Anna-Lena Lodenius

Näthat har ingen politisk färg

Publicerat den 12 februari, 2013 av annalenalod

Jag tycker mig se en tydligt tendens till att många debattörer (efter Uppdrag granskning senaste program) definierar näthat för snävt. De utgår självklart från att allt näthat, åtminstone det som är värt att ta på allvar, utgår från extremhögern. Men varför ska vi tillåta ordval från andra grupper, exempelvis vänstern, som skulle ge kvällstidningsrubriker om det kom från extremhögern? Dessutom retar det mig oerhört att grova formuleringar från framför allt vänsterhåll lämnar fältet öppet för högerextremister att bagatellisera det hat som produceras i de egna leden. (se t ex Avpixlat)

Jag säger inte att det är samma sak (varför måste man påpeka det hela tiden när man tar upp den här frågan?). Jag är självklart också medveten om att det grova våldet är klart överrepresenterat inom extremhögern. Men det är faktiskt inte särskilt vanligt att ens extremhögerns debattörer tar till handgripligheter, det mesta tilldrar sig på nätet, oavsett politisk färg på debattören.

Vänstern utgår ofta från att ett grovt språk inte tas på allvar eftersom alla förstår det ”goda” syftet. Skrattar man inte åt ”satir” har man ingen humor. Vem bestämmer vad människor ska tycka är kränkande eller kul? Rimligen den som drabbas, så brukar det vara när det gäller kränkningar (jämför lagen om kränkande särbehandling i skolan, diskrimineringslagstiftningen, den ideala hanteringen av mobbning etc).

Som bloggare och granskare av både extremhöger och extremvänster kan jag rapportera att vänstern är minst lika jobbigt att ha att göra med under perioder som jag haft öppet kommentarsfält. Det är lika mycket kampanjer där samma person skickar mängder av kommentarer och samma kommentarer skickas överallt, samma nedsättande, kränkande språk, samma angrepp på mig som person, kopplat till hur jag ser ut etc. Näthat är helt enkelt, som jag ser det, en företeelse som växt fram på alla fronter och bakom det står individer med skilda intressen. Debattkulturen på nätet är ett fenomen i sig.

Se även Paulina Neuding i Svd, Svensson, Isobel Hadley-Kamptz 1, Isobel Hadley Kamptz 2

Publicerat i Uncategorized | Märkt Anders Svensson, högerextremism, Isobel Hadley-Kamptz, näthat, Paulina Neuding, politiskt våld, Uppdrag granskning, vänsterextremism | 4 kommentarer

Det finns ingen ”invandringsfråga”

Publicerat den 10 februari, 2013 av annalenalod

Det kan tyckas lite märkligt att dra upp en gammal debatt från i höstas. Men faktum är att jag hamnar i diskussioner kring detta var och varannan dag, och har insett hur många, och långt ifrån bara främlingsfientliga grupper och individer, uppriktigt inte förstår vad jag menar. Därför tar jag det hela ett varv till:

I oktober debatterades en partiledardebatt i SVT:s Agenda där en av frågorna som togs upp var ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. Jag hörde till kritikerna som menade att den typen av formuleringar är att gå SD:s och andra främlingsfientliga krafters ärenden.

Min huvudtes var att det aldrig någonsin finns en anledning att betrakta alla som är födda utanför Sverige gränser på samma sätt och ens prata om dem i samma mening. Det finns däremot mängder av frågor som relaterar till att människor flyttar. Man kan självklart diskutera flyktingkvoter, arbetskraftsinvandring etc. Men tanken att det finns något som förenar alla som invandrat är absurd.

Många människor, inte bara SD:are, har en oreflekterad känsla av att en invandrare är något i grunden avvikande och mer eller mindre dåligt. En invandrare som anpassar sig ses som svensk och avförs från diskussionen. En invandrare kommer per definition från länder som är kulturellt annorlunda och beter sig annorlunda, ”invandringsfrågan” kan aldrig handla om norrmän eller akademiker från USA. Allt för många tar oreflekterat över ett sådant synsätt. SVT borde vara mer varsamma med orden när de sätter ihop partiledardebatter och även i andra sammanhang för att inte underblåsa främlingsfientliga strömningar.

I oktober debatterade jag detta på SVT Debatt, här är mitt inlägg som känns minst lika aktuellt som då.

Publicerat i Uncategorized | Märkt Agenda, främlingsfientlighet, högerpopulism, partiledardebatt, SD, Sverigedemokraterna, SVT, SVT Debatt | 4 kommentarer

Så har näthatet drabbat mig

Publicerat den 8 februari, 2013 av annalenalod

Jag har väntat lite med att skriva något om Uppdrag gransknings program om näthat mot kvinnor. Trots att jag vet bättre än de flesta vad de handlar om. I snart trettio års tid har jag skrivit om rasism och främlingshat, det får man inga pluspoäng för i vissa kretsar. Det är ju som många påpekat: Sedan debatterna flyttade ut på nätet har det blivit enklare att framföra hatiska uppfattningar, den som måste skriva ett brev och posta det hinner tänka efter. (Jag får fortfarande ett och annat hatiskt brev, mest från äldre människor att döma av språket, en del skriver t o m på skrivmaskin!)

Samtidigt, eftersom jag hållit på så länge, är jag kanske också mer luttrad än de flesta (hävdar inte att det är bra, bara konstaterar). Jag brukar inte prata om hot mot mig. Det lärde jag mig för länge sedan av en polis. Ju mer man pratar om det, ju värre blir det. Det stämmer till en del, den som ständigt uppmärksammar att de blir hotade och hatade råkar ut för ännu mer sådant. Det är som de som retades på skolgården, den som reagerar är mer tacksam att ge sig på. Den låga nivån befinner sig många av de som trakasserar en på. Många är säkert också väldigt unga. Men inte alla, vilket framgår av Uppdrag gransknings program.

För mig personligen, om jag ska orka arbeta med de här frågorna år ut och år in, var det kanske ett klokt beslut. I mitt fall har det nog bidragit till att många tröttnat, åtminstone känns det i mitt fall som det blivit bättre. Eller så har jag fallit för åldersstrecket och blivit en tant som de inte tycker det är så kul att slänga sexistiska glåpord efter.

Min första tanke när jag såg förhandsinformation om programmet var: Är kvinnor verkligen mer hatade på nätet? Jag är inte så säker, tror det kan vara rätt jämnt fördelat, otidigheter är legio i många debattforum på nätet. Det som skiljer är nog framför allt att hatet blir så personligt och har sexistiska inslag, kränkande påståenden om utseende etc kanske inte lika ofta drabbar män. Men visst har det hänt något, om jag jämför bakåt i tiden.

När jag började som journalist såg många rasister män som de riktiga motståndarna, de som skulle nitas, och kvinnor som veka och förledda av männen de samarbetade med, inte självständigt tänkande personer. Många rasister behandlade faktiskt kvinnor bättre, det tror jag Stieg Larsson som jag skrev boken ”Extremhögern” tillsammans med skulle ha hållit med om. Så är det inte så länge.

Långa perioder har jag försökt hålla kommentarsfältet öppet på min blogg och bemödat mig att svara så gott jag har kunnat. I längden blev det ohållbart, och kändes föga konstruktivt. Jag vet att jag mött viss respekt, även från vissa inom den nationalistiska miljön, för att jag försökt. Men det finns alldeles för många som inte är värda den uppmärksamhet och tid man lägger ner. ”Mata inte trollen”, säger mina vänner.

Tyvärr kan jag ju inte påverka vad människor skriver på andra ställen på nätet. Jag har samma erfarenhet som Katarina Mazetti (P1 Morgon i morse) att om lögner, saker man aldrig sagt, upprepas tillräckligt länge tas det för sanna. Dessa påståenden kan förfölja en i åratal. Dessutom händer det, har jag varit med om, att lögnerna fortplantar sig till vanliga medier och andra journalister.

Det är bra att SVT tar ett samlat grepp och lyfter fram många samtidigt. Då syns mönstret mycket tydligare, förmodligen blir trycket på var och en som framträder mindre. Kanske, är min förhoppning, att någon av de som håller på faktiskt inser hur sjukt det är att uttrycka sig på det här sättet på nätet. Att det finns en människa som mottagare av kött och blod. Kanske också att sajter som Avpixlat (och här borde SD verkligen inse sitt ansvar, för sajten används av många av partiets sympatisörer) börjar hålla efter de värsta avarterna.