Jag har lä
nge hävdat att man inte ska fastna i att granska Sverigedemokraternas invandringspolitik utan även ge sig på andra delar av det politiska programmet. Carl B Hamilton (FP), ordförande i riksdagens EU-nämnd, har studerat SD:s utrikespolitik och den visar sig innehålla en rad anmärkningsvärda ställningstaganden (se Svd Brännpunkt eller Hamiltons blandning).
Hans första exempel gäller Margareta Sandstedt som tycker att vi ska ta parti för Ryssland i konflikter med grannländerna. EU-länderna vill stödja en försoningsprocess i södra Kaukasus, men Margareta Sandstedt tycker det är viktigare att vi vårdar våra goda relationer till Ryssland och anmäler avvikande mening i EU-nämnden.
Sandstedt har även skrivit på sin blogg om detta (21 maj i år). Där kallar hon Kaukasus för Rysslands ”bakgård” och undrar varför EU ”ska väcka den ryska björnen”:
Och då nu EU nu har ett sådant vagt motiv är det motiverat att fråga varför i herrans namn man envisas med att vara konfliktslösare med risk att störa relationen med en supermakt som är stark både militärt och ekonomiskt.
Svd-artikeln innehåller även exempel på att SD anser att Sverige och EU bör motarbeta WTO och frihandel och att stöd för mänskliga rättigheter bör underordnas kommersiella hänsyn. SD:s politik är ”osvensk”, hävdar Carl B Hamilton och menar att den strider mot klassiska svenska intressen. Det är bara att hålla med.
Jonas Sjöstedt (VP) har också skrivit om detta på sin blogg:
När jag debatterade med Jimmie Åkesson för någon månad skyllde han på att partiet inte hade hunnit utveckla någon vidare utrikespolitik när jag ansatte honom med att ledande SD:are har åkt till israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk makt för att stödja Israels ockupation. Nu när partiet börjar försöka utveckla en utrikespolitik önskar man att de aldrig hade försökt.
Det är väl bara att instämma!
Se även: Henrik Alexandersson
Anna-Lena Lodenius 
Du har helt en poäng, men det är problematiskt när jag anser att den nationella suveräniteten är själva utgångspunkten. Jag tycker det är varje folks rättighet att skapa sina egna samhällen, på gott och ont.
Ryssland är en demokrati. Kanske inte bäst men de försöker.
Är väl bara tre stater som inte beskriver sig som demokratier. Vatikanen, Saudiarabien och Burma. Alla andra erkänner demokratin som överideologi.
Och varför denna ryssovänlighet? Senast vi kriga var 1809. Och nog har det runnit bra mycket vatten i Östersjön sedan dess.
EU och NATO har spetsen fortfarande riktad mot ryssarna. Och inte kan man vä begära att ryssarna ska vara glada åt det.
Ogillar att Putin bomba i Georgien. Men jag ogillar att NATO och EU bombar i Lybien!
Jag tycker det verkar som om Margareta Sandstedt är mer oroad, rentav rädd, än neutral i den här frågan. Sedan kan man ju tänka att det är orimligt att bara bry sig om nationens väl, Rysslands agerande i regionen lär ju drabba även oss förr eller senare på olika sätt (om inte annat så genom ökade flyktingströmmar) om vi inte bidrar till en lösning.
Fast Loddan, dett motsäger sig väl inte SD:s nationalistiska och neutrala ställning i politiken. Jag ser inte det stora i detta helt enkelt.
Om det är någon som brukar upprepa detta (att SD inte är nazister och stöder Israel) så är det jag, har skrivit om det otaliga gånger. Din uppfattning att det är bättre att en till stora delar odemokratisk krigförande supermakt som Ryssland styr än EU är frånstötande.
SD stöder Israel men detta lyfts sällan fram? Kanske för att ”nazist” partiet omöjligt kan stödja judar? Men SD är inte nazister trots allt. Det borde lyftas fram mer.
Undertecknad ogillar EU och vill inte att USA leker världspolis. För att motverka EU samt bjuda USA motstånd krävs ett starkt Ryssland.