Ser fram emot en rad filmer som jag inte hunnit se, några har inte ens haft premiär. I morgon visas ”Äta, sova, dö” på Årstabion, min grannbio. Ett fantastiskt ställe där man för 60 kronor kan se relativt nya filmer i grannskapet och dricka kaffe ur plastmugg – tänk att de inte har kaffe på andra biografer! Dessutom ny digital utrustning, helt ok bild och ljud med andra ord. Är som sagt nyfiken på denna rosade film, men klart skeptisk till att regissören Gabriela Pichler tydligen accepterat Robespierre-priset som delas ut av Jan Myrdal Sällskapet (tillsammans med det större Leninpriset som i år går till Maj Sjöwall, se SVT Kultur). Vänsterns oförmåga att montera ner sina ikoner är obegriplig och stötande. Att som 2012 års mottagare av priset Sven Lindqvist ta emot priset men ifrågasätta namnet är också tveksamt (Hallandsposten).
Filmen ”Dom över död man” om Torgny Segerstedt verkar klart intressant (se t ex SvDs recension). ”Zero Dark Thirty” lär inte förändra mitt liv men känns ändå som en film jag vill se (AB). ”The master” av Paul Thomas Anderson (recension SvD) kritiserar sektliv och scientologerna och det ligger ju nära frågor jag arbetar med – senast i går besökte jag Fryshusets CIDES-projekt där vi bland annat pratade sektavhopp.
Bland filmer som ännu inte haft premiär ser jag fram emot ”Hitchcock” med Helen Mirren och Anthony Hopkins. ”A liar’s autobiography”, en lögnaktig historia om Monty Phytons Graham Chapman, har premiär i England den 8 februari, visas på Göteborgs filmfestival men när det går att se den i övrigt i Sverige har jag ingen aning om. Den verkar extremt lovande. Eller för att citera Graham Chapman själv i trailern: ”Den bästa film jag sett sedan jag dog”.
PS: Missa inte klippen från Graham Chapmans begravning, via mitt tidigare inlägg om begravningstal. Hela talet finns utskrivet på bloggen ”Älskade dumburk”. Lysande! Läs gärna också Peter Englunds text om när Leninpriset gick till Mattias Gardell 2009, vilket föranledde honom att instifta ett eget Pol Pot-pris.
Anna-Lena Lodenius 