Sverigedemokraternas kvinnoförbund firar 1 år. Tidigare fanns ett annat kvinnonätverk som vare sig syntes eller hördes särskilt mycket. Kvinnofrågorna står inte särskilt högt i kurs i partiet. Det är ingen överdrift att kalla SD för Sveriges mest antifeministiska parti.
Få kvinnor har något inflytande över partiets politik. Endast tre av partiets för närvarande 19 ledamöter i riksdagen (tidigare 20) är kvinnor, endast två av 16 ledamöter i partistyrelsen är kvinnor. Exemplen kunde mångfaldigas för resten av partiorganisationen. Dessutom röstar betydligt fler män än kvinnor på SD, fast det är väl också en konsekvens av den totala avsaknaden på kvinnliga företrädare och en politik som riktar sig till kvinnor.
Riksdagsledamoten Carina Herrstedt är ordförande för SD-kvinnor som för närvarande har 113 medlemmar. Hon intervjuades i gårdagens SvD och av artikeln framgår det att SD-kvinnorna hittills drivit frågor som sänkt abortgräns och nej till kvotering. Dessutom anser Carina Herrstedt att internationella kvinnodagen bör avskaffas.
”Vi tycker inte att den dagen behövs. Om vi nu är ute efter ett jämställt samhälle, var är i så fall internationella mansdagen.”
Partiets motstånd mot kvotering har märkts tidigare. Såhär står det under den rubriken på hemsidan: ”Vi vänder oss mot alla former av kvotering, särbehandling, positiv särbehandling etc. Oavsett vad man kallar det så handlar det om diskriminering och om att sätta andra saker än kompetens i främsta ledet.”
Ordet jämställdhet finns över huvud taget inte med i uppräkningen av för partiet viktiga ord från A till Ö. Det finns inte heller någon sida för just SD-kvinnor på partiets hemsida, den har en egen adress som man hittar om man googlar, se här.
Therese Borg, ledamot i SD-kvinnor, intervjuades i senaste Nöjesguiden och förklarade då att hon anser att jämställdhetsarbetet ”gått överstyr”:
”Det vi menar är att man kommit att sträva efter likriktning istället för acceptans för olikheter. Det sker ett skuldbeläggande av de som uppför sig ”typiskt” manligt eller kvinnligt, det ges hela tiden signaler om att man måste uppföra sig omanligt och okvinnligt för att vara accepterad. Det gör inte att varken kvinnor eller män känner sig mer trygga med vilka de är och det gör sannerligen inte att våra barn och ungdomar växer upp till starka och trygga individer som har gott självförtroende och vågar satsa på det som känns rätt för dem.”
En annan ledamot i SD-kvinnor, Hanna Wigh, har kallat genuspedagogik för ”övergrepp mot barns identitet”. I SD:s kommunpolitiska program förekom åtminstone tidigare formuleringar mot genuspedagogik på dagis.
Partibidragsnämnden ger stöd även till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer. Sverigedemokraternas kvinnoförbund får 1,4 miljoner. För att bekämpa jämställdheten är väl den självklara slutsatsen.
Anna-Lena Lodenius 