Kan inte låta bli att delge er denna underbara bild av en digital konferens.

De flesta av mina föreläsningar just nu blir inställda eller uppskjutna till i höst, utom ett fåtal som görs digitala. Det senare är en ny upplevelse för min del. Men en intressant sådan. Tidigare har jag förstås genomfört intervjuer via Skype och själv svarat på frågor på samma sätt. Men att genomföra en regelrätt föreläsning är något annat.

Jag har föreläst för journalisteleverna vid JMK i Stockholm i olika omgångar, och på senare år oftast för att prata om högerpopulism och hur man hanterar sådana partier som journalist. I år blev föreläsningen virtuell via zoom, det verktyg de flesta verkar arbeta med. Det var en relativt stor grupp elever, räknade inte men säkert lika stor som de grupper jag brukar prata för på JMK.  Utmaningen var inte, visade det sig, att de skulle känna sig delaktiga. Eleverna verkar redan bekväma med verktyget och ställde minst lika många frågor som vanligt. Jag vet inte om det känns enklare när de bara är med via sina röster, endast ett fåtal hade valt att visa sig i bild. Det gjorde ingenting. Jag tyckte att det var förvånansvärt lätt och enkelt att föra samtal.

Det gick också relativt enkelt att visa Power Point-bilder, även om det hängde sig några gånger. Jag hade bantat antalet bilder, och kände väl att det inte gick lika lätt att hoppa mellan fokus på bilder och på det jag säger. Men det går nog att finslipa. Har länge tänkt att jag vill föreläsa mer digitalt, och det är ju synd att det blir av bara för att det finns ett hot som gör det nödvändigt. Men tycker definitivt att det har gett mersmak.