Anna-Lena Lodenius

Det är en svår balansgång mellan att försöka förklara något och att rättfärdiga det som hänt. Det finns inga ursäkter för att någon försöker ta livet av en massa oskyldiga människor. Däremot kan man försöka teckna bilden av det som hände och ge pusselbitar som möjligen kan ge en bakgrund till varför det kunde hända.

Det har varit ovanligt tyst om processen efter bomben på Bryggargatan i Stockholm i december förra året och vem gärningsmannen Taimour Abdulwahab var. Igår sände Kalla fakta i TV4 ett reportage av Magnus Wennerholm. Vi var båda med i TV 4 Nyhetsmorgon i morse för att prata om detta. Jag tycker fördelarna med reportaget framförallt är att man kommer gärningsmannen lite närmare, många av hans vänner framträder och berättar om hur en ganska välartad kille utvecklas till en hårdför islamist. Jag tycker Magnus lyckas teckna en mångfacetterad bild både av samhället och gärningsmannen.

Idag skriver SvD/TT att Taimour Abdulwahab försökte utlösa bomberna flera gånger, men att detta misslyckades. Artikeln bygger på uppgifter från Nasserdine Menni som är misstänkt för finansieringen av dådet och som greps i Skottland i mars. Han åtalades igår och förhandlingarna i målet mot honom upptas den 18 januari 2012.

Just nu talas det mycket om riskkapitalbolagen i vården. Vill bara påminna om att jag skrev om detta i min kongressrapport för Kommunal förra året. Den går att läsa här, avsnittet om riskkapitalbolag i vården börjar på sidan 151. Har plockat ut några bitar ur texten. Det kan vara värt att påpeka att någon uppgift kan ha ändrats, exempelvis vad gäller ägarförhållandena i vårdföretagen, eftersom det gått 1,5 år sedan den färdigställdes. Men exemplen visar ändå hur kritiken framförts ofta och länge vid det här laget utan att politikerna agerat:

Den ensamme mannen låg ensam i sin lägenhet i nästan en vecka utan mat och hjälp med hygienen. Han hade nämligen dödförklarats av misstag. Vårdbolaget hade blandat ihop mannen med en annan nyligen avliden person. Efter sex dagar ringde mannens dotter upp det ansvariga företaget Heidenstam och undrade vad som hänt.
Heidenstam ägdes av företaget Attendo Care, ett av Nordens största företag inom service, omsorg och vård till äldre och funktionshindrade (också verksamt inom individ- och familjeomsorg). Fallet med den dödförklarade mannen ledde till en så kallad Lex Maria-anmälan. Det var en av 28 anmälningar om vanvård i äldrevården hos just Attendo Care som lämnades in under 2006 och 2007.

Globaliseringen av näringslivet har gått snabbare i Sverige än i våra grannländer. Detta beror, anser vissa forskare, på att vi så länge varit beroende av ett fåtal stora företag. En handfull stora familjer har dominerat den svenska ekonomin, samverkat
väl med statsmakterna och haft fördelar av detta. Men när de tappar mark uppstår ett vakuum som fylls med nya aktörer.
De två ägarmodeller som expanderat mest på senare år är dotterbolag till utlandsägda bolag och riskkapitalbolag, eller Private Equity, PE, som det också kallas. Riskkapitalbolagen är särskilt intressanta för Kommunals medlemmar eftersom de ofta ﬁnns inom vård- och omsorg.

Mer än 1 000 svenska företag har i dag riskkapitalbolag som aktiva ägare. Man räknar med att cirka 150 000 svenskar arbetar i sådana bolag, det betyder att de är en större arbetsgivare sammantaget än den svenska staten.Riskkapitalbolagen omsätter ett värde motsvarande 11 procent av Sveriges BNP.

Framväxten av allt ﬂer affärer med riskkapitalbolag inblandade är ett internationellt fenomen. I en rapport för världsekonomiskt forum i Davos 2008 beskrivs en mer än 40-procentig ökning av alla affärer där sådana bolag är inblandade på drygt fyra år.
Endast 6,7 procent av dessa transaktioner handlade om offentlig verksamhet som såldes ut. Men tittar vi på värdet av affärerna står de för en större del eller närmare bestämt 28 procent. Nästan hälften av riskkapitalbolagsaffärerna sker i Europa, men marknaden växer även i Asien där nu var tionde sådan affär äger rum.

I januari 2009 ﬁck Attendo Care skarp kritik av Socialstyrelsen för fyra dödsfall på äldreboenden i Stockholms län, bland annat hade de anställda tappat en kvinna i golvet utan att tillkalla läkare. Kvinnan dog morgonen därpå. Under hösten 2008 skrev Kommunalarbetaren ﬂera gånger om hur anhöriga slog larm på Vintertullens äldreboende, i artiklar berättades om fallolyckor och om mediciner som inte delades ut. Attendo hade vunnit upphandlingen genom att lägga sig tolv miljoner under Aleris som tidigare bedrev verksamheten.

Det är inte statistiskt säkerställt att det skulle vara sämre hos just Attendo Care än hos andra vårdgivare, statistiken är bristfällig. Attendo Care ligger något högre än genomsnittet för liknande företag. När äldre själva får betygsätta den vård de får visar det sig att de privata vårdjättarna hamnar lägre än den offentliga vården när det gäller hur mycket tid personalen har för de boende, vilket främst är ett mått på hur hög personaltätheten är. Allra lägst hamnar just Attendo med snittet 2,3 på en femgradig skala mot 3 som är genomsnittet för all äldreomsorg. Aleris, en annan vårdjätte, får 2,4 och Carema 2,7.