Det har pratats en del om texten till den välkända jul/vinter-låten ”Baby it’s cold outside” på sistone och ett förmodat sexistiskt, rentav våldstäktsförhärligande, budskap. Jag hörde att Karin Magnusson tog upp det i SVT:s morgon-TV häromdagen och nu har jag just läst en krönika av Erik Helmerson i DN. (som för all del försöker nyansera diskussionen något). Under året har det dessutom kommit en ny text som betonar samtycke i sexuella relationer och som framförs på skiva av John Legend och Kelly Clarksson. (Vill ni se hur den skiljer sig från orginalet läs Vecko-Revyns artikel.)

Vi tog upp det här redan i förra årets julradioprogram i P4 som blev alldeles för långt, och vi tvingades därför stryka vissa partier. I efterhand kan jag tycka att det var synd att just det här partiet togs bort, och att vi inte satte in det i årets program i stället. Bakgrunden till låten är nämligen en helt annan. Såhär står det i manuset för förra årets upplaga av ”Bland lutfisk, cowboys och hawaiitomtar – julmusiken du inte visste fanns” (jag har fyllt i vissa ord för det föreligger inte ett exakt manus, bara ungefär vad vi ska säga, dessutom säger vi sällan det som står i manus – men det är en annan historia):

”Vi anstränger oss inte för att vara aktuella, men jag måste ändå ta upp det här med att alla hela tiden ska stoppa sådant de inte gillar. Att alla är så lättkränkta. Som den här ganska vanliga lite jazziga jullåten ”Baby it’s cold outside” från 1944.

Vad är det med den?

Att en radiostation i Cleveland slutat spela den, enär det anses vara olämpligt att spela idag efter metoo eftersom texten utmanar gränsen för samtycke, låten handlar alltså om en kvinna som är på väg hem men övertalas av en man att stanna kvar, antagligen för att ha sex med honom, och vad är det han stoppar i hennes drink?

– Världen vi lever i är lite extra känslig nu, och folk blir lätt förolämpade, men i en värld där metoo äntligen har gett kvinnor den rösten de förtjänar har låten ingen plats, säger programledaren Glenn Anderson.

(Sedan skulle vi spela en snutt av Tom Jones version av ”Baby it’s cold outside”, det parti där han försöker ragga upp henne och man hör henne säga: ”what’s in that drink?”)

Det har även kommit en del feminister som försvarar låten och menar att de som bara tar just den raden med drinken missar hela upplägget. Låten är den skriven av Frank Loessner, känd för att ha skapat musik till olika musicals som Guys and Dolls och som skapat en rad standards i en lättare jazzgenre, som skrev den för att framföras som en duett med hans fru på privata fester. Den brukade avsluta festen, när de tyckte att folk skulle gå hem, och det blev ett uppskattat återkommande inslag.

Först 1949 sålde Loessner rättigheterna till att använda den till filmbolaget MGM som inkluderade den i filmkomedin Neptunes daughter, och den blev omedelbart en stor succé.

En rimligare tolkning, om man lyssnar på texten, är att kvinnan verkligen vill stanna, men också inser att det är fullständigt tabu, och att hennes föräldrar och många andra skulle misstycka om hon gjorde det. Hon letar alltså efter en anledning att stanna, utan att känna sig skyldig, och mannen skyfflar på med argument som hon kan försvara beslutet att stanna med, som att det är kallt ute.

I filmen Neptunes daughter framförs låten först med Esther Williams – ni vet hon som mestadels konst-simmade sig igenom sina filmer, fantastisk om ni frågor mig, älskar konstsim, och Ricardo Montalban – och de nojsar tämligen jämlikt, som en slags lek.

Men det verkligen intressanta uppstår i nästa scen där det i stället är det andra paret i filmen, Betty Garrett and Red Skelton, och där man vänt på perspektivet. Nu är det i stället han som försöker gå hela tiden, och hon som håvar tillbaka honom (ofta genom att dra honom i slipsen) och kommer med invändningar. I båda fallen stannar paren hos varandra och tillbringar natten tillsammans.”

Min kommentar när jag läser det här ett år efteråt är att jag känner en tilltagande irriation över hur människor alltid försöker göra om världen så att den passar deras agenda. Allt handlar inte om metoo, även om jag verkligen uppskattar det som hände och de effekter som hela debatten har haft på många branscher. Det finns också män och kvinnor som raggar på varandra och faktiskt vill ha sex med varandra, om någon minns? Dessutom kan man inte plocka upp ett stycke som har några år på nacken som ”Baby it’s cold outside” och tro att det ska matcha perfekt med dagens debattklimat.

PS: Årets upplaga av ”Bland lutfisk, cowboys och hawaiitomtar – julmusiken du inte visste fanns” går ikväll, juldagen, kl 19.03 i P4, eller lyssna på webben efteråt.