
Tryphina Ngwenia visar en monter om lokalt Aids-arbete vid världsaidskongressen i Durban juli 2016. Foto: Anna-Lena Lodenius

ETU:s representanter träffas i Durban, f v Leslie Sakuneka, Bandile Sizane och Kevin Naidoo. Foto: Anna-Lena Lodenius
Jag besökte Sydafrika i somras och världs-aids-kongressen i Durban. Efter det har jag skrivit några artiklar. Den första publicerades av Palmecentret förra veckan och handlade om ett av deras just avslutade projekt (gå dit för hela texten, här kommer ett utdrag):
Att få bukt på spridningen av hiv handlar långtifrån bara om medicinska framsteg, vård och behandling. En rad orsaker i lokalsamhället gör att hjälpen inte når fram, alltifrån brist på rättigheter hos de som bär på viruset till okunskap och svagt ledarskap.
Den sydafrikanska organisationen Education and Training Unit (ETU) har i 15 års tid, med stöd av Palmecentret, varit med och skapat 48 lokala aids-kontor. I de flesta av de distrikt som ETU har arbetat har de varit den största stödorganisationen.
– Vi är inte experter på aids, slår Kevin Naidoo fast, och förklarar att det han och hans kollegor erbjuder är något helt annat: Att gå in och utbilda och organisera de som kan göra insatser där hjälpen behövs, på lokal och regional nivå i de fattigaste delarna av landet.
Fyra personer som varit engagerade på olika nivåer i ETU:s arbete mot hiv och aids har samlats för ett möte på ett hotell i centrala Durban. De berättar att kontoren i regel ligger på landsbygden där resurserna är små, och där traditioner och stigmatisering gör att det är svårare att nå ut till utsatta grupper. Kontoren erbjuder bland annat utbildning, rådgivning och tester och fungerar som en mötesplats för olika aktörer.
– Vi som kommer utifrån kan föra samman alla aktörer i ett rum och få dem att prata med varandra. Vi kan bidra till att lyfta frågor och reducera stigmat. Utifrån det kan vi utveckla strategier, och dessa kan vara flexibla och ändras från gång till gång beroende på vilka områden och grupper som är mest drabbade, berättar Kevin Naidoo som bland annat rest runt och hållit i utbildningar för ETU:s räkning.
– Det här stödet är ovärderligt för det lokala arbetet, säger Leslie Sakuneka som är sekreterare för det lokala aids-kontoret i uMgungundlovu, det näst största av elva distrikt i Kwa-Zulu-Natalprovinsen i landets östra delar. Distriktet har drabbats hårdast av hiv och aids i provinsen, hela 42,5 procent lever med hiv.
– Vi behöver en neutral person som vågar peka på någon och säga: Du gör inte det du borde göra! De har hjälpt oss hitta strukturerna för att vi ska kunna organisera oss på gräsrotsnivå, och de har gjort att fler i utsatta grupper i dag har en röst i arbetet.