Debatten om burkini eller inte har rasat efter försöket att förbjuda den i Frankrike. Jag tänker att man måste hålla isär olika frågor:
- Det är en mänsklig rättighet att klä sig som man vill.
- Man kan inte ha en lag som fungerar olika för olika individer (muslimer i heltäckande badkläder behandlas annorlunda än nunnor eller dykare t ex)
- Att man tillåter burkini, eller burka och niqab, behöver inte i sig vara ett stöd för tanken att heltäckande klädsel är totalt okontroversiellt. Vi kan fortfarande tänka att det är en form av kvinnoförtryck.
- En del kvinnor säger att de frivilligt väljer att täcka stora delar av kroppen, det stämmer säkert. Men jag tycker inte vi ska glömma det tvång som ligger bakom klädedräkten i vissa delar av världen. Det finns skäl att tro att en del av de vi möter även i Sverige i realiteten inte heller valt själva (att sedan inte alltid medger det offentligt är en annan sak).
Jag ser mängder med komplikationer med kulturellt eller religiöst påbjuden mer eller mindre heltäckande klädsel, t ex att detta är en del av att man försöker få kvinnor att stanna mer i hemmen och att de inte kan vara ute i yrkeslivet på samma villkor. Inte minst oroar det mig att det går ner i åldrarna, att inte alla barn längre kan leka lika fritt. Vi har t ex fått se att det blivit vanligare med separata badtider och barn som inte får vara med på gymnastiken.
För några år sedan arbetade jag med kamratstödjarverksamhet i Stockholmsområdet, och flera flickor fick inte följa med de övriga eleverna på en helgkurs, trots intensiv övertalning från fritidsledarna på skolan. En enda flicka med slöja dök upp vid bussen på morgonen, och de andra eleverna ansträngde sig mycket hela helgen för att stänga dörrar, varna och på olika sätt se till att ingen pojke eller man fick se hennes på ett felaktigt sätt. Jag förstår att det var nödvändigt och beundrar deras sätt att visa respekt, men måste ändå erkänna att det gjorde mig bekymrad. Det är svårt att inte se hur mycket det här kommer att begränsa hennes möjligheter att leva ett fullgott liv och göra många saker som hennes klasskamrater har möjlighet till.
Jag tycker det är obegripligt att samma kvinnor, och män för den delen, som kämpat för att vi alla ska ha rätt att visa våra kroppar i den mån vi så önskar, och att samma regler ska gälla för män och kvinnor i samhället och yrkeslivet, inte identifierar en gammaldags syn på kvinnans ställning. Det är inte länge sedan liknande synsätt präglade kvinnors liv även i Sverige, och det försökte vi ju lämna bakom oss.
Men burkini- eller burkaförbud kan vi ju inte ha. Lösningen är snarare att vi i olika situationer tar upp detta till diskussion: på jobbet kan vi ifrågasätta det praktiska med olika kläder för att det begränsar rörligheten t ex. I andra situationer krävs det en representativitet, att den som arbetar inte uppfattas som extrem på något sätt, jag tänker på anställda vid myndigheter, förvaltning, företag, skolor etc, där man måste kunna möta alla människor som en professionell person som är lika mycket till för alla. Sådana resonemang förs ju för övrigt kring alla former av kläder och utsmyckningar på olika arbetsplatser. Det kan handla om vilka skor och kläder som är rätt, tillsägelser att inte bära vissa smycken, nagellack etc (får i stort sett dagliga rapporter från min dotter när hon söker jobb).
Jag tror på pragmatism. Jag vet en kvinna på en vårdarbetsplats som hade en kolllega som kom första dagen med stora svarta slöjor. Hon sa: ”Jag har tänkt på att du måste klä dig lite gladare, våra patienter har så många problem, de orkar inte se allt det där svarta, det blir för deppigt.”Hon skrattade och tycktes inte reagera negativt på kritiken. Redan nästa dag kom hon med ljusare mindre täckande kläder, och tackade för påpekandet. Mycket går att lösa om vi kommunicerar med varandra och bibehåller goda relationer.
Framförallt tycker jag att vi måste tala mycker mer om barns rättigheter, och begränsa alla typer av försök att hindra flickor från att inte leva som pojkar i samma ålder.
Anna-Lena Lodenius 
Burka täcker ansiktet så det bör det absolut vara förbud på. Lika trist och skrämmande att se en burka som det vore att stöta på en Ku Klux Klanare i full mundering.
Tänker du förbud för andra sätt att täcka ansiktet också, som halloweenmask, hockeymask, tomtemask etc?
Ingen nämner någonstans att det är undantagstillstånd i Frankrike, på grund av terrordåden. 250 människor har dödats de senaste åren, av islamistisk terror. Om detta inte hade hänt hade det aldrig blivit några burkhaförbud. När det blir krig mellan länder brukar fiender inom det egna landet interneras i koncentrationsläger. Och det brukar anses acceptabelt. Det här är en storm i ett vattenglas. Bakom ligger säkert spaningsintressen från säkerhetspolisen, även om ingen sagt det rent ut. Frankrike är en nation i krig, och de kan själva få bestämma hur de vill lägga upp sitt försvar.
Jag förstår att Frankrike är skakat efter alla terrordåd, det tror jag alla gör. USA startade krig efter 9/11. Frankrike river av kvinnor burkini och jag kan tycka att på helt olika nivåer är det lika irrationellt. Det har vare sig i det förra eller det senare fallet något med hotbilden och försöken att säkra landets befolkning att göra (sedan kan man förstås tycka att det förra exemplet är otroligt mycket värre men bristen på logik hittar du även i det senare).
Om dina punkter:
1. Vilket också gäller nazister?
2. Alltså fritt fram för SS-uniformer och KKK-lakan som är förbjudna idag?
Sedan finns ju lagar som hets mot folkgrupp, det kan även vara att använda kläder som i sig är avsedda att ingjuta fruktan i andra folkgrupper som klan-lakan. Vi har inget uniformsförbud, längre, så det kan man väl ha i och för sig om det är sådana kläder du tänker på. Men symboler på kläder och annat kan ju också tolkas som hets mot folkgrupp.
Jätteklokt! En invändning bara. Du skriver att mycket går att lösa om vi kommunicerar med varandra. Samtidigt skriver du ovanför att det är obegripligt att kvinnor och män som kämpat för att vi alla ska ha rätt att visa våra kroppar nu inte identifierar en gammaldags syn på kvinnans ställning. Du borde kommunicera med dem och tar reda på om din fördom stämmer! Ska vi inte försöka begripa andras utgångspunkter? Nu tillskriver du folk en åsikt som de inte har. Du sprider i det avseendet plötsligt ett oförstående ”fattar ingenting” och när det blandas med din klokhet i övrigt så dränks denna typ av intolerent ovilja i allt det rimliga och genomtänkta.
Jag tycker nog att jag har en dialog med en del av de jag avser i texten, sedan är det förstås svårt att veta exakt hur många de är totalt sett. Tror allt fler börjar inse hur komplicerat det är, och att det med tiden kommer att bli ännu fler som förstår. En del av de som alltid kallat all kritik mot något som kan uppfattas som islam för islamofobi är märkbart tysta just nu, har jag noterat. Vi måste inse att det mesta av detta är kultur lika mycket som religion, och att islam rymmer väldigt mycket.
Jag håller med i stort naturligtvis, men jag tvivlar tyvärr på en sak. Jag tror inte att du i dialog fått höra att det inte alls handlar om någon gammaldags syn på kvinnan. Nu ska man ju inte misstro som första reaktion. Du kanske verkligen har fått höra något så tossigt från folk som annars annars är fokuserade på jämställdhet. Det är bara det att det verkar helt otroligt. Kan det möjligen vara så att du överdriver grovt för att du känner att de inte är värda bättre?
Vet inte om jag förstår din invändning. Min upplevelse är att folk ofta inte alls pratar om detta, att frihet och jämställdhet för kvinnor i förtryckande kulturer/religioner är en ickefråga för många etniskt svenska radikala män och kvinnor, min kritik är mer att de är oförstående än att de säger något förgripligt.
Glöm inte: det är IIS och iranska s k revolutionärer som förbjuder kivnnorna att bära västerländska kläder och visa håret. Under kommunismens värsta förtryck var det också förbjudet för kvinnor att gå ut i kort-kort och för pojkar att visa sig i offentliga miljöer med långt hår. Vill vi härma dessa ställningstaganden? Är intolerans det vi vill utveckla i samhället?
Nej, och visst är det intressant att det kan påbjudas i olika kontexter, att tala om islam är att göra det alltför enkelt. Sedan får man ju respektera att det finns enskilda människor som gör individuella val som vi måste respektera, oavsett vad vi tycker.
Pingback: Några ord om burkiniförbud — Anna-Lena Lodenius – Bredberg Katarina
Så bra. Jag tror med den erfarenhet vi har av sekulariserin i vårt land att de religiösa patriarkala förtrycken kommer att nötas bort bl a den tekniska och kommersiella krafter. Inget skäl stt dra på med förbud.
Det är ju egentligen löjligt när herrarna i västerland hjälper kvinnor i slöja mot förtryck.
Förbud skadar.
Eva-Mari