British National Party, BNP, backade stort i brittiska valet (se t ex SR Ekot och SVT). I förorten Barking i östra London, BNP:s klart starkaste fäste där partiet tog 12 platser i fullmäktige förra valet, blev det storslam för Labour som fick alla platser. Totalt fick BNP 1,9 procent av rösterna i parlamentsvalet, att jämföra med cirka 6 procent i valet till EU-parlamentet där Nick Griffin och ytterligare en kollega tog varsitt mandat.
Nu pågår diskussionerna kring orsakerna till att BNP rasat. Det talas om en effektiv valkampanj framför allt från Labours sida (som ju å andra sidan inte heller gick så bra), om att man mobiliserat många väljare som annars inte röstat och om aktiva antirasister som engagerat sig mycket i kampanjen. Själv funderar jag på om det inte kan vara så att britterna blev trötta på Griffin, hans framträdande i Question Time i höstas visade på bästa sändningstid vilken enfaldig och grym politik det handlar om. För den som inte tidigare förstått detta och proteströstat på BNP av rent populistiska skäl var nog Griffins framträdanden under hösten klargörande på många sätt.
Jag tror kanske inte man ska vara så rädd för att tala öppet om de frågor som partier som BNP driver. Tiger man överlåter man åt aktörer utanför de offentliga rummen att föra alla diskussioner och lägga fram alla argument.
BNP:s nederlag ger förstås skäl att fundera kring SD:s valkampanj. Senaste opinionssiffrorna visar bara drygt 2 procent i väljarstöd. Kan det vara så att människor håller på att tröttna även på SD? Det som hände i Storbritannien kan hända även här.
Se även tidigare artikel om BNP:s valkampanj i London-förorter i Svd.
Bilden är en del av en BNP-kampanj mot islam.
Anna-Lena Lodenius 
Jag är inte säker, men nog verkar det väl som om de har gått fram jämfört med 2005? Jag fick intrycket av att de t.o.m. fått fler röster i Barking men förlorade ändå tack vare högre valdeltagande.
Nederlaget för BNP handlade väl framför allt om att de tappat i sina starkaste fästen och förlorat väldigt många mandat där. Procentandelen av rösterna är också betydligt lägre än i EU-valet.Har inte kontrollerat de siffror du ger, har inte sett det angett i antal röster tidigare. Men även Griffin har kommenterat valet och ser tydligen resultatet som ett nederlag.BNP är på vissa sätt mer extrema än SD, skriver om detta i en kommande skrift för Utrikespolitiska institutet. Det finns många likheter i partiernas historik men SD har glidit längre bort från ursprunget.
Hur får du en trippling av röstantalet till ett "nederlag"?http://www.nationellidag.se/visa/default.asp?dokID=1155Så här har rösterna sett ut för BNP de fyra senaste valen:År , Röster(1997) 35 000(2001) 47 000(2005) 192 746(2010) 563 743Nederlag? Knappast!
Nu tycker jag du drar lite väl stora växlar på en enskild mätning från ett enskilt institut (2,1% i Demoskops majmätning). Vi har sex olika opinionsinstitut och mäter varje månad och SD har legat stabilt över 4% i snitt i snart ett år. Se t.ex status.st och SVT Väljarindex. SD fick t.ex rekordhöga 5,0% i Skops senaste mätning. Man skulle lika gärna kunna utgå ifrån den. Eller 7,6% i Sentios marsmätning. Så SD är långt ifrån uträknade.Och för bara några dagar sedan sa statsvetare Anders Sannerstedt (som enligt uppgift suttit i KF för Vänsterpartiet) följande om SD:"– Det är fullt realistiskt att partiet kan få runt 6 procent, precis som ny demokrati. Men det är svårt att veta. De kan också ligga på runt fyra procent."han sa även att:"Sverigedemokraterna är starkt kritiska mot invandringen och invandringspolitiken, men inte rasistiska."http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article868501/Statsvetare-tror-partiet-kommer-in.htmlGanska anmärkningsvärt uttalande av en statsvetare. Det var nog inte poppis i PK-kretsar.Ang. BNP så är det lite orättvist att jämföra dem med SD, bara för att båda partierna råkar vara invandringskritiska.Vad jag förstått så är BNP betydligt mer extrema och mer att jämföra med Nationaldemokraterna, med stor vikt på etniciteten. Det var väl först förra året som den första icke-vita personen blev medlem i BNP.
Jag tror också att samma sak är på väg att hända här i Sverige: när SD ombes presentera en komplett politisk agenda kommer de fram med… ingenting. Som t ex i Ekots lördagsintervju härom veckan, då partisekreterare Björn Söder satt som en fågelholk när han hade chansen att lägga ut texten kring deras ekonomiska politik mm. Det enda som kommer fram ur deras egen finanspolitiska arbetsgrupp verkar vara lite löst hopplock av gamla utredningar gjorda av de etablerade partierna. Det är väl inte många av hans förmodade väljare som lyssnar på just det programmet, men det är nog talande för hur tomt deras argumentation ekar när de diskuterar annat än invandrarpolitiken.