Har sd någon chans i EU-parlamentet?

Flera redaktioner har ringt mig de senaste dagarna för att diskutera sverigedemokraternas möjligheter i valet till EU-parlamentet. I går morse var jag med i en kort snutt i ett inslag i Godmorgon, världen! och i går kväll i SVT:s Agenda.

En intressant skillnad är att man bemöter sd som andra partier i högra grad än tidigare, Jimmie Åkesson får uttala sig och säga sin mening. I Agenda uttalade sig både Mona Sahlin och Per Schlingmann från moderaterna som båda var beredda att ta debatten med sd. Frågan är väl snarare hur. Jag håller med Jimmie Åkesson om att så fort partiet får synas, oavsett sammanhang, är det en fördel. Men att tiga vore å andra sidan föga verkningsfullt när sd blivit så relativt stort och syns ändå, av egen kraft. Den strategin misslyckades dessutom förra valet, alla teg och ändå nästan fördubblades antalet röster i riksdagsvalet.

Frågan är väl snarare hur man ska ta debatten utan att sd sätter dagordningen och anger förutsättningarna. Hittills har det nästan bara varit så att sd formulerar problem som andra politiker dementerar. Andra partier måste ta initiativet, formulera visioner kring invandring och flyktingpolitik som inte tar avstamp i sd:s begränsade världsbild.

Kommer då sd in i EU-parlamentet? Tja, omöjligt är det väl inte med tanke på det oftast låga valdeltagandet. Sd har antagligen dessutom lojalare väljare som pallrar sig iväg och röstar om det verkar som om det finns en chans att partiet kommer in. I så fall lär Junilistan åka ut, det finns antagligen inte rum för mer än ett så tydligt EU-motståndarparti.

En sak som flera bloggare tar upp: Det fanns ett fel i ett av inslagen i Agenda om att Le Pen och Nationella Fronten skulle vara med i samma grupp i EU-parlamentet som Danskt Folkeparti. Vi pratade före programmet om att sd numera inte tycker att partiet står närmast den grupp som Le Pen tillhör, studsade därför till lite över denna, som flera påpekat, felaktiga uppgift som jag väl borde ha kommenterat i sändningen. Men diskussionen tog andra vägar.

Bloggar som diskuterar programmen ovan:
Sverigedemokraten Björn Söder
Säfflemannen

Nytt:
Agenda-inslaget ligger numera även på YouTube, del 1 och del 2.

PS Är på sportlov på en plats med vacklade mobiltäckning, ifall någon tycker jag är långsam att kolla av inlägg etc. Framförallt har jag problem med att få min mail att fungera.

Publicerat i Agenda, Godmorgon världen, Jimmie Åkesson, Mona Sahlin, sd, Sverigedemokraterna | 22 kommentarer

"Traditionellt bistånd finns inte"

Traditionellt bistånd finns inte, om man med det menar storvulna klassiska biståndsprojekt. Idag handlar det om att t ex skapa förutsättningar för handel. Det hävdade Anders Nordström, nytillträdd chef på Sida, på Global Bar på journalistgruppen Global Reporting i Gamla stan igår. Därmed måste det inte bara vara något negativt med Kinas närvaro i Afrika, det finns ett behov för olika handelspartners. Annars har ju många varnat för att Kina bara är ute efter att exploatera Afrikas rikedomar för egen vinning.

Inte oväntat ville Anders Nordström inte gå med på att alltför mycket av biståndspengarna går åt till att hjälpa svenska företag utomlands. Men i samma andetag försäkrade han att han självklart inte tyckte att det var negativt att även svenska företag finns med på nya marknader som t ex i Afrika. Och vem hade trott något annat.

Debatten skulle handla om nästa fas i globaliseringen, Globalisering 3.0 (alltså en fortsättning på det av New York Times-skribenten Thomas L Friedman myntade begreppet Globaliseringen 2.0). För att förenkla den något teoretiska frågeställningen: Vad händer med biståndet i en tid då framgångsoptimismen grusas av klimatkatastrofer och annat.
I debatten deltog även DN-journalisten Barbro Hedwall och Joakim Palme, chef för Institutet för framtidsstudier. Vet inte om det blev så många svar, egentligen mer frågor. Men det var trevligt och fullsatt som vanligt på Global Bar.

Publicerat i Anders Nordström, bistånd, Global Reporting, Joakim Palme, Sida | 4 kommentarer

Finns det intelligent liv i Vita huset?

Det står mellan Barack Obama och Hilary Clinton i valet av kandidat för demokraterna i det amerikanska presidentvalet, sensationellt nog en svart man eller en kvinna. Vilket knappast är hela bilden, skillnaderna mellan de båda handlar om mycket mer.

Jag har just läst Barack Obamas bok ”Min far hade en dröm” och Erik Åsards biografi över Hilary Clinton parallellt (för en recension). Den första med stort intresse, den andra lite mer pliktskyldigt. Obamas bok kom ut första gången 1995, bearbetades 2004 och har just kommit på svenska. Om Hillary har det skrivits många böcker, det här är ett svenskt bidrag och som sådant känns den väl helt ok. Men hinner man bara en ska man tveklöst välja Obamas.

Trots att jag läst så många artiklar om Barack Obama blir jag helt såld på att höra hans egen berättelse. Att en så ömdjuk, intelligent och reflekterande person skulle kunna bli president i USA känns hisnande. Är det ens möjligt? Det handlar mycket om att hitta sin identitet som svart uppväxt bland vita och dessutom under en period i ett främmande och väldigt annorlunda land som Indonesien. Inte minst griper sekvensen när han försöker hitta sina rötter i Kenya och knyta band med sin afrikanska släkt. Det jag särskilt uppskattar är att han aldrig gör det lätt för sig, att det finns plats för komplikationer på ett sätt som för mig känns väldigt oamerikanskt. Människor är aldrig bara onda eller goda och de utvecklas.

Bland alla artiklar som skrivs om detta rekommenderar jag särskilt Svenska Dagbladets analys av Obama som publicerades förra veckan.
Om chanserna för kandidaterna kan man läsa här.

Bloggar:
Det progressiva USA
Danielssons lakejer
Dick Erixon som uppmärksammar att det är så många kvinnor som svimmar på Obamas valmöten, och att det diskuteras om svimningarna är fejk (av vem i så fall och varför kan man undra, det gör inte Dick Erixon).

Publicerat i amerikanska presidentvalet, Barack Obama, Hillary Clinton | Lämna en kommentar