"Utvandringen – inte invandringen – är problemet"

Det är alltid lite kul när någon vänder på steken. Veckans Contra försöker i senaste nyhetsbrevet sätta fokus på utvandringen i stället för den i debatten vid det här laget skäligen söndertröskande invandringen. Varje år utvandrar 40 000 personer. Om man jämkar siffror för invandring med siffror för utvandring blir överskottet inte särskilt stort:

2006 7.150 personer
2005 6.800
2004 5.167
2003 3.729
2002 2.344

Contra jämför med förra sekelskiftet när utvandring sågs som det stora problemet eftersom vi inte kunde föda en växande befolkning när så många flyttade. Contra tycker sig finna förklaringen till dagens utvandring i ett alltför jantelagsstyrt sosse-samhälle (även under borgerlig ledning, sägs det) med lite uppskattning av entreprenörer etc. En rätt typisk förklaring för att komma från det här politiska hållet.

Jag kan snarare tro att det vi ser är globaliseringens effekter. Folk flyttar helt enkelt mer eftersom det är möjligt, med fri rörlighet i EU etc. Att människor under någon tid av sitt liv byter hemland är säkert bra på många sätt både för samhället och på det rent privata planet. Sedan blir det väl tyvärr så att Sverige uppfattas av många som periferi, att det inte är hit människor söker sig i första hand (om de inte letar efter skog, vatten och lite lugn och ro, en liten rännil av t ex holländare och tyskar letar sig hit av den anledningen).

Det framhålls allt oftare att brain drain i utvecklingssländerna ska förvandlas till ”brain gain” genom att utvandrarna reser hem och tar itu med saker. Sverige kanske får hoppas på samma sak, att vi kan dra nytta av de som varit ute och kommit hem med nya impulser. En tanke som säkert kan kännas långsökt för den som har alltför uppskruvande tankar om vårt lands betydelse i världen.

Publicerat i Contra, invandring, utvandring | 12 kommentarer

Ordfront och Timbro på samma sida – för en gångs skull

Igår kväll hölls en debatt med efterföljande barmingel om kränkningar av den personliga integriteten på Debaser vid Medis. Anordnad av den, kan man tycka, oheliga alliansen Ordfront och Timbro. Men det är väl som Maria Rankka från Timbro sa i sin inledning: frågan förenar den icke-auktoritära vänstern och libertarianerna. Bland andra skulle jag kanske hävda. Finns nog många som känner obehag inför att all datatrafik scannas vid landets gränser (”Har man ingenting att dölja, vad är problemet?”), buggning blir mer tillåtet, arkiv och register slås ihop och blir tillgänliga för fler etc. Du sköna nya värld är ingen utopi, den är redan här. Tekniken finns, och även den politiska viljan verkar det som.

– Integritet är viktigt för integritetens egen skull, påpekade Maria Rankka. Kränkningar motiveras alltid med goda syften: kamp mot terrorism, barnporr, trafficking och annan grov brottslighet.

– Men om vi öppnar dammluckan vet vi aldrig vad som blir nästa steg.

Frågan är vad man gör. Vänsterpartiets Alice Åström (se bilden, foto jag själv) berättade om en statliga utredning som nu lagt sitt slutbetänkande (rätt lite uppmärksammat) med en rad förslag på lagändringar som ska skydda människors integritet. Hon hävdade att det finns en samsyn kring frågorna i den parlamentariskt tillsatta gruppen. Men man kan ju undra hur representativa de som sitter där är för sina partier, och vilken betydelse deras uppfattningar har? Thomas Bodström har rullat igång flera utredningar med hänvisning till terroristjakten som lägger förslag som garanterat kränker integriteten, och det verkar finnas liten vilja att stoppa dessa inom Alliansen.

Oscar Swartz har gjort en rapport för Timbro som finns att ladda ner pdf på deras hemsida. Det är en utvidgning av en tidigare rapport som kom 2006 men det har hänt mycket sedan dess.
Rapporten debatteras bland annat på Kommenterat.net.
Andra bloggar som skriver om seminariet:
Christian Engström

Publicerat i Alice Åström, integritetsskydd, Ordfront, Timbro | 11 kommentarer

"I Love Europe" är en blivande kultklassiker

Årets melodifestivalmaraton började igår, vilket knappast kan ha undgått någon. Lite blekt och håglöst, frånsett Christer Sjögrens avslutande stompiga kaserndisco komplett med balett med höga hattar och flaggspel dolt i kjolarna som vecklades upp (noterade särskilt att den turkiska flaggan var med). Jag utesluter inte att det kan ha negativa inverkningar på våra diplomatiska relationer med resten av Europa om vi skickar Christer till finalen i Serbien. Men både låten och framträdandet har något lätt surrealistiskt över sig, notera särskilt mot slutet när det är taktartsbyte och han börjar sjunga på olika språk.

”I Love Europe” har en klar potential att bli en av de där klassiska kultlåtarna från melodifestivalen. Om än inte riktigt i nivå med Loa Falkmans ”Symfonin”. Men får man höra den några gånger till så kanske.

Se ett videoklipp på You Tube.

Se även Aftonbladet och Expressen.

Publicerat i Christer Sjögren, melodifestivalen | 6 kommentarer