Ligger lite efter med att uppdatera vad jag skriver om SD. Men nu ska det väl snart bli lugnare, gissar att Expressen tömt ut sig på krut. Återstår att se vad SD tänker göra den närmaste tiden, vilka politiker som kommer in i stället för Erik Almqvist och Kent Ekeroth, och vad som kan läggas dem till last. I dag hade SvD en artikel som bland annat handlade om att den tidigare kritiserade och petade Johnny Skallin kommer tillbaks som ersättare (se även Sundsvalls Tidning där han uttalar sig om mobilfilmen och skandalen i SD). SD-kritiken mot Skallin handlade dock mest om att han var svag i debatter.

Före helgen publicerade jag en artikel på Dagens Arena som ställde frågan om det finns olika måttstockar för SD och för andra partier. Här är några axplock ur den:

”Det som förekommer på mobilfilmen är långt mer än andra politiker skulle kunna komma undan med. Det handlar om rasistiska och sexistiska uttalanden, hot om våld (att rusta sig med järnrör är förberedelse till grovt våld och faller troligen förmodligen inom ramen för allmänt åtal). Det handlar också, icke att förglömma, om försök till mörkläggning av vad som hände genom manipulerade filmer.

/…/Fylla och allmän strulighet är nog ingenting som ligger SD i fatet, det ger snarare signaler om att partiet är mer som folk är mest, en spegling av den spritkultur som är fast förankrad i folkdjupet. Att ”där spriten går in går vettet ut” är en gammal sanning. Erik Almqvist hoppas att vi ska tro honom när det är detta han hänvisar till./…/

Redan knorras det i ungdomsförbundet om att SD ger efter för mediedrev. Redan börjar Jimmie Åkesson vackla lite. Han balanserar på en skör gräns, partiet ska göras rumsrent och acceptabelt för vanliga väljare, men samtidigt inte stöta sig med de trogna som stött partiet i med- och motgång. De tycker inte att Erik Almqvist och Kent Ekeroth gjort något fel.

Självklart behandlar vi SD med en annan måttstock. Inte bara för att de är nybörjare som kanske inte vet hur man gör utan för att vi vet var partiet står. Inte heller för att de ‘super som folk’ (det gjorde för övrigt även Ny demokrati som enligt uppgift hade fri sprit på möten i riksdagsgruppen). Många utgår från att det som nu ska presteras är en anständig fasad och inte sanningen om partiet. Men bakom denna fasad finns främlingsfientlighet som ibland övergår i rasism, en unken kvinnosyn, homofobi, hårdför islamofobi och så vidare. I så måtto kan vi inte tro annat än att festande SD:are ibland är uppriktigare än nyktra.

SD vill bli ett stort respektabelt parti. Det känns som det är en lång bit kvar.”