Det har kommit en 1 357 sidor lång rapport som granskar hanteringen av alla de brott som utfördes av en nazistgrupp i Tyskland under tio års tid. Tio mord (varav 9 på invandrare), två bombattacker och 15 rån genomfördes under perioden utan att polisen fattade misstankar om ett samband mellan brotten eller såg den rasistiska bakgrunden. Polisen trodde brotten handlade om annan organiserad brottslighet, trots att det var uppenbart för många av de anhöriga till offren att rasism sannolikt var ett motiv.
I rapporten riktas skarp kritik mot att brottsligheten kunde pågå så länge. Fem tjänstemän inom underrättelsetjänsten har redan fått avgå, och rapporten föreslår ytterligare 47 åtgärder i form av reformer inom polis- och rättsväsendet. Framför allt påpekas att man i fortsättningen aldrig får underskatta hotet från högerextremistiskt håll.
Jag har funderat på om det här hade kunnat hända i Sverige. Det förefaller obegripligt att tysk polis skulle vara mindre vaksam på nazistiska grupper än den svenska polisen. Vi är ett mindre land med mindre folkmängd, och kanske är det svårare att gömma sig under långa perioder och ”gå under jorden” i Sverige. Men jag utesluter inte att det kan gå att hålla sig undan för en försiktig grupp som inte är känd av polisen. Etablerade nazistorganisationer håller polisen ögonen på. Svårare är när det dyker upp små perifera grupper som exempelvis den grupp som stod bakom en lång rånserie som föregick Malexandermorden 1999. Om inte morden på två polisen hade tilldragit sig så enorm uppmärksamhet är det inte säkert att de inte kunnat hålla på några år till.
Läs mer: Dagens SvD. Spiegel Online International har en mycket omfattande dokumentation kring fallet, praktiskt nog på engelska för oss som inte är helt bekväma med tyska.
Anna-Lena Lodenius 
Det är knappast något konstigt att man missat den här gruppen. Tyskland är inte som Sverige, Tyskland är ett mycket större land och liknar i sin uppbyggnad mer USA än något annat land. Varje förbundsstat är ungefär lika självständiga som de amerikanska staterna är mot den federala regeringen, när det gäller polisväsendet är Tysklands förbundsstater på sätt och vis ännu mer självständiga då förbundsstaterna även hanterar frågor som rör högerextremister/vänsterextremister. Detta gör att kommunikationen mellan förbundsstaterna ibland kan vara rätt dålig. Det gäller inte bara polisväsendet utan även tex sjukvård och kommunikationer, och därför som exempelvis en väg mellan två förbundsstater kan vara jättefin och bredfilig i ena förbundsstaten och när man åker över gränsen till andra förbundsstaten så blir vägen smal och dålig.
Det handlar alltså inte om någon konspiration eller ens ineffektiv lokal polis. Tvärtom har snarare de lokala polis- och säkerhetstjänsterna väldigt bra koll på läget eftersom de arbetar nära sitt geografiska område. Däremot brister utbytet av information, precis som det ibland kan göra mellan svensk kriminalpolis och säkerhetspolis, eller mellan militära säkerhetstjänsten och Säkerhetspolisen.
Den här uppdelningen mellan förbundsstaterna är uråldrig och kommer knappast att övervinnas trots de flagranta bristerna i det här specifika fallet. Tyskland består av en mängd olika folkslag och de identifierar sig oftare med sin förbundsstat än landet Tyskland och det finns ett enormt folkligt stöd för förbundsstaternas fortsatta självständighet.