Dags för lite SD-arkeologi

ordfront-6-2018Jag gräver i självbiografier skrivna av ledande personer i Sverigedemokraterna eller individer som hoppat av partiet i det nya numret av Ordfront magasin som just kommit ut. Läs artikeln digitalt, genom att teckna en prenumeration, eller köp lösnummer! De böcker jag tar upp är skrivna av Leif Ericsson, f d Zeilon, Micke Jansson, Anders Klarström, Jimmy Windeskog, Daniel Assai och Jimmie Åkesson. (OBS – Jag brukar inte kalla SD fascister, vilket är ett ord som förekommer i rubriken. Rubriker sätts oftast utan att man tillfrågas, och jag visste inte heller den här gången att de skulle använda det ordet. Se gärna mitt blogginlägg från 2014)

Såhär börjar texten:

Högen med egenutgivna insider-böcker om Sverigedemokraterna fylls på, och det finns numera skildringar av partiets hela 30-åriga historia. För alla med intresse för SD-arkeologi kommer här en initierad guide till några av Sveriges sämst korrlästa och sällan recenserade böcker:  SD-självbiografierna! 

20181110_140211Den som vill veta mer om SD:s omdebatterade rötter, bör leta upp en bok av SD:s första partiledare, Anders Klarström. Hösten 2018 släppte han Prima Victoria, Sverigedemokraterna 1988–1995, Självbiografi 2018. Vad som får honom att nu träda fram är oklart, men det verkar inte som att han omvärderat tidigare ställningstaganden.

Att SD inledningsvis hade många medlemmar med bakgrund i nazistiska grupper, inklusive Klarström själv, är väl känt. Samtliga dessa personer får här välvilliga omdömen, och Klarström utgår slentrianmässigt från att de måste ha ändrat sig. Han vill även tona ner sin egen tid i nazistiska Nordiska Rikspartiet, NRP, kring mitten av 1980-talet, som avslutades med en villkorlig dom för bland annat mordhot per telefon. Ungdomligt oförstånd, enligt Klarström. Hans trovärdighet hade ökat om han samtidigt tagit avstånd från de partikamrater i samma rättsprocess som dömdes för betydligt allvarligare brott som mordbrand och ett utstuderat grymt mord på en judisk homosexuell man, men dessa händelser förbigås med tystnad.

Sedan har vi de som radikalisrades ytterligare efter tiden i SD, vilket inte heller tycks bekymra Klarström nämnvärt. Tina Hallgren-Bengtsson började vänstra med Nationalsocialistisk Front, NSF, redan under sin tid i SD, men enligt Klarström ska hon ändå »främst minnas som en klippa i det tidiga SD!«. Den i texten flitigt förekommande Bo Nilsson företräder numera Nordiska motståndsrörelsen och var deras frontfigur i Boden inför valet 2018, men enligt Klarström var Nilsson en »idealist«, om än med »kort stubin och hetsigt humör« vilket gjorde att han ibland sade saker som avvek från partilinjen.

Enligt Klarström hade de flesta av de som bildade partiet redan lämnat det 1992, och han kvarstod nästan ensam i riksorganisationen. Hade han gett upp hade kanske SD rasat ihop då, och inte blivit mer än en fotnot i Sveriges politiska historia. En hisnande tanke. Men så småningom strömmade det till nya krafter, och det var dessa som formade partiet som vi ser idag, snarare än de som satt på det där första mytomspunna mötet på Södermalm 1988.  Lokalt fanns dock visst liv i SD-kroppen och partiet fick sina första kommunala mandat redan 1991, ett vardera i Dals Ed och Höör.

SD bestod, enligt Klarström, de här första åren av en sorglig samling män som verkade ha tillbringat mycket tid på partikansliet. Många var arbetslösa och några lyckades ibland få sina insatser för partiet klassade som av samhället betald praktik (ALU-jobb kallades det). De producerade flygblad och höll glest besökta torgmöten, men fick ändå förhållandevis stor uppmärksamhet i medierna. Varje framträdande skrevs in i den interna partihistorien som milstolpar på vägen.

Den som gillar kändisskvaller kan läsa Klarströms berättelse om Ulf Ekberg, en av de fyra i det internationellt framgångsrika bandet Ace of Base, som enligt texten var betydligt djupare involverad i SD och även i föregångaren BSS än vad som tidigare sagts. Ulf Ekberg trädde senare fram som före detta skinnskalle och gjorde avbön för att han ska ha varit inblandad i våldshandlingar. Ace of Bases debutplatta »Happy Nation« producerades för övrigt av SD:aren Johnny Lindén, som också designade det första omslaget.

NYTT: Det finns faktiskt en sida nu där det går att läsa hela texten.

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politiskt våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten, skriver även om bl a högerpopulism och terrorism.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Dags för lite SD-arkeologi

  1. Ping: Sköldpaddans år – DET GODA SAMHÄLLET

  2. rockyman skriver:

    Att göra gällande (anklaga) vänsterpartiets anhängare för att vara kommunister är inte ett brott. Men dito när det gäller nazistanklagelser mot SD är ett brott.

  3. rockyman skriver:

    Hej Annalena,
    Nu är du inte riktigt sannfärdig mot Thor Fredrik Hoff !!!
    Tänk på att han är norrman och att det av uppenbara skäl finns en avsevärt större vaksamhet i Norge om nazismens inflytande än här i landet. Exempelvis ger ordet ‘grini’ alla norrmän kalla kårar men en svensk fattar ingenting.
    Den svenske författaren Stig Cederholm, känd som skaparen av den seriefiguren Åsa-Nisse, var frivillig SS-soldat under andra världskriget. Till skillnad från Norge har inte hans nazistiska förflutna hindrat framgång i Sverige. Socialdemokraterna har t.o.m. antytt att den frimodige tjuvskytten från Knohult är typisk svensk landsortssosse.
    Jag har inte sett denna film men har förstått att den inte enbart innehåller ”faked facts”:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/WLK7jG/sd-till-naziangrepp-mot-s-med-langfilm
    Men dessa fakta kan du inte förneka genom att benämna dem som ”inte särskilt många”:
    https://www.aftonbladet.se/ledare/a/rLWo5K/da-aftonbladet-tog-fascismens-parti-i-europa
    Kampen mot den nu aktuella nazismen förs inte effektivast genom att försöka påvisa att politiska partier en gång för länge sen hyste element med nazi-sympatier. Tänk på att sossarna, med hjälp av centern, låg bakom rasbiologiska institutet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_för_rasbiologi
    Centerpartiets partiprogram 1933 angav att partiet kämpar mot ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda ”folkmaterialet” mot ”degenererade inflytelser”. Höga partimedlemmar förklarade sin stolthet över att vara antisemiter. Det ledde till de för Sverige fruktansvärt skamliga J-passen: https://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/judeforfoljelserna-under-1930-talet/ett-j-i-alla-tyska-judars-pass
    Torgny Segerstedt, känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, fick under krigsåren stämpeln ”judesjäl” i pannan av Sveriges justitieminister (!).
    Läs gärna ”Nationalsocialistiska raslagar genom statliga anvisningar vid tillämpning inom Svenska kyrkan”. Så var går gränsen i tid för de institutioner (inkl. partier) som otvivelaktigt har en mörk historia med rasism, antisemitism och samarbete med den tyska nazismen?
    Det borde du kanske klargöra ….

  4. rockyman skriver:

    Hej Annalena,
    Din hedervärda kamp mot det onda riskerar utvecklats till tvångsmässighet när du så krampaktigt fortsätter med dina diverse redogörelser i avsikt att påvisa att SD var nazistanstruket en gång för länge sen.
    Men varför inte även titta på det faktum att många högerpartister hade en (täckt) väggtavla med Hitler, varför inte titta på att svenska soldater slogs sida vid sida med tyskarna i Finland, vilket idag firas av kungligheterna:
    https://svenska.yle.fi/artikel/2017/03/13/svenskarna-i-finska-vinterkriget-fler-hade-velat-gora-mer-0
    Varför inte titta centerpartiets partiprogram från 1933 års som angav att partiet kämpar mot ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda ”folkmaterialet” mot ”degenererade inflytelser”.
    Centerpartiet, som då kallades Bondeförbundet, är det parti som sen 1920-talet starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna. Egentligen är det inte konstigt då den rasbiologiska litteraturen ofta framhöll att en ‘sund’ och ‘rasren’ bondebefolkning utgjorde svenska folkets grundstomme”.
    Bland Centerns grundare fanns den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson, som hade intima kontakter med nazisterna i Tyskland. Han hade nära kontakt med Julius Streicher, som var chefredaktör för den nazistiska tidningen Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar.
    Bondeförbundaren Otto Wallén, även han en inflytelserik figur i partiet, talade på nazistiska möten och förklarade 1939 i riksdagen att han var stolt över att vara antisemit. I en riksdagsdebatt ansåg han att t grunden för småföretagarnas problem var att ”tattare och judar” beviljats svenskt medborgarskap.
    Bondeförbundaren KG Westman, som var justitieminister (!) i krigsårens samlingsregering, kallade antifascisten Torgny Segerstedt ”judesjäl”. Annie Lööf beundrar och hyllar partiets grundare. Det klingar falskt när hon klagar på SD utan att ha gjort upp med sitt eget partis mörka bakgrundshistoria.
    SLU-bladet, ungdomsförbundets tidning, skrev i en typisk kommentar 1938: ”den svenska bondeklassen älskar heller inte judarna över hövan… en utrensningsaktion mot icke önskvärda element kan snart vara på tiden.”
    Centerledaren Maud Olofsson medverkade till att bagatellisera Adolf Hitler och den tyska nationalsocialismen när hon engagerade en person i nej-kampanjen som vanemässigt jämställer det demokratiska EMU-projektet med det nazistiska Tredje Riket. Detta är särskilt obehagligt med tanke på att hon som centerpartist inte förstod det anstötliga i det hon sade. Hon begrep inte varför vi blev upprörda.
    Exemplen ovan kan mångfaldigas. Centerpartiet har otvivelaktigt en mörk historia med rasism, antisemitism och samarbete med den tyska nazismen. Vid sidan av nazisterna var det det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt program.
    Du borde skriver en bok om Centerpartiet med den alternativa titel: Min Kramp 2.0

  5. rockyman skriver:

    Hej Annalena,
    Du håller krampaktigt fast vid diverse redogörelser i avsikt att påvisa att SD var nazistanstruket en gång för länge sen. Varför inte titta på det faktum att många högerpartister hade en (täckt) tavla på Hitler, varför inte titta på att svenska soldater slogs sida vid sida med tyskarna i Finland, vilket idag firas av kungligheterna:
    https://svenska.yle.fi/artikel/2017/03/13/svenskarna-i-finska-vinterkriget-fler-hade-velat-gora-mer-0
    Varför inte titta centerpartiets partiprogram från 1933 års som angav att partiet kämpar mot ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda ”folkmaterialet” mot ”degenererade inflytelser”.
    Centerpartiet, som då kallades Bondeförbundet, är ett parti som sedan 1920-talet starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna. Och det är egentligen inte konstigt då den rasbiologiska litteraturen ofta framhöll att en ‘sund’ och ‘rasren’ bondebefolkning utgjorde svenska folkets grundstomme”. 
    Bland Centerns grundare fanns den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson, som hade intima kontakter med nazisterna i Tyskland. Otto Wallén, även han en inflytelserik figur i partiet, talade på nazistiska möten och förklarade 1939 i riksdagen att han var stolt över att vara antisemit. Dessa personer hyllar Annie Lööf idag.
    SLU-bladet, ungdomsförbundets tidning, skrev i en typisk kommentar 1938: ”den svenska bondeklassen älskar heller inte judarna över hövan… en utrensningsaktion mot icke önskvärda element kan snart vara på tiden.”
    Centerledaren Maud Olofsson medverkade till att bagatellisera Adolf Hitler och den tyska nationalsocialismen när hon engagerade en person i nejkampanjen som vanemässigt jämställer det demokratiska EMU-projektet med det nazistiska Tredje Riket. Detta är särskilt obehagligt med tanke på att just .
    Maud Olofsson förstod inte det anstötliga i det hon säger. Hon begrep inte varför vi blev upprörda. Och detta är extra betänkligt just på grund av att centerpartiet i detta avseende har en mörk historia. Vid sidan av nazisterna var det det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt program.
    Bondeförbundaren Otto Wallén, som öppet kallade sig antisemit, ansåg i en riksdagsdebatt att grunden för småföretagarnas problem var att ”tattare och judar” beviljats svenskt medborgarskap.
    Bondeförbundaren KG Westman, som var justitieminister i krigsårens samlingsregering, kallade antifascisten Torgny Segerstedt ”judesjäl”.
    Den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson var en av grundarna av bondeförbundet – och han hade nära kontakt med Julius Streicher, som var chefredaktör för den nazistiska tidningen Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar.
    Exemplen ovan kan mångfaldigas. Centerpartiet har otvivelaktigt en mörk historia med rasism, antisemitism och samarbete med den tyska nazismen.
    Du borde skriver en bok om det med den alternativa titel: Min Kramp 2.0

  6. Thor Fredrik Hoff skriver:

    Det er selvfølgelig ugreit at det har vært nazister blandt partiets stiftere. Hvor mange var de? Men et annet interessant spørsmål er hvor mange nazister det var før, under og etter 2.VK i det socialdemokratiske partiet!

Lämna ett svar till annalenalod Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s