Anna-Lena Lodenius

Janne Josefsson skulle ha trivts på Global Bar

Publicerat den 20 mars, 2009 av annalenalod

Varför är svenskt bistånd så baktalat i Sverige samtidigt som alla berömmer oss ute i världen? Den frågan ställde David Isaksson på Global Reporting som ledde en debatt på Global Bar förra torsdagen (här finns ett utförligt referat). Jag var med på grund av den rapport om debatten kring biståndet som jag skrev förra året på uppdrag av Diakonia, Röda Korset och Kvinna till kvinna. De övriga två i panelen var Claes Arvidsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet och Georg Andrén, chef för Sidas avdelning Samverkan med aktörer.

I synnerhet Claes Arvidsson och jag kom snabbt på kollisionskurs. Han hävdade, liksom den nuvarande regeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson gjorde i samband med regeringsskiftet, att det mesta som gjorts tidigare på området varit misslyckat och vänstervridet, men att det nu kommer en ny era av högre krav och tydligare fokus på resultaten. Med tiden tycks det dock som om en viss ödmjukhet börjar prägla Alliansregeringens biståndspolitik. Månne att de börjar inse att det handlar om en svårare verksamhet än de hade trott (vilket får mig osökt att tänka på aforismen: innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker).

Claes Arvidsson gav svenskt bistånd skulden för mycket både väntat och oväntat, till det senare hörde situationen i Afghanistan. Därtill hävdade han att nya och bättre undersökningar som ska visa hur uselt svenskt bistånd är snart är på väg. Hur han nu kan veta det. Självklart är det bra att biståndet utvärderas, men en del av den kritik som kom under den här kvällen var så osaklig att t o m Sidas representant reagerade och började prata utanför protokollet. Det brukar kunna gå hett till på debatterna på Global Bar men den här var ovanligt polariserad, nästan lite åt Janne Josefssons-hållet om det nu är något att sträva efter.

Publicerat i bistånd, David Isaksson, Diakonia, Global Bar, Global Reporting, Kvinna till kvinna, Röda Korset | 30 kommentarer

Norges Östen Warnebring stressade sig igenom melodifestivalen

Publicerat den 19 mars, 2009 av annalenalod

Apropå melodifestivalen så har ju vi svenskar alltid haft ett gott öga till Norge. Vi gödslar med 12-or oavsett vad de skickar. Många av bidragen har blivit klassiker, eller åtminstone kultstämplade. Men Odd Børre Sørensen är en ny bekantskap. Lustigt nog, jag minns förstås mycket väl Spaniens ”La la la” som vann samma år, 1968, och även tvåan Cliff Richards ”Congratulations”. Men inte att Norge samma år kom på 17:e plats med låten ”Stress” som blev en stor hit i hemlandet (tack Trampe för tipset).

I åratal efteråt stressades sångaren, som väl kan beskrivas som Norges svar på Östen Warnebring (fast själva tyckte de mer att han påminde om Engelbert Humperdink), av människor som stoppade honom för att få stamma fram bitar av den enervrerande texten: ”må, må, må, må, må, må skynde meg å gå, gå, gå, gå, gå, gå…”. När vi ju ändå är inne på Odd Børre måste jag även rekommendera ”Make Love Not War” från 1977. Ovanligt sent kan tyckas, men texten är tidstypiskt anspråksfull och notera även den spretiga kören med sina beiga polotröjor.

http://www.youtube.com/get_player

Publicerat i ESC 2009, melodifestivalen, Odd Børre, schlagerfestivalen | 1 kommentar

Varför tror alla så ont om kollektivavtalen?

Publicerat den 18 mars, 2009 av annalenalod

Igår vid lunchtid fylldes Sergels torg av neonfärgade säkerhetsvästar och orange byggoveraller. Det var en manifestation med anledning av kollektivavtalens dag. Cirka 3 000 personer deltog i manifestationen enligt Christer Wälivaara som skriver mycket om dessa frågor och som jag lärde känna som internationell sekreterare i Byggnads.

Kollektivavtalen är märkligt okänd del av den svenska modellen som ska säkra vettiga löner och arbetsvillkor, och som faktiskt fungerar. Ofta bättre än i länder med minimilöner (som ofta blir de löner som betalas ut, punkt). I Sverige har högern lyckats föra ut bilden att kollektivavtalen är diktatur och problem, människor tänker på stackars ägare av salladsbarer som inte vill teckna några avtal. När det handlar om att säkra att det finns en gräns för hur usla arbetsvillkoren kan bli.

Nu föreslår regeringen att även Sverige ska införa minimilöner, och det kan leda till lönedumpning. För en genomgång av vad de svenska kollektivavtalen går ut på rekommenderas lektion tio i Global Respekt, boken (andra upplagan från 2006) eller på webben. Man måste registrera sig och jag tror att man fortfarande måste göra lektionerna i följd. Men det går att ladda ner lektionerna som pdf en och en. Boken säljs fortfarande bl a genom Adlibris.

Se även: Folkbladet, Norrköpings tidningar,