Anna-Lena Lodenius

Sverigedemokraterna sparkar en verklig veteran

Publicerat den 18 augusti, 2008 av annalenalod

En riktig veteran är på väg att kastas ut ur sverigedemokraterna. I helgen meddelades det att Johan Rinderheim blivit ombedd att lämna sin post. Rinderheim författade det första partiprogrammet och fanns med redan under sd:s förhistoria. Han valde att lämna sd några år kring slutet av 80-talet, början 90-talet. Enligt egen uppgift eftersom han tyckte att partiet var för extremt. Rindeheim var en av få mer intellektuella i kretsen vid den här tiden. Han skötte även sd:s kontakter med Nationella Fronten i Frankrike som varit en stor inspirationskälla för sd.

Under 90-talet förändrades sd, i synnerhet efter att partiet fått en ny partiledare 1995 (Micke Jansson). Rinderheim valde då att åter gå med i sd, och han hörde i många år till partiets innersta krets. Det gör han knappast längre, för närvarande är hans främsta uppdrag att han sitter som kommunfullmäktigeledamot i Nynäshamn.

Johan Rinderheim är nog en av de sverigedemokrater som jag pratat mest med genom åren. Jag har intervjuat honom flera gånger och ibland har vi pratats vid när vi sprungit på varandra på gatan (sd:s lokal i Stockholm finns nära min bostad) eller när jag besökt sd:s sammankomster, nu senast riksårsmötet i Karlstad. Han har alltid bemött mig korrekt, ibland med en humoristisk underton. Jag har uppfattat honom som väldigt teoretisk och lite omständlig. Men samtidigt relativt vederhäftig om det handlat om att få svar på konkreta frågor, t ex förändringar i partiprogram och liknande. Vi har varit väl medvetna om hur långt ifrån varandra vi står men ändå kunnat föra ett samtal.

Tydligen är det så att partiledningen vill utesluta Rinderheim på grund av uppgifter om att han lämnat intern information till en före detta folkpartistisk nämndeman. Pressekreteraren Mattias Karlsson säger till Sydsvenskan att Rinderheim är en ”en bakåtsträvare som tycker att det mesta var bättre förr”. Liknande uppfattningar har jag också hört när hans namn kommit upp. Vissa anklagar honom för att Stockholmavdelningen haft en så låg profil och åstadkommit så lite. Själv tror Rinderheim att missnöjet med hans person handlar mer om hans kritik mot toppstyrning och maktkoncentrationen till södra Sverige. Vid riksårsmötet var det flera som framförde liknande kritik.

Nyhetslänkar:
DN 1, DN 2, Svd 1, Svd 2, Sydsvenskan

Blogglänkar:
In Your Face, Jinge, Kommunisternas blogg, Odens hundar, (har skrivit flera inlägg i ämnet, följ länkar på bloggen) Politikerbloggen,

Publicerat i Jean Marie Le Pen, Johan Rinderheim, sd, Sverigedemokraterna | 12 kommentarer

Bakom varje countrydrottning står en bonnlurk till man

Publicerat den 16 augusti, 2008 av annalenalod

Countrystjärnan Loretta Lynn har en ransch en bit utanför Nashville som hon visar upp för fansen. Där kan man dels besöka hennes ”Kitchen” men söderns mat (grits – en smaklös majsgröt – majsbröd, kyckling och andra typiska rätter). Köpte en bricka som hyllar ”Coalminers daughter”, vilket också är temat för hennes museum borta vid ranschen som vi aldrig orkade åka till. Men även på restaurangen fick man sitt lystmäte av idolbilder på stjärnan i alla tänkbara, och otänkbara, utföranden och tekniker.

Någon dag senare kommer vi till Dollywood, Dolly Partons nöjesfält. Fyllt av nostalgi kring gamla tider i Smokey Mountains, järvägen, ångloken, forsfärder, guldletare, pionjärer etc. Dolly själv finns i ett hus som framför allt fokuserar på hennes scendräkter, den ena mer prålig och utstuderad än den andra (alla med väl tilltaget bröstparti) samt visningar av hennes TV-framträdanden. Men också här får man möta den enkla flickan från landet som var rädd när stormen ven i bergen, och som berättar om när hennes mamma lurade barnen att gömma sig under ett bord och göra alltihop till en lek.

En annan sak som förenar countrydrottningarna är deras män: utåt sett rätt trista, lunsiga och framför allt väldigt vanliga män. Dollys får man sällan se (däremot ofta höra talas om) men Lorettas kan man t o m köpa vykort av. Jag köper ett där han sitter på en smutsig traktor och funderar vad detta säger om countrystjärnornas villkor. Varför anses detta så viktigt att man t o m gör ett vykort av det? Dessa countrystjärnor har lämnat den fattiga södern, blivit rika och lever ett helt annat liv. Ändå måste de till varje pris visa att de i grund och botten är oförändrade. Hur visar man det bättre i kyrkans och moralens land USA än att hålla sig fast vid sin barndomskärlek i vått och torrt. Känns lite svårt att tro att sådana äktenskap lever av andra skäl än att upprätthålla en image. Men det kanske är jag som är oromantisk?

Publicerat i Dolly Parton, Loretta Lynn, USA | 2 kommentarer

Meningslöst förbjuda rasistiska organisationer

Publicerat den 15 augusti, 2008 av annalenalod

Än en gång diskuteras frågan om förbud mot rasistiska organisationer. Den har utretts så många gånger och diskuterats så länge att det känns konstigt att det kan ske en gång till. Den här gången är det FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic som väcker frågan i ett debattinlägg. Bakgrund är kanske inte känd för alla: Det står i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna att organisationer som uppmanar till rasförföljelser ska förbjudas. Men detta kan också anses strida emot andra deklarationer om mötesfrihet, organisationsfrihet och yttrandefrihet.

I Sverige har vi valt att lösa det så att vi i stället skärpt lagen om hets mot folkgrupp. Det är inte organiseringen och inte heller åsikten som ska förbjudas utan handlingen, när någon använder en uppfattning som grund för hets t ex genom trakasserier och förföljelser. Dessutom finns en straffskärningsregel som gör att det finns möjlighet att döma hårdare om ett brott har rasistisk grund.

Att förbjuda organisationer kan känns riktigt utifrån tanken att statuera ett exempel och visa samhället inställning. I praktiken har det ofta liten betydelse, få organistioner döms, nästan alla förstår att lägga sig på rätt sida om gränsen och skriva om sin retorik så att den kan passera. Det viktiga är inte att vi till varje pris måste välja förbudsvägen, det viktiga vore att se varför lagen om hets mot folkgrupp och straffskärpningsregeln används så förhållandevis sällan och hur tillämpningen av dessa kan förbättras.

Länkar:
Aftonbladet
Svenska Dagbladet