Varför pratar fortfarande ingen med SD?

Merchandise-försäljning vid SD:s vårupptakt på Långholmen i Stockholm 2018. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det kom ett samtal från franska Le Monde. Kvinnan som ringde upp hade fått ett uppdrag från sin redaktör att förmedla en prognos för hur en kommande svensk regering ser ut. Omöjligt att svara på, sa jag. Det hade även alla andra hon talat med svarat. Extremt låst och svårbedömt, sammanfattade vi, och hennes redaktör får nog inte den text han tänkt sig.

Hon undrade också varför det fortfarande inte är någon som pratar med SD, eller bjuder in partiet. Sett utifrån är det förstås en berättigad fråga. SDs bakgrund spelar fortfarande in. Inte för att nazistkopplingar är så vanliga längre utan mer för att partiet fortsätter att vilja vara en bångstyrig outsider i svensk politik. Mattias Karlsson ”segra eller dö”-inlägg på Facebook är bara ett exempel på hur långt SD står från andra partier.

M och KD må dregla över SDs 17,5 procent i kampen för ett majoritetsstyre. Men ingen vågar tro helt och fullt att det går att lita på att SD lojalt backar upp en regering och röstar efter uppgjorda avtal? Här skiljer sig Sverige från våra grannländer. Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och norska Fremskrittspartiet har varit betydligt pålitligare och har i två fall även gått att inkludera i regeringar. I det finska fallet ledde dock maktinnehavet och de beslut som Sannfinländska ministrar ställde sig bakom till att partiet föll isär i två delar.

Frågan för dagen är om och när i så fall några partier, det måste bli M och KD, börjar prata med SD? Frågan är också vad det skulle kosta M och KD, SD lär inte sälja sig billigt. Helt säkert skulle en utsträckt hand till SD stärka väljarstödet för L och C. Men det är ju nästan fyra år tills nästa ordinarie val och då kan det här vara glömt. Det är känt att en hel del av M och KD-väljarna vill se ett närmande till SD.

Vore det bra eller dåligt för SD att närma sig politikens maktcentrum? Både och antagligen. Ett mer fogligt och makthungrigt SD löper risk att tappa väljarstöd, men kan också vinna över de som valt bort SD just på grund av att partiet inte tar ansvar och försöker påverka på riktigt.

Jag tror inte ett eventuellt samarbete med M och KD skulle rasera SD. Betydligt värre för partiet vore det om partiets hjärtefrågor hamnar i skuggan, alltså om vi slutade prata så mycket om invandring. Vad skulle hända om i stället miljö- och klimatfrågorna blev viktigast, vilket de borde vara? Eller om kritik av islamism blev en stärkt feministisk front och att den diskussionen inte landade i den islamofobi som SD göder? Önskelista till nästa val: Ett vitaliserat MP som gör en helomvändning i islamistfrågan och blir fullt ut ett feministiskt parti. En socialdemokrati som framstår som mer visionär och framåtblickande och inte räds svåra frågor om hur vi ska försvara mänskliga rättigheter i tider av starkt fokus på kultur och identitet, och självklart mer grönt och feministiskt. Samt en rödgrön majoritet som sopar banan med resten. Det känns just nu långt borta, men drömma får man väl?

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politiskt våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten, skriver även om bl a högerpopulism och terrorism.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Varför pratar fortfarande ingen med SD?

  1. Harald skriver:

    Du har en poäng i att det inte bara är SDs politik som hindrar att flertalet partier från att samarbeta med dem utan även att de ofta helt enkelt är osmidiga i spelet. Orsaken är naturligtvis att det inte går att styra tillsammans med ett gäng som stökar. Ett exempel på sådant var när Ian Wachtmeister hade gjort upp om budgeten med regeringen Bildt, gick tillbaka till sin riksdagsgrupp och fick ett tydligt NEJ. Krisen var då total, Bildt gick till Carlsson och gjorde upp om budgeten medan Ny Demokrati var totalt marginaliserat och tack och lov åkte ut valet 1994.
    Inga jämförelser i övrigt men jag tänker på hur det var när Mp kom in i riksdagen 1988 och var helt marginaliserat, deras fundisar skulle ha ALLT när S försökte förankra budgeten med dem. Först sedan deras realos tagit makten i partiet har de kunnat ingå i regeringsunderlaget. Sannolikt kommer SD så småningom att genomgå en liknande utveckling men det fordrar kanske att det nuvarande ledargarnityret byts ut.

  2. Linus skriver:

    Det kan ju vara så att partier som SD växer när ingen av de andra partierna vill prata om invandringspolitiken här i Sverige.
    Vad säger du om det Anna-Lena?

  3. Thor Fredrik Hoff skriver:

    Som tidligere nevnt var det vel først sosialdemokrtene og senere en samlingsregjering som lot nazistene få fritt leide gjennom Sverige under 2.verdenskrig! Ingen grunn til at Løfven hever den sosialistiske fanen høyt i den anledning. Det virker nå som om det er kun SD som har huset nazister. Såvidt jeg vet tok Sverige ikke noe oppgjør med sine nazister etter 2.verdenskrig, så de sitter vel fremdeles i sine skjulte posisjoner med sine sympatier?

    Utenfra ser det imidlerttid ut som om respekten for demokratiet og respekten for stemmene til dem som stemte SD, kun strekker seg så langt som sosialdemokratiets nese rekker. Det er en maktarroganse og typisk sosialistisk holdning som det svenske folket burde være på vakt mot, fordi demokratiet er det eneste håpet dere har og det eneste ”redskapet” som kan brukes for å reise Sverige opp igjen fra den håpløse situasjonen sosialdemokratene har ført dere til.
    Det er opp til hvem som helst å snu seg rundt og se på de sosialistiske landene i verden for å se hvordan det står til der. Og med en leder som er både blind og døv og uten evner eller vilje til å se hvor det svenske demokratiet ønsker å gå, ser det ikke så lyst ut for Sverige, dessverre.

    Og det svenske folket har et legitimt krav på å få vite når de ”etniske svenskene” er i mindretall i eget demokrati. Det har ingen ting med ”islamofobi” å gjøre. Og det burde de ha krav på å få vite fra ”føreren selv”; exstatsminister Løfven.

    Men dessverre, man behøver ikke å være en stor spåmann for å se at det kommer aldri til å skje.

  4. Staffan Anderberg skriver:

    If you cannot beat them. Join them, talk to them and then convince them. Detta kännetecknar ett öppet och fritt samhälle. Inte ett trångsynt och räddhågset land.
    ” Vodkabältets” totalitära människosyn kommer som en trångsynt vind från öst.
    Från Frankrike yttrandefriheten och den öppna diskussionen.
    I Sverige är det högt i tak. Men det förutsätter att Du är PK, rädd och ligger ned i åsiktskorrodoren.
    AL.Med Din kunskap och insikt. Var inte rädd!
    SD kommer att försvinna i ”Öppna landskap” . Men det kräver att samtalen växer fritt!!!

    • annalenalod skriver:

      I princip har du förstås rätt. Men det kräver att de som debatterar har tillräcklig integritet och kunskap för att inte börja röra sig i SD:s riktning. Vilket jag redan tycker mig se att de gör. Jag är inte rädd för att prata med SD, absolut inte. Men jag kan förstå varför somliga är det, de känner sig förmodligen osäkra på hur de ska hantera en del frågor som SD tar upp.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s