Ekot meddelar nu på morgonen att SCB kommit med statistik som visar att 7,3 procent av män som är födda utanför Sverige föredrar Sverigedemokraterna. För tre år sedan var motsvarande siffra 1,6 procent. En smått sensationell ökning. Även om man väger in det faktum att många av de invandrare som gillar SD förmodligen är från Norden, främst, Finland, och kanske inte ens uppfattar sig som invandrare vid en jämförelse med de mer nyanlända från länder utanför Europa.
Egentligen kanske det inte är så konstigt att invandrare gillar SD. Invandrare som kom för länge sedan kan vara misstänksamma mot de som kommit senare, vissa grupper ogillar andra grupper. Sedan är ju SD det absolut mest värdekonservativa partiet som kan locka inte minst kristna invandrare som ogillar islam. SD:s inställning till exempelvis familj, homosexuellas rättigheter och kvinnans ställning kan sammanfalla med den som finns i vissa konservativa invandrargrupper.
Därmed inte sagt att invandrare känner sig välkomna om de får för sig att gå med i SD, det brukar funka sämre. För en vanlig väljare kan SD numera framstå som ett bredare parti med åsikter i fler frågor. Läser man bara partiprogrammet finns det säkert punkter som invandrare kan hålla med om. Men den som blir medlem och börjar gå på möten, och kanske till och med blir förtroendevald, kan få svårt att anpassa sig till den främlingsfientliga retorik och de attityder som finns hos vissa i partiet. Framför allt blir de lätt osynliga. I Södertälje fanns tidigare flera irakier som valdes in i fullmäktige för partiet. Men de lämnade mitt i mandatperioden och talade om att de utsatts för diskriminering i partiet.
Jag uttalade mig om invandrare i SD för SR International för en tid sedan, blev lite förvirrad först när folk började ringa i morse om mitt uttalande i Ekot. Rekommenderar även denna ursprungliga sändning som Ekot snodde intervjuerna från. Den går djupare i frågorna! Uttalade mig även i Nyhetstimmen i P4 Väst idag. Inslaget ligger först i programmet.
I olika sammanhang – inte minst inom politiken på alla nivåer – framgår det att invandrarna är missnöjda. Arbetslöshet, låga löner, språksvårigheter, polis, åklagare, domstolar, skola, vård och omsorg ger anledning till kritik. Ibland kommer kritikerna med konkreta förslag till förbättringar.
Önskemålen skiftar mellan olika grupper. Talespersonerna är överlag behärskade och väl orienterade. Man undviker sådant som kan stöta riksdagsmajoritet och allmänna media. Att muslimer vill att sharia ska respekteras är självklart. Dock, i vårt land finns det ännu inga öppna sharia-domstolar såsom exempelvis i Storbritannien, Frankrike och Nederländerna.
Vi är idag många svenskar som tror att regeringen har tappat kontrollen över invandring och invandrare. Däremot har man fortfarande kontroll på de mest ilskna och aktiva invandrarkritikerna (SMR, SvP). Faller denna blir det bråk, slagsmål och blodbad. Att tro att svenskarna skulle vara moraliskt bättre än befolkningarna i Egypten, Eritrea eller Syrien är fördomsfullt. Eller?
Jag har svårt att tro att de politiska partierna är vuxna uppgiften att lösa det här problemet. De som tycker att det är något fel med humanitet och nuvarande ”gemensamma värdegrund” har framtiden för sig. Inte för att de skulle vara kloka och goda utan för politikerna är så otroligt förljugna. Detsamma gäller om media.
Detta falska spel retar oss och manar oss att sluta oss samman till kamp för ett svenskt Sverige.