Bilden är hämtad ur filmen ”Sweden heaven and hell”, en slags italiensk fejkdokumentär om det märkliga Sverige och en aspekt som ägnas mycket uppmärksamhet är förstås den svenska synden. Asta Gustafsson dyker upp som värdinna på en swingersklubb. Något som faktiskt verkar ha haft åtminstone lite med verkligheten att göra, även om scenerna i filmen är uppenbart fejkade.
Flera har hört av sig med frågor och kommentarer om de sista raderna i inlägget om ännu en inkarnation av Framstegspartiet i Sverige där jag tipsade om Asta Gustafssons originella inhopp i politiken och roll som en svensk mycket tidig populistisk missnöjespolitiker på 1970-talet. Därför väljer jag att återkomma till henne.
Asta Gustafsson, ursprungligen från Åland och även känd som porrförfattare, var som jag berättade den första som bjöd in den framgångsrika missnöjespolitikern Mogens Glistrup till Sverige. Hon var initiativtagare till ett eget litet politiskt parti som hette Fria Samhällspartiet, och försökte även samla den tidens små populistiska partier kring sig. Några av dessa mer eller mindre illustra partier – ofta i stort sett enmansprojekt – levde kvar när jag själv började studera högerextremismen i mitten av 1980-talet.
Jag tänker exempelvis på taxichauffören Rolf Pettersson som drev närradiostationen Öppet Forum i Stockholm (fälldes för hets mot folkgrupp flera gånger) samt Lennart Nyberg med sitt Opinionspartiet som från början hette Reform-Ekonomerna och senare Rikshushållarna. En lista med det sista namnet fick för övrigt 3 röster så sent som i valet 2010, Nybergs specialitet har alltid varit att mixa in kända (och helt ovetande) personer på sina listor, Daniel Westling och Lars Ohly hamnade på hans senaste.
Fria Samhällspartiet förde i likhet med de betydligt mer framgångsrika systerpartierna i Danmark och Norge (och senare Ny demokrati i Sverige) en kamp för lägre skatt och mindre byråkrati. Dessutom ville Fria Samhällspartiet sänka priserna på vin och sprit och införa reklam i TV (i likhet med flera av de skånska missnöjespartierna, t ex Skånepartiet). Därtill fanns några udda punkter på programmet som att u-hjälpen skulle vara frivillig och att man skulle ta (oklart hur) pengar från oljeschejkerna i stället, behålla mellanölet samt stöd åt hemmafruarna som ett led att värna om sunda könsroller i familjen.
Invandringsfrågan fanns faktiskt också med på ett hörn, och vid partistämman 1975 röstade tio medlemmar av fjorton (fler var de inte) mot invandring. Men frågan tycks inte ha engagerat Asta själv och fick aldrig någon framträdande plats i partiets propaganda.
Allt detta vet jag eftersom jag läst den artikel jag tipsade om av Martin Kristenson. Testa en bättre sida än den jag tipsade om förut på Stupidonyheter med artikeln i faksimil från Kapten Stofil nr 39-40/2011 som blev det sista innan tidskriften lades ner (sajten innehåller för övrigt även en mängd andra intressanta artiklar varav många ur samma publikation). Från Martin kommer även tipset om följande intervju med Asta Gustafsson i programmet Fredagskväll med Mona Krantz som lagts upp på sajten Radiogodis (Asta kommer in strax efter 9 minuter). Den som lyssnar får en märklig inblick i denna utomordentligt världsfrånvända kvinnas värld.
NYTT: Sedan blogginlägget skrevs har Martin Kristenson gett ut en del av sina artiklar i bokform. Även en omarbetad och utvidgad version av hans artikel om Asta Gustafsson finns med i boken ”Vårt kära strunt” som säljs via olika nätbokhandlar.
Förra våren kom jag och Mats Wingborg med en ny upplaga av boken 
Anna-Lena Lodenius 