

Det är mycket Cabaret just nu. På Stockholms Stadsteater rullar Colin Nutleys version med Helena Bergström som Sally Bowles och Rickard Wolf som konferencier (någon förvånad?). Sitter just med en text för programbladet för Östgötateaterns uppsättning av Cabaret som har premiär på Lucia den 13 december (pressmeddelande). Det blir en mer politisk uppsättning där man tar fasta mycket på det personliga ställningstagandet, berättar regissören Tereza Andersson. Vilket jag tycker verkar lovvärt med tanke på att Stadsteaterns uppsättning kallades en ”giftlös, paljetterad show” i DN (hade tänkt se båda uppsättningarna i december).
Det är tredje gången Östgötateatern sätter upp Cabaret, här skedde även Sverigepremiären 1969. Den här uppsättningen spelar i Norrköping till den 13 februari och i Linköping från den 13 mars till 23 maj. Eftersom teatern dras med ekonomiska problem blir detta kanske den sista musikalen som spelas här, skriver Corren.
Min text utgår från den berömda scenen i filmen Cabaret med pojken på utomhusrestaurangen som börjar sjunga ”Tomorrow belongs to me”. En skrämmande och väldigt suggestiv scen som hittills setts av över 200 000 personer på You Tube och som märkligt nog inspirerat även nazister i vår tid. Vit makt-rörelsens superstjärna Ian Stuart sjöng in låten både i en rockigare och en akustisk version. Den hörde till hans standardlåtar på reportoaren vilket nog aldrig de judiska upphovsmännen hade kunnat drömma om (info om sångerna i filmen).
Scenen manifesterar trosvissheten i en totalitär rörelse och den känslomässiga lockelsen i att få ingå i en grupp som ser sig som frälsare för mänskligheten. Själv hoppas jag att framtiden tillhör inte de som säger att de har alla svar utan de som har mod att inse att de ofta har fel och vågar tänka om. Såg om filmen Cabaret häromkvällen och det jag gillar, förutom förstås fantastiskt artisteri och lysande dialoger, är hur den lyfter fram det fula, stukade och brokiga i tillvaron. Vi behöver inte gilla alla, vi behöver inte ens förstå alla, men vi måste ha ett samhälle där det är högt i tak och fritt spelrum för alla slags människor och livsval. Så länge man inte skadar någon annan.
Läs mer: Norrköpings Tidningar om Östgötateaterna uppsättning, Nutley i DN om Cabaret, Nutley i SvD, recensionen av Nutleys uppsättning i DN På Stan, Tobias Brandel i Svd skriver med anledning av att Cabaret sattes upp för 28:e gången i Sverige 2006