Högerpopulistiska politiker är endera överdrivet triggade på ständiga skämt, som Nigel Farage eller Ian Wachtmeister (om någon nu minns honom). Andra är mer humorbefriade, vad det verkar, som mer hårdföra nationalister som Marine Le Pen eller tyska Alternativ für Deutchlands gravallvarlige Bernd Lucke. Den senare kategorin borde vara tacksammast att skämta om, men jag tycker Al Murray (The Pub Landlord) lyckas rätt bra med sitt parti Free United Kingdom Party, FUKP, en uppenbar drift med UKIP och Farge, som jag upptäckte genom en krönika av Anders Lokko i SvD. Se även FUKP:s Facebook. En uppladdning inför brittiska valet i vår kanske?

Jag har totalt missat den norska serien ”Sex och SingelSiv” som tydligen skapades redan 2011. Hade varit kul med en uppföljning efter att Siv Jensen blev finansminister, men det kanske är för känsligt? Förresten har hon varit alldeles för osynlig, enligt vad jag hör från norska journalister (Opplysningskontoret.no publicerade en efterlysning i höstas). Här kommer en sång om Norge ur denna serie, resten av avsnitten verkar finnas på YouTube (se även Facebook-sida) . Jag kan dock tycka att driften med radikala islamister känns svårare nu efter det som hänt i Paris och Köpenhamn, detta märks ännu tydligare i vissa av de andra avsnitten.

Försökte se om det dykt upp något nytt om SD, men tror komikerna ännu inte smält Åkessons frånvaro (tipsa mig gärna om det är något jag missat). Jag kan tycka att Anna Blombergs imitationer av Jimmie Åkessons hör till det mer lyckade i humorväg om SD. Men den här filmen med Henrik Dorsin från förra våren fångar också något av SD:s själ.

Avslutningsvis kan man ju alltid titta en gång till på dansbandet Åkezzons och fundera på när och om Åkesson kommer tillbaks i politiken.