligen, men som jag ändå fick uppdraget att skriva en dödsruna över i nystartade tidningen Fokus (ett försök att skapa ett svar på Newsweek eller Times i Sverige – en bra idé, det behövs fler och bättre nyhetstidningar).

Såhär börjar den:
”Det var våren år 2000 och Sven-Olle Olsson var på besök i sin villa i Sjöbo som han tillbringade allt mindre tid i. Egentligen höll han på att röka korv utanför sommarstugan. Han berättar stolt att han nästan bedriver självhushållning.
Han känns liten och tunn, är aningen rödfnasig i ansiktet, och när jag ska gå trycker han min hand och säger att han hoppas att jag inte ska skriva någon ”nidartikel”. Jag minns lokala vänsterpartisten Lukas Lennartssons ord några timmar tidigare på dagen: ”Ledaren har fallit”. Det var nog så många kände det när Sven-Olle Olsson och det lokala Sjöbopartiet halverades i valet 1998.”

Sedan berättar jag historien om hur Sven-Olle inte föll på flyktingfientligheten utan att invånarna tyckte att partiet drev lokalpatriotismen alltför långt. När Sjöbopartiet i sin lokalpatriotiska nit började kräva först att eleverna skulle gå kvar i sina gistna byskolor ända till nian, och därtill skulle Sjöbo starta egen gymnasieskola, då sparkade kommuninvånarna bakut. Så roligt är det trots allt inte att tillbringa hela sin ungdom i just Sjöbo. Ett bittert nederlag för Sven-Olle.

Förmodligen var han inte någon odelat lycklig människa på sin ålders höst. Sven-Olle har knappast varit den ende lokalpolitiker i Sverige som velat stoppa flyktingmottagandet. Vi kan ta Göran Perssons gamla hemstad Katrineholm som haft ett flyktingstopp för att, som man säger, få kontroll över arbetslösheten och integrationsproblemen. Moderata Vellinge, moderaternas starkaste fäste, vill inte heller ha några flyktingar av ungefär samma skäl.

Skillnaden är att de andra inte röstar om saken. Skillnaden var också att
det inte talade lika högt om sin rädsla för att Sverige snart inte består av blonda och blåögda människor.
Visst blev Sven-Olle Olsson ett offerlamm. Han marginaliserades allt mer och anslöt sig senare helt öppet till det främlingsfientliga Sverigedemokraterna som med åren fått allt fler väljare, framförallt i Skåne. Partiet drömmer om att bli ett svensk Dansk Folkeparti för Skåne, vilket inte är helt osannolikt. Sven-Olle Olsson kunde ha varit en del av detta om han orkat, man kan säga att han hade sällsynt dålig tajming.