Tänkte kommentera AB:s artikelserie (alla artiklarna länkade från denna sida) om Sverigedemokraterna som avslutades i helgen. Om vi undantar Jan Guillous inledning, som jag redan skrivit om (lite substanslös) tycker jag att de drog en del slutsatser som jag kan hålla med om:
1) Sd är väldigt toppstyrt
2) Det finns organisatoriska problem
3) Många har hoppat av och avhoppen fortsätter
Samtidigt måste jag göra några invändningar. I sådana här lägen plockar man fram ett antal personer och ger dessa en status av sanningssägare och trovärdiga vittnen som kan göra vederhäftiga analyser av situationen i partiet. Men det är åtminstone för mig uppenbart att det i några fall rör sig om personer som inte hade passat i något parti, inte ens i Sverigedemokraterna.
En av de intervjuade, ska inte säga vem, träffade jag i samband med riksårsmötet i Karlstad i maj förra året. Jag tog en öl på en pub första kvällen och han kände igen mig och sökte kontakt. Först tänkte jag att det här var en chans att få veta något om sd som jag inte visste så jag stannade kvar och pratade med honom en stund. Men ganska snart var det uppenbart att han både var kraftigt berusad och full av anklagelser som han inte kunde underbygga över huvud taget och som var svåra att ta på allvar. Han var då på väg att lämna partiet och tänkte inte delta i resten av mötet, jag såg honom inte heller resten av dagarna.
Sd drar till sig en del rättshaverister och udda existenser, förmodligen fler än andra partier eftersom det anses stå utanför etablissemanget. Ett skäl är att det är svårt att få folk att ställa upp eftersom det kostar en del att fronta ett parti som så många har negativa uppfattningar om. Sd:s kritiker tycker förstås att ”det kan dom gott ha”. Men om man ska bilda sig en uppfattning om sd är det nog bättre att lyssna på mer seriösa kritiker både i och utanför partiet. Sådana finns också, även om de ofta försiktigare i sina uttalanden och inte levererar rubriker i samma hastighet som vettvillingarna. Några sådana har även AB hittat och jag tycker annars överlag att det blev en hygglig dokumentation över läget i partiet.
Anna-Lena Lodenius 