Det är mycket Cabaret just nu. På Stockholms Stadsteater rullar Colin Nutleys version med Helena Bergström som Sally Bowles och Rickard Wolf som konferencier (någon förvånad?). Sitter just med en text för programbladet för Östgötateaterns uppsättning av Cabaret som har premiär på Lucia den 13 december (pressmeddelande). Det blir en mer politisk uppsättning där man tar fasta mycket på det personliga ställningstagandet, berättar regissören Tereza Andersson. Vilket jag tycker verkar lovvärt med tanke på att Stadsteaterns uppsättning kallades en ”giftlös, paljetterad show” i DN (hade tänkt se båda uppsättningarna i december).
Det är tredje gången Östgötateatern sätter upp Cabaret, här skedde även Sverigepremiären 1969. Den här uppsättningen spelar i Norrköping till den 13 februari och i Linköping från den 13 mars till 23 maj. Eftersom teatern dras med ekonomiska problem blir detta kanske den sista musikalen som spelas här, skriver Corren.
Min text utgår från den berömda scenen i filmen Cabaret med pojken på utomhusrestaurangen som börjar sjunga ”Tomorrow belongs to me”. En skrämmande och väldigt suggestiv scen som hittills setts av över 200 000 personer på You Tube och som märkligt nog inspirerat även nazister i vår tid. Vit makt-rörelsens superstjärna Ian Stuart sjöng in låten både i en rockigare och en akustisk version. Den hörde till hans standardlåtar på reportoaren vilket nog aldrig de judiska upphovsmännen hade kunnat drömma om (info om sångerna i filmen).
Scenen manifesterar trosvissheten i en totalitär rörelse och den känslomässiga lockelsen i att få ingå i en grupp som ser sig som frälsare för mänskligheten. Själv hoppas jag att framtiden tillhör inte de som säger att de har alla svar utan de som har mod att inse att de ofta har fel och vågar tänka om. Såg om filmen Cabaret häromkvällen och det jag gillar, förutom förstås fantastiskt artisteri och lysande dialoger, är hur den lyfter fram det fula, stukade och brokiga i tillvaron. Vi behöver inte gilla alla, vi behöver inte ens förstå alla, men vi måste ha ett samhälle där det är högt i tak och fritt spelrum för alla slags människor och livsval. Så länge man inte skadar någon annan.
Läs mer: Norrköpings Tidningar om Östgötateaterna uppsättning, Nutley i DN om Cabaret, Nutley i SvD, recensionen av Nutleys uppsättning i DN På Stan, Tobias Brandel i Svd skriver med anledning av att Cabaret sattes upp för 28:e gången i Sverige 2006
Anna-Lena Lodenius 
Lite meningslös nationell fanta; filmen var min gamla förlovnings (en gammal SD-fotograf) favoritfilm – första gången jag såg den själv var hemma hos Johan Rinderheim när han bodde i Haninge.
Serbien någon? Rwanda?
Undras vem som tittat för djupt i flaskan? FN dödar fler än spriten…ibland är det underhållande att ha en blogg.
Att jämföra FN med alkohol kan nog vara fel som Loddan säger, FN dödar betydligt fler människor!
Ana sa:Världen har förändrats mycket på 50år, visst. Den har t ex blivit ännu mycket mer globaliserad och därför är det ännu mycket viktigare att agera internationellt. Till exempel…Visst är det viktigt att agera internationellt men är FN;s nuvarande arbetssätt som baseras på teser som slogs fast för över 50 år sedan ett EFFEKTIVT sätt att agera som världen ser ut idag?Jag hävdar att så inte är fallet i många fall. De fyra faserna i utvecklingen från U till I-land som man fortfarande lär ut i skolorna är helt passé. Vilken organisation som helst som inte kan utvecklas i takt med omgivningen förlorar mer och mer av sin betydelse. Den organisationen kan bidra med bra saker men kan i värsta fall vara kontraproduktiv eller t.o.m. farlig. FN kan väl inte kallas farligt, än i alla fall, men definitivt i behov av en djupgående reformering om FN skall ha ett existensberättigande i framtiden. Eller också slutar FN som NF.mvhMartin
Suck FN som flaskan för alkoholister.Mycket ska man höra…Världen har förändrats mycket på 50år, visst. Den har t ex blivit ännu mycket mer globaliserad och därför är det ännu mycket viktigare att agera internationellt. Till exempel…
A-L-L:”EU t ex är ett besvärligt projekt, men jag menar att man inte kan stå utanför och att fördelarna överväger.” Det var väl ungefär så som Hitler beskrev det tredje riket, som något oundvikligt. Och även att fördelarna överväger kampen för att nå dit.”FN samma sak. Men envisas man med att ha en enda åsikt om komplicerade företeelser så är det förstås mycket enklare.”Alkoholister brukar komplicera sina problem och blunda helt för den enkla lösningen att sluta dricka.Håller helt med Windeskog när det gäller cabaret. Och Martin har återigen imponerat med ett extremt bra inlägg.
Anna sa:EU t ex är ett besvärligt projekt, men jag menar att man inte kan stå utanför och att fördelarna överväger. EU håller på att utvecklas till en renodlad Oligarkisk diktatur och fördelarna med att vara med skulle då vara?Anna sa:FN samma sak. Men envisas man med att ha en enda åsikt om komplicerade företeelser så är det förstås mycket enklare.Jag vet inte att jag skulle ha torgfört några enkla lösningar på FN;s föråldrade sätt att verka men det går inte att förneka att basen för FN;s arbete är teser som formulerades och lades fast för ung. 50 år sedan. I mitten på förra århundradet. Det har väl hänt en hel del i världen sen dess eller hur?mvhMartin
Borde läsa Isherwoods bok, har inte gjort det. Städade bokhyllorna här och hittade en annan av honom och då tänkte jag samma tanke: Undras hur boken är.Jag ifrågasätter det mesta hela tiden och ändrar mig ofta. Inte utan linje men inte mycket har varit heligt på det sättet för mig. Jag är rätt pragmatisk. Men problemet är inte att peka ut problemen, vilket många gör med liv och lust, utan att tala om vad som är lösningen. EU t ex är ett besvärligt projekt, men jag menar att man inte kan stå utanför och att fördelarna överväger. FN samma sak. Men envisas man med att ha en enda åsikt om komplicerade företeelser så är det förstås mycket enklare.
Såg Cabaret i Helsingborg för några år sedan. Blev lika tagen då som tidigare när jag såg filmen med Liza Minelli.Minns att en PK-recensent (DN?) tyckte att filmen var alltför överslätande mot nazismen. Särskilt ogillade hon pojken och ”Tomorrow belongs to me”. Hon mente att visan skulle vara falsk och sentimental.I ett danskt antikvariat köpte jag sedan billigt den engelska originalupplagan av Isherwoods ”Goodbye to Berlin”, utgiven på vänsterförlaget The Hogarth Press år 1939.Har just plockat fram boken för omläsning.
Anna sa:Scenen manifesterar trosvissheten i en totalitär rörelse och den känslomässiga lockelsen i att få ingå i en grupp som ser sig som frälsare för mänskligheten. Själv hoppas jag att framtiden tillhör inte de som säger att de har alla svar utan de som har mod att inse att de ofta har fel och vågar tänka om.Är inte helt säker på vad du vill säga men antar att du menar att de idag som har en ett sätt att utrycka sig, symboler som påminner om vad man kan se i filmen osv. borde tänka om och då skulle allt bli bra och framtiden även för dem bli rosenröd, typ?Jag gillar filmen skarpt men när jag ser symboliken och budskapet i den så ser jag inte nazister eller ND och SD sympatisörer utan mångkulturförespråkare, nyliberaler, globaliserings hysteriker m.m.Våld, förtryck, diktatur, misär, krig m.m. uppstår aldrig två gånger på samma plats på exakt samma sätt. Den diktatur vi har framför oss nu i Europa är den Oligarki som EU representerar. Det är något helt nytt och att se på Cabarét och bara se faran med nazismen och därmed göra sig blind för vad som pågår i Europa nu kan i värsta fall leda till att vi hamnar i ett elände som inte står WWII efter men med helt andra orsaker och symboler. Jag håller med dig om att det är viktigt att våga tänka om och ändra sina ståndpunkter, är du?Vågar du ifrågasätta det kloka i invandringspolitiken?Vågar du ifrågasätta FN;s sätt att arbeta?Vågar du ifrågasätta EU som den enda vägen till välstånd, fred och demokrati i Europa?Om du vågar det så kanske det finns en möjlighet att våra barn kan ha en framtid.mvhMartin
Att så många, även nazister borde du ha tillagt, tror att sången funnits tidigare och påstår att de t o m hört den säger något om vår förmåga till att suggerera oss själva. Och möjligen också om kraften i den scenen i filmen. Den är otroligt stark, och snygg – om man får säga så – rent estetiskt, som en klassisk nazistisk propagandaaffisch. Att du inte gillar filmen förvånar mig inte direkt. Ja jag tror definitivt att du missat något.
”Min text utgår från den berömda scenen i filmen Cabaret med pojken på utomhusrestaurangen som börjar sjunga ”Tomorrow belongs to me”.”En rolig detalj i sammanhangaet är ju att ett flertal judar/krigsoffer har vittnat att de hörde nazisterna sjunga just denna sång i koncentrationsläger i Polen på 40-talet. Minst sagt imponerande med tanke på att sångens skrevs decenier senare, av en antinazist, just till nämnd film.Själv tycker jag filmen är banal, ointressant och rätt onödig. Jag förstår inte riktigt vad charmen i den skall ligga egentligen, jag måste missa något många andra ser…