Noterar att SD söker en ny vallåt till valrörelsen 2014. Det är begripligt att de letar nya förmågor, de tidigare försöken att skriva partimusik har väl inte varit så imponerande (se nedan). Den här gången utlyses en tävling för att hitta rätt låt. Man kan tycka att det kanske inte är vem som helst som väljer att delta, men åtminstone jag skulle känna mig rätt misstänksam inför följande text som slår fast villkoren som gäller i tävlingen: ”Genom att skicka in ditt bidrag överlåtes samtidigt alla rättigheter till SD”.
”Vi är på gång nu”, vallåten från 2010, finns även i en hip-hop och en rockversion. Det mest framträdande budskapet i vallåten både 2010 och 2006 är det om den förtryckta sanningen som förkvävs av etablissemanget, det populistiska inslaget i partiet med andra ord.
”Och vem hörs tala sant och fritt om galen politik?
Här tystas den som reser sig, här kväves all kritik
Som gisslan tagen nu min vän av maktens fega män
Och tycker du inte som jag att det är nog för länge sen?
Vi är på gång nu! Vill du va’ me’?
Kom hör vår sång nu ska du få se,
hur vi drar hand i hand och vandrar kvinna – man,
vi tar tillbaka vårt land!”
Här är den vanliga versionen med text (läs annars hela texten här):
”Blåsippans väg” från valrörelsen 2006 spelades också in i flera versioner, bland annat en för karaoke och en discoversion. Blåsippan blev partiets nya symbol samma år.
”Jag vek av er väg så bred och följer stigens branta led. Ja, jag vek av, för jag är inte feg. Jag valde blåsippans väg som nästan ingen gått förut och jag följer den tills stigen tagit slut. Ja, jag tar blåsippans väg, trots storm och regn och uppförslut, ja jag tog den när mitt tvivel drivits ut.”
Vill avslutningsvis ge er några referenspunkter bakåt i tiden genom att bjuda på en inspelning från ett SD-möte i Stockholm 1990. Visst känns det som det hänt en del med både partiet och deras propagandaavdelning? Framför allt är ju budskapet rätt mycket luddigare nuförtiden, även om huvudspåret om den förtryckta sanningen är det samma. Den äldre kvinnan på bilden heter Gun Kullberg och den yngre var hennes dotter om jag minns rätt. Gun Kullberg var aktiv i partiets närradio så sent som 2009 och har alltså en lång historia i SD, tidigare satt hon även i partistyrelsen (för mer information om var hon står i olika frågor se DN 2002).
”Svenska folket har nu fått, invandrarfrågan på sin lott, det är folk från alla olika nationer. Protestera vi ej får, för då vet vi hur det går. Svenskar får ej ha för stora pretentioner. /Men nu har det blivit så, flyktingar man ska förstås, svensk kultur har ju kommit i skymundan, men vad sjutton gör väl det, flyktingarna hänger med, svenskar får ej ha för stora pretentioner./Har man sedan rätt kultur, man sätter kvinnan uti bur, man har rätt att henne tukta och misshandla, hon är mannens egendom ska stanna hemma och va from, svenskar får ej ha för stora pretentioner. ”
Till sist några ord om den ständiga allsången på möten i SD:s olika tidigare inkarnationer (BSS och Sverigepartiet). ”Asa-visan” (mp3-fil, lyssna här, texten finns på Gjallarhornet) är egentligen Gärdebylåten med ny text: ”
”Trötta på att hunsas kring utav flumbyråkrater, fifflande politiker och knarkadvokater, etablissemangets ljuva pack, gärna syns i frack. Om så svarta fåglar själva himlen förmörkar, aldrig ger vi upp vårt hem av solljusa björkar, fjällets snö och sommarfjärdens strand, kära gamla land.
Ref. Som en nordanvind vi rasar, med oss höga asar, sången går till storms som hämtar kraft och stiger till orkan. Mitt i gatan fram nu vänner, ingen rädsla känner, vi ska upp till torget sopa rent städa hela stan.”
Textförfattaren är inte känd men det finns en gammal inspelning som jag har på kassettband med Lennart Nyberg, ledare för nazianstrukna partier som Opinionspartiet, Rikshushållarna m fl. Stieg Larsson och jag skrev om honom i boken ”Extremhögern”. Möjligt att han även ligger bakom texten. (Andra inspelningar med honom här). Låten var vanligt förekommande i många sammanhang vid den tiden och jag har bland annat hört den framföras av berusade skinheads ute på stan på 1980-talet. En nationalistisk låt med anor med andra ord.
PS: Politiska kamplåtar är en genre för sig som jag tidigare uppmärksammat på mina bloggar, se t ex här. Ett annat tips är att botanisera bland Janne Sundlings fynd på Wag the blogg).
Anna-Lena Lodenius 