Allt fler verkar inse att det finns omfattande problem med systemet med gode män och förvaltare, vilket vi tog upp i filmen ”Alices Babs förlorade rättigheter”. Veckans ”Uppdrag granskning” beskriver ett fall som delvis liknar det som hände Alice. Det som slog mig mest när jag såg programmet var hur en gode man försökte ta över en persons liv och begränsa hans kontakter med omvärlden. En god man har juridiskt mycket mindre befogenheter än en förvaltare, och egentligen ska inte ens en förvaltare ha möjlighet att agera såhär. Men ändå sker det uppenbarligen.
Jag reagerade också över att justitieminister Beatrice Ask verkar så omedveten om problemen och tror att det går att bara laga och lappa systemet. Även vi konstaterade i våra efterforskningar att de planer som finns på förändringar framför allt handlar om att göra det bättre för de som blir ställföreträdare. Det behövs säkert förändringar där också, men man borde verkligen göra något radikalt även vad gäller ökad rättstrygghet för personer som drabbas av en dålig gode man eller en förvaltare (och jag vet att många är väldigt duktiga och gör ett bra jobb, det är inte dessa jag vill åt). Det är inte rimligt att exempelvis så många inte ens uppfyller minimikraven, att vara ostraffade och utan skulder, vilket Uppdrag granskning visade.
Även veckans Kaliber i P1 tar upp frågan om förvaltare. Där handlar det om Martin som blev satt under förvaltare utan att förstå varför. Det tog 15 år innan han blev fri att bestämma själv igen. Debatten om Alice Babs gick lite andra vägar än jag önskat, men jag är mycket nöjd med att förvaltarfrågan ändå ger upphov till diskussioner i andra sammanhang. Det är jag övertygad om att Alice hade önskat. Slutligen vill jag igen uppmana till läsning av Lisa Magnussons utmärkta rapport ”Omyndigförklarad” som ger mycket av bakgrund och fakta.
Anna-Lena Lodenius 