Anna-Lena Lodenius

Vad visste Åkesson om SD på 90-talet?

Publicerat den 25 februari, 2014 av annalenalod

Diskussionens vågor går höga om Jimmie Åkessons framträdande i TV-programmet ”Nyfiken på” där partiledarna grillas (?) av samtalsteurapeuten Poul Perris. Det är ett snällt programkoncept som ger politikerna möjlighet att framställa sig från sina bästa sidor. Men efter SD-ledarens program ifrågasätter många om det var en riktig bild som Jimmie Åkesson gav av det 90-tal då han gick med i SD.

Var det verkligen någon invandring att tala om i Sölvesborg på 90-talet? Bloggen ”Inte rasist men…” försöker reda ut detta så grundligt som någon kan begära. Det finns också ett TV-klipp från slutet av 90-talet där Åkesson berättar att det faktiskt inte är så mycket invandring i hans hemstad, han ser mer problem i andra kommuner och på det nationella planet. Kanske minns han helt enkelt fel, eller så tycker han bara att det är en bättre historia om han konfronterades med invandring redan i sin ungdom. (Samma sajt påstår även att det var Åkessons gäng som bråkade, men där har hans gamla lärare en annan bild, han minns Åkesson som rätt timid.)

En annan fråga många diskuterar är hur SD såg ut på 90-talet, och hur mycket Jimmie Åkesson visste om de mörkare sidorna av partiet. Inte så mycket, säger han själv. Där kan han rimligen inte tala sanning, att det fanns nazister i SD även på ledande poster vid den tiden var något som diskuterades mycket just då. Om Åkesson gjorde research om olika partier, som han berättar att han gjorde, måste han helt enkelt ha fått reda på det.

Jag medverkade i Studio 1 i eftermiddags och dåvarande SD-ledaren Micke Jansson, numera riksdagsman för partiet, fick också ge sin bild. Han förnekade inte att det fanns mycket problem inom partiet framför allt före hans tid, men även senare. Det tog tid att förvandla SD. Här tror jag egentligen att han är ganska uppriktig. Jansson kom från Centern. Han hade ambitioner att få bort uniformerna, nazisterna och skinnskallarna.Frågan som inte besvaras är varför han valde att genomföra en så omfattande förändring av SD i stället för att försöka få till stånd ett nytt parti, eller hitta något mindre kontroversiellt småparti att utgå ifrån.

Man ska inte glömma att det fanns många invandringskritiska, eller möjligen invandringsfientliga, småpartier i den delen av Sverige som Jimmie Åkesson växte upp. Jag räknade till ett sådant lokalt parti i mer än varannan kommun kring början av 2000-talet, många fanns långt tidigare. Idag har de flesta gått med i SD, vilket är en förklaring till att partiet har ett så stort stöd i södra Sverige (både Skåne och Blekinge). Men de flesta av dessa partier var inspirerade av Fremskridtspartiet och Glistrup i Danmark, och möjligen Bert och Ian. Här saknades totalt hakkors och judehat. Så varför köpte Jansson, och senare Åkesson, att SD hade den här belastningen? Det är historia, som Micke Jansson påpekade i radio. Jovisst, men en historia som uppenbarligen fortsätter att fängsla. (Läs gärna min sammanställning av SD:s historia.)

PS – flygbladet ovan är gammalt, före 2003 enligt min anteckning, men inte så tidigt som 90-talet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt högerpopulism, Jimmie Åkesson, nazism, Poul Perris, SD, Sverigedemokraterna | 6 kommentarer

Asta Gustafsson, populistisk pionjär

Publicerat den 23 februari, 2014 av annalenalod

Bilden är hämtad ur filmen ”Sweden heaven and hell”, en slags italiensk fejkdokumentär om det märkliga Sverige och en aspekt som ägnas mycket uppmärksamhet är förstås den svenska synden. Asta Gustafsson dyker upp som värdinna på en swingersklubb. Något som faktiskt verkar ha haft åtminstone lite med verkligheten att göra, även om scenerna i filmen är uppenbart fejkade.

Flera har hört av sig med frågor och kommentarer om de sista raderna i inlägget om ännu en inkarnation av Framstegspartiet i Sverige där jag tipsade om Asta Gustafssons originella inhopp i politiken och roll som en svensk mycket tidig populistisk missnöjespolitiker på 1970-talet. Därför väljer jag att återkomma till henne.

Asta Gustafsson, ursprungligen från Åland och även känd som porrförfattare, var som jag berättade den första som bjöd in den framgångsrika missnöjespolitikern Mogens Glistrup till Sverige. Hon var initiativtagare till ett eget litet politiskt parti som hette Fria Samhällspartiet, och försökte även samla den tidens små populistiska partier kring sig. Några av dessa mer eller mindre illustra partier – ofta i stort sett enmansprojekt – levde kvar när jag själv började studera högerextremismen i mitten av 1980-talet.

Jag tänker exempelvis på taxichauffören Rolf Pettersson som drev närradiostationen Öppet Forum i Stockholm (fälldes för hets mot folkgrupp flera gånger) samt Lennart Nyberg med sitt Opinionspartiet som från början hette Reform-Ekonomerna och senare Rikshushållarna. En lista med det sista namnet fick för övrigt 3 röster så sent som i valet 2010, Nybergs specialitet har alltid varit att mixa in kända (och helt ovetande) personer på sina listor, Daniel Westling och Lars Ohly hamnade på hans senaste.

Fria Samhällspartiet förde i likhet med de betydligt mer framgångsrika systerpartierna i Danmark och Norge (och senare Ny demokrati i Sverige) en kamp för lägre skatt och mindre byråkrati. Dessutom ville Fria Samhällspartiet sänka priserna på vin och sprit och införa reklam i TV (i likhet med flera av de skånska missnöjespartierna, t ex Skånepartiet). Därtill fanns några udda punkter på programmet som att u-hjälpen skulle vara frivillig och att man skulle ta (oklart hur) pengar från oljeschejkerna i stället, behålla mellanölet samt stöd åt hemmafruarna som ett led att värna om sunda könsroller i familjen.

Invandringsfrågan fanns faktiskt också med på ett hörn, och vid partistämman 1975 röstade tio medlemmar av fjorton (fler var de inte) mot invandring. Men frågan tycks inte ha engagerat Asta själv och fick aldrig någon framträdande plats i partiets propaganda.

Allt detta vet jag eftersom jag läst den artikel jag tipsade om av Martin Kristenson. Testa en bättre sida än den jag tipsade om förut på Stupidonyheter med artikeln i faksimil från Kapten Stofil nr 39-40/2011 som blev det sista innan tidskriften lades ner (sajten innehåller för övrigt även en mängd andra intressanta artiklar varav många ur samma publikation). Från Martin kommer även tipset om följande intervju med Asta Gustafsson i programmet Fredagskväll med Mona Krantz som lagts upp på sajten Radiogodis (Asta kommer in strax efter 9 minuter). Den som lyssnar får en märklig inblick i denna utomordentligt världsfrånvända kvinnas värld.

NYTT: Sedan blogginlägget skrevs har Martin Kristenson gett ut en del av sina artiklar i bokform. Även en omarbetad och utvidgad version av hans artikel om Asta Gustafsson finns med i boken ”Vårt kära strunt” som säljs via olika nätbokhandlar.

Publicerat i Uncategorized | Märkt Asta Gustafsson, Öppet forum, Fria Samhällspartiet, högerpopulism, Kapten Stofil, Lennart Nyberg, Martin Kristenson, Mogens Glistrup, Opinionspartiet, Reform-ekonomerna, Rikshushållarna, Skånepartiet, Stupido, Stupidonyheter | 3 kommentarer

Avhoppade SD:are bildar nytt parti

Publicerat den 21 februari, 2014 av annalenalod

Ett nygammalt parti har sett sin födelse, nu återlanseras Framstegspartiet av några avhoppade sverigedemokrater. I fronten står Allan Jönsson, tidigare första namnet i SD:s starkaste kommun Bjuv där partiet fick nästan en femtedel av rösterna 2010.

Det nya partiet, som bildades för några veckor sedan vid ett möte i Jönköping, uppges vara inspirerat framför allt av det norska Fremskrittspartiet. Kritiken mot SD handlar bland annat om toppstyrning och ett allt för stort fokus på invandringsfrågorna. I Norge har Fremskrittspartiet en bredare profil, och det är något som Framstegspartiet vill efterlikna (även om invandringsfrågorna fortsatt får en stor betydelse).

Allan Jönssons roll i bildandet av det nya partiet är oklar. Han lät sig nyligen omväljas som ordförande i SD i Bjuv, och har tidigare uttryckt förvåning över partibildningen. Nu hävdar han att han väckte idén redan förra året, men att andra personer tog över och långt senare tillfrågade honom om att bli ordförande i den interimistiskt tillsatta styrelsen. En viktig pusselbit är hur som helst Tomas Olsson som i likhet med Allan Bjuv var ledande i en tidigare inkarnation av Framstegspartiet som satt i Bjuvs fullmäktige 1988-2006, för att sedan ombildas till Sverigedemokraterna.

Skåne är SD:s starkaste fäste, och grunden utgörs av en mängd lokala missnöjespartier varav vissa tidigare kallat sig just Framstegspartiet. Dessa har tidigare samarbetat inom ramen för exempelvis alliansen Skånes väl i Region Skåne. Den komplicerade historien bakom partinamnet Framstegspartiet i Skåne och hela Sverige låter sig knappast berättas i några få meningar. Jag berörde den i ett avsnitt redan i min och Stieg Larssons bok ”Extremhögern” 1991.

En bakgrund till hela situationen med mängder av missnöjespartier i Skåne finns i min artikel ”Slutna landskap” från Ordfront magasin 2001. När jag skrev den fanns ett invandringskritiskt missnöjesparti i mer än varannan skånsk kommun, och bara någon enstaka hade då gått över till SD. Men det ändrade sig som bekant med tiden. I ett bidrag till antologin ”Högerpopulism” från 2009 beskriver jag SD:s historia och jag tar då särskilt upp rötterna i den skånska myllan som betytt minst lika mycket som den bakgrund i Bevara Sverige Svenskt och bland personer med nazistiskt förflutet som oftare lyfts fram.

Vad ska man då tro om det nya Framstegspartiets chanser? Lokalt kan de kanske få en del röster i kommuner med starka profiler som lämnar SD. Men för övrigt tror jag inte SD har någon anledning att känna oro.

Mer information: Framstegspartiets hemsida, HD1, HD2, HD3, HD4, HD5, HD6, HD7, ledare i HD, Nyheter24, Sydnytt1, Sydnytt2, Expo, P4 Jönköping, Expressen

Bonustips: Den allra första som bjöd in det danska Fremskridtpartiets ledare Mogens Glistrup till Sverige var ledaren för Fria Samhällspartiet Asta Gustafsson som redan 1974 försökte samla några av den tidens missnöjespartier. Hela historien om denna milt sagt egendomliga kvinna har tecknats ner av Martin Kristenson och finns att läsa i antologin ”Vårt kära strunt” och på Stupidos hemsida.