Lars Noréns tröttsamma självupptagenhet

Nej, jag har inte läst Lars Norén nyligen utgivna dagboksanteckningar, och jag tvivlar på att jag kommer att göra det. För Nils Schwarz på Expressen, som säkert är en snabbare läsare än jag, tog det en hel arbetsvecka. Kan tänka mig att det finns bättre sätt att tillbringa en vecka av sitt liv. Den är tydligen inte ens paginerad, huva!

Men jag kan inte låta bli tänka på vad folk berättade när jag gjorde research för Folke Rydéns dokumentärfilm om morden i Malexander 1999. Min uppgift var att ta fram fakta kring gärningsmännen, och några i kretsen – Tony Olsson och Mats Nilsson, som senare bara dömdes häleri – var ju skådespelare i en pjäs av Lars Norén samtidigt som de genomförde en rånturné. Jag tog kontakt med flera av dem som arbetat med 7:3 som pjäsen hette, byggd på de inblandades egna liv och berättelser som tecknats ner av Lars Norén. Samtalen kom att kretsa en hel del även kring Lars Norén som människa och yrkesman.

De beskrev honom som ett stort kompromisslöst barn, som ska göra allt på sitt sätt, även om det innebär att en ljustekniker ska sitta med honom och rikta strålkastare en hel dag – en syssla som han borde kunna överlåta på någon som kan det hela bättre. En människa som alltid går in i varje nytt projekt totalt vidöppen och registrerande, med en lysande förmåga att avlyssna nyanser i människors sätt att kommunicera, eller ännu oftare hur de signalerar brist på kommunikation. Men samtidigt totalt utan ansvar för allting utom sin egen upplevelse och verket.

Att det fanns de som läste in saker i hans pjäs med nazister, som mådde dåligt och projicerade sin egen ångest över helt andra saker som hänt i historien var förmodligen totalt obegripligt för honom. Han såg sig själv i Mats Nilsson, det sa han flera gånger. Vad det nu säger om Lars Norén (och Mats Nilsson för all del). Han ser sig som konstnären, en solitär höjd över allt. Vi ska se det som en ynnest att bo i hans hjärna i 1 200 sidor eller hur lång den nu är och höra honom resonera kring triviala händelser, personer i sin omgivning, konsumtion etc. Man tackar gud för att det stramare pjäsformatet tvingar honom att strukturera sig, allt är sannerligen inte guld som kommer ur en människas skrivklåda, oavsett gudabenådad status som ikon på landets teaterscener.

Jag nöjer mig med pjäserna. Det är väl lite som med rockstjärnor. Man gillar deras musik, men slipper helst höra vad de säger i intervjuer. Myten gör sig bäst på håll.

Läs mer:
Krönika av Carl Otto Werkelid i SvD
Intervju med Carl Otto Werkelid SvD
Leif Zerns recension i DN
Artikel i DN
Jenny Tunedals recension i Aftonbladet
Expressen kultur
Nils Schwarz recension i Expressen

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politiskt våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten, skriver även om bl a högerpopulism och terrorism.
Det här inlägget postades i En dramatikers dagbok, Lars Norén. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Lars Noréns tröttsamma självupptagenhet

  1. Anonymous skriver:

    Jag måste instämma i ovanstående kommentarer. Detta inlägg är så idiotiskt att jag inte ens tänker formulera varför det är det. Idiotiskt från början till slut, varenda mening, korkat, vidrigt.

  2. joakim skriver:

    Ja, detta var verkligen ett meningslöst inlägg.

  3. Anonymous skriver:

    usch så trist du skriver – ångrar att jag läste

  4. Jag är glad för din skull att du fick ut något av den. Det finns väl ingenting som säger att vi måste läsa eller gilla samma böcker, hoppas jag.

  5. Anonymous skriver:

    Urtrist kommentar. Du tänker inte läsa boken men har ändå så många värderande kommentarer! Bedrövligt. Läs boken. Den är intressant. Angår varenda människa!

  6. Nu skiljer sig ju internet från det tryckta ordet genom att man kan ändra och stuva om saker efteråt. Jag sitter nog ovanligt länge med en del av mina texter jämförelsevis, men generellt är det snabbt och ibland lite slarvigt på bloggar. De ska vara dagsaktuella kommentarer, ingenting folk begrundar i åratal. Jag går ofta in och ändrar efteråt, mest rent språkliga saker som upprepningar och liknande. Skriver man fel får man ofta blixtsnabba svar som det här. Det är jättebra att vi håller efter varandra och kommenterar.När jag skriver böcker är jag betydligt noggrannare, ett manus tröskas igenom åtskilliga gånger av både mig själv och andra personer.

  7. Anonymous skriver:

    Det är väl å andra sidan inte första gången som du hoppat över läsningen. Det är verkligen anmärkningsvärt hur inställningen till källor verkar vara så slapp inom journalistkåren. Man verkar anse att det bara är akademiker som behöver bekymra sig om att läsa böcker och faktiskt kunna saker om det man uttalar sig om. För journalister räcker det tydligen med att tycka. Att man dessutom stoltserar med det på sin blogg är ännu mer anmärkningsvärt. Det höjer ju inte den journalistiska trovärdigheten direkt.

  8. Sjävklart – hjärnsläpp!Ändrar genast.

  9. Jonas Morian skriver:

    7:3 hette föreställningen.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s