Det hör till att man ska sänka nya flugor efter ett tag och säga att nu är det slut, nu kommer något nytt. Men jag har egentligen aldrig fattat vad Facebook ska vara bra för över huvud taget. Om man inte är otroligt intresserad av dagliga ”vampire invitations” och ”good karma request”. Jag stöder gärna Fair Trade, fri entré på museer etc. Men hjälper det att jag säger det just på Facebook?
Jag registrerade mig när det ryktades att folk ibland snor ens namn. När jag efter en tid fick några vänförfrågningar ryckte jag upp mig och lade upp en lite bättre sida (med skryt om alla länder jag rest till, vilka pretentiösa böcker jag läser och vilken musik jag lyssnar på etc). Ibland skickar jag lite vänförfrågningar. Men min vänlista har egentligen inte ett dugg med min vänkrets i verkligheten att göra. De allra flesta är arbetskontakter – helt ok personer i och för sig men många har jag inte ens ett telefonnummer till.
Stockholm City skrev häromdagen att Facebook blivit så stort att det är meningslöst, man skriver inget privat när hur perifera kontakter som helst kan läsa det. Jag tror problemet är ett annat: vad ska man ha Facebook till som inte går att göra bättre på andra håll?
En misstanke – och nu generaliserar jag: Det här är en amerikansk uppfinning, och min erfarenhet är att umgänge mellan människor i USA ofta är mer flyktigt. De flyttar ofta, är snabba att knyta kontakter men vandrar lätt vidare. Då finns det en poäng i att kunna leta gamla skolkamrater från college t ex. I Sverige bor ju folk ändå där de alltid har bott, de man hade lust att umgås med behöll man och att resten försvann var det väl säkert också någon mening med.
Anna-Lena Lodenius 